Den livslånga kärleken

Postat

Det är något visst med livslång kärlek. Att få gå genom hela livet tillsammans med någon vi älskar drömmer de flesta av oss om. Och den drömmen blir sann för allt fler.

En förebild för mig som jag tidigare har berättat om här på bloggen är min morfar Stickan. Han träffade min mormor Karin under en båtutflykt till Blomskär i Stora Värtan sommaren 1936 och gifte sig med henne midsommar­aftonen 1937. De levde i mer än 60 år tillsammans innan han en gnistrande januaridag drog sitt allra sista andetag. Då satt jag och Karin vid hans sida.

Såna riktigt långa äktenskap är faktiskt vanligare än man kan tro. I mitten av 1970-talet firade ungefär 8 000 par i Sverige varje år att de hade varit gifta i 50 år. År 2016 kunde 22 000 par fira samma högtids­dag. Att de riktigt långa äkten­skapen blir allt fler beror inte bara på kärlekens kraft (och viss slitstyrka hos de inblandade …) utan också på att vi lever allt längre. Vi får för varje dag lite mer tid för att älska!

Idag har ungefär 180 000 par varit gifta i 50 år eller mer. 33 000 av dem har till och med varit gifta i mer än 60 år. Häftigt, eller hur?

Blommor, bus och efterlevandeskydd

Jag är verkligen ingen expert på hur man bäst uppvaktar sin partner och underhåller ett äktenskap (även om jag framåt vårkanten faktiskt firar porslins­bröllopsdag), men några handfasta tips tänker jag bjuda på.

  1. Köp blommor. (En superklassiker. Men det funkar – tro mig.)
  2. Våga vara löjlig. (Kärleken lever på lek, skratt och fåniga över­rask­ningar.)
  3. Teckna ett efterlevandeskydd. (Se till att din älskade har det bra även den dag du själv är borta. Det är romantik på riktigt.)
  4. Kolla upp vad som händer med ekonomin om någon av er blir sjuk eller råkar ut för en olycka. (Räcker det skydd ni har, eller behöver ni komplettera?)
  5. Dela lika på deltid och vabbande. (Bli hjälten som räddar din partner från deltidsfällan.)
  6. Kompensera din partner om ni är eller har varit ekonomiskt ojämställda.
  7. För över premiepension till din make/maka. (Och berätta om det över en hummer och några levande ljus. En given succé.)

Fira, lev och älska! Din partner, dina barn eller kanske din allra bästa vän. Och lev tryggt i förvissningen om att din tjänstepension kommer att gå tyst vid sin sida genom hela livet. Den kärleksrelationen är livslång.

 

 

Litet firandelexikon

1 år: Bomullsbröllop

2 år: Pappersbröllop

3 år: Läderbröllop

4 år: Frukt/Blomsterbröllop

5 år: Träbröllop

6 år: Sockerbröllop

7 år: Yllebröllop

8 år: Gummibröllop

9 år: Linnebröllop

10 år: Tennbröllop

11 år: Stålbröllop

12 år: Sidenbröllop

13 år: Spetsbröllop

14 år: Elfenbensbröllop

15 år: Kristallbröllop

16 år: Fjäderbröllop

17 år: Silkesbröllop

18 år: Satinbröllop

19 år: Galonbröllop

20 år: Porslinsbröllop

21 år: Nylonbröllop

22 år: Jutebröllop

23 år: Hampabröllop

24 år: Sammetsbröllop

25 år: Silverbröllop

26 år: Korkbröllop

27 år: Balsabröllop

28 år: Masonitbröllop

29 år: Plywoodbröllop

30 år: Pärlbröllop

31 år: Mahognybröllop

32 år: Granitbröllop

33 år: Gnejsbröllop

34 år: Skifferbröllop

35 år: Korallbröllop

36 år: Marmorbröllop

37 år: Tegelbröllop

38 år: Cementbröllop

39 år: Grafitbröllop

40 år: Rubinbröllop

41 år: Keramikbröllop

42 år: Mässingbröllop

43 år: Plåtbröllop

44 år: Nickelbröllop

45 år: Safirbröllop

46 år: Blybröllop

47 år: Kvicksilversbröllop

48 år: Zinkbröllop

49 år: Aluminiumbröllop

50 år: Guldbröllop

51 år: Krombröllop

52 år: Bronsbröllop

53 år: Kopparbröllop

54 år: Platinabröllop

55 år: Smaragdbröllop

56 år: Volframbröllop

57 år: Manganbröllop

58 år: Bärnstensbröllop

59 år: Akvamarinbröllop

60 år: Diamantbröllop

61 år: Glasbröllop

62 år: Topasbröllop

63 år: Jadebröllop

64 år: Emaljbröllop

65 år: Krondiamantbröllop

66 år: Uranbröllop

67 år: Opalbröllop

68 år: Granatbröllop

69 år: Briljantbröllop

70 år: Järnbröllop

Hårdrocken visar vägen – jobba till 75

Postat

Att vara hårdrocksartist kan mycket väl vara världens bästa jobb, visar rykande färsk forskning. Blir hårdrockarna första yrkesgrupp att jobba till 75?

Hårdrocksartister trivs med sina jobb, byter sällan arbetsgivare och jobbar trots fysiskt krävande arbetsuppgifter ofta långt upp i 70-årsåldern. Det visar forskning som jag bedrev på anrika Stampen i Gamla stan i Stockholm igår kväll. Men vad är det som driver dem, och finns det något vi vanliga knegare kan lära om vi nu ska jobba till 75?

Den oljige särlingen

För min del öppnades dörrarna till hårdrockens förtrollade värld en regnig kväll i oktober 1988. Jag var på den illa beryktade biografen Zita för att se den smala dokumentärfilmen ”Amors bilar” i regi av Ylva Floreman. Trots att jag bara var 14 år var jag redan då svårt intresserad av gamla bilar och hade just köpt min första Volvo Amazon. Det gjorde mig till en särling i Stockholms­förorten där jag bodde. Mina grannar och klasskamrater spelade yxiga dataspel på sina Commodore 64:or, spelade fotboll och åkte skidor. Ingen av dem kom med oljiga underarmar och rispade knogar till skolan.

Den oljige

Men filmen handlar om ett gäng killar i Mora vars liv totalt kretsar kring bilar och mekande, och jag satt som troll­bunden i biosalongens röda plyschfåtölj. Tänk att få leva så! I min tonåringsvärld handlade det om det högsta som livet har att bjuda: kamratskap, gemensamt problemlösande, spänning, upptäckarlust och livsglädje.

En ryggtavla jag aldrig glömmer

I en scen i filmen kliver gängets coolaste kille ut ur sin taksänkta Amazon. Han har (såklart) jeansväst, och när han vänder sig om ser man att han en stor rygg­brodyr där det står ”AC/DC” med stora, kraftfulla bokstäver. Jag insåg direkt vad jag var tvungen att göra dagen därpå: Gå till skivavdelningen på Domus och köpa en AC/DC-skiva. Jag visste redan att det skulle låta fantastiskt.

Det gjorde det också. När jag la ”Flick of the Switch” på mammas gamla jakaranda­prydda skivspelare och det blytunga riffet till ”Rising Power” dånade ut i radhuset var jag helt såld. Så här ska musik låta. Och kännas, inte minst.

Sedan den dagen har det blivit mängder med hårdrocksskivor, konserter, och festivaler. Och det är här det börjar bli intressant ur ett sociologiskt och arbetsmarknadsmässigt perspektiv. De artister som drar folk till konserter och festivaler nu är nämligen i hög grad samma artister som gjorde det 1985. Och 1990. Och 1995. Och 2000. Titta på de småskrynkliga affischerna som sitter upptejpade på elskåp och offentliga anslagstavlor så ser du namnen: Iron Maiden, Megadeth, Metallica, Scorpions, Twisted Sister, Kiss, Aerosmith osv. osv.

The Senior Management

Angus har fortfarande kul på jobbet.

De som en gång var sinnebilden av upprorisk ungdom har nu blivit tunnhåriga gubbar med putande kulmagar. Men de spelar. Och som de spelar! Gitarrhjältarnas gitarrhjälte Angus Young i AC/DC är 62 år. Brian Johnsson, som tills nyligen sjöng i AC/DC, är 70. Gene Simmons i Kiss är 68. Steven Tyler i Aerosmith är 69. Klaus Meine i Scorpions är 69. Nicko McBrain i Iron Maiden är 65.

Och då har vi ändå inte talat om de verkliga värstingarna i Rolling Stones. Förvisso inga hårdrockare, men deras livsstil på turné har inte stått många hårdrockare efter. Mick Jagger är 74. Charlie Watts 76. De började på sina jobb i maj 1962 och de jobbar fortfarande. Smaka på den. På mitt jobb bjuds man på lunch och får blommor efter 25 år på firman. Jagger och hans gäng har jobbat i 55.

Vilka är drivkrafterna?

Är det pengarna? För några av dem är det nog så. Men de flesta har redan sitt på det torra och skulle kunna leva gott på intäkter från streaming och t-shirtar utan att behöva spela en enda ton till i sina liv.

Är det bekräftelsen? Att få stå längst fram i rampljuset och höra tiotusentals röster sjunga med och ropa ditt namn? Säkert för några.

Är det för kamratskapet? Att det är så förbaskat kul att få skapa något tillsammans med sina vänner?

Är det av rädsla för att bli en föredetting som inte kan något annat än att äta mil med turnébussen och spela?

Det finns säkert tusen olika skäl beroende på vem du frågar. Men deras arbetssituation har drag som den riktiga forskningen menar är nycklar till att orka och vilja jobba längre:

  • Möjlighet att friare välja sina arbetstider.
  • Avlastning i form av att yngre kollegor tar över vissa moment så att den äldre kan utföra arbetsuppgifter där erfarenhet kommer till sin rätt.
  • Möjlighet att återgå till arbete efter att ha testat pensionärsliv.
  • Tillgång till företagshälsovård som kan förebygga, upptäcka och snabbt behandla ohälsa.

Det finns hopp

@metalmidget och jag på Megadethkonsert

Jag gillar att det finns livs levande förebilder som visar att man kan ha roligt på jobbet och prestera alldeles fantastiskt långt över den gängse pensioneringsåldern. Jag hoppas själv känna så när jag närmar mig 70: att jag jobbar lite då och då för att jag vill, inte för att jag måste. Helst med en gitarr i näven, men den chansen är nog förbi tyvärr. På det området sätter jag mitt hopp till min yngsta dotter istället. Hon är 13 år och önskar sig en jeansväst i julklapp. Med en fet AC/DC-brodyr på ryggen.