Creatures of the Night – välfärdens hjältar

Postat

Det finns ett gammalt Kissalbum från 1982 som heter Creatures of the Night. Dagens inlägg handlar om er.

Jag sov under bar himmel igår. Inte för att jag befann mig på något spektakulärt ställe i världen eller för att jag var utelåst, utan hemma i vår lilla villaträdgård för att jag helt enkelt ville.

Det har blivit en sommartradition det där, att uppleva någon av de ljumma sommarnätterna under bar himmel. När skymningen faller och slamret av grillbestick i grannarnas trädgårdar stillnar kommer allt så nära. Det blir dunkelt mellan träden, men riktigt mörkt blir det inte så här mitt i sommaren. Ändå gör det svaga ljuset att välkända konturer blir annorlunda och ibland löses upp. Dofter kommer också fram på ett annat sätt. Vissa dofter försvinner när blomblad sluter sig och daggen faller. Andra dofter kommer fram, eller kommer kanske bara mer till sin rätt, när natten smyger sig på.

Allra mest fascinerande var det att lyssna till nattens alla ljud. Först hördes bara de mest uppenbara: Grannens hund som då och då gav skall och det avlägsna sorlet från en fest någonstans. Men i takt med att tanken stillnade och sinnena skärptes kunde jag så småningom urskilja fler och fler ljud där ute i mörkret. Suset från en väg långt borta. Förnimmelsen av ett flygplan högt ovanför mig. En siren som tutade svagt och sen tonade bort i ingenting. Det taktfasta dunket av stålhjul mot järnvägs­­räls. Framåt småtimmarna anade jag att några taxibilar kom för att hämta glada människor från festen. Några timmar senare hördes tidningsbudet, och kort efter det sopåkarnas mullrande bil.

Att ligga och titta upp mot den väldiga stjärnhimlen och höra alla dessa ljud väcker onekligen fantasin. Var ambulanssirenen ett tecken på att en olycka hade inträffat? Eller var de kanske på väg för att hjälpa till då en ny liten människa skulle födas, just denna natt? Vilka människoöden fick taxiföraren möta under sitt pass? Vart var flygplanet på väg? Vilka nyheter förde tidningsbudet med sig? Vilket elände fick personalen på akut­mottagningen ta hand om i natt? Behövde sopåkaren lämna sin sovande familj för att ta hand om mitt gamla skräp?

Tankarna vandrade fram och tillbaka i natten. Och det slog mig plötsligt att så här är det varje natt. Runt omkring oss går människor till jobbet när vi andra går och lägger oss. De arbetar för att du och jag ska kunna ta tåget hem en sen kväll. De går på sina skift för att kunna komma om vi skadar oss eller behöver hjälp. De knegar för att vi ska kunna läsa tidningen till morgonkaffet och för att det ska vara rent och snyggt omkring oss. De får världen att funka trots att vi sällan ser när de arbetar.

Tack alla ni som varje kväll försakar umgänge med familj och vänner för vår skull. Tack alla ni som varje natt utför stordåd i vården, i räddnings­tjänsten och på många andra håll. Ni är välfärdens hjältar och vi uppmärksammar er alltför sällan. Ikväll ska jag tänka på er. Och vara tacksam för att jag under årets 364 andra nätter har tak över huvudet. Det har inte alla.

Låt inte fifflarna slå ihjäl premiepensionen

Postat

Igår skrev jag om det snusk med våra premiepensionspengar som upptäckts under våren. Men varför finns premiepensionen om det nu är så lätt att fiffla med den, och är det inte dags att helt enkelt slopa den? Verkligen inte! Det vore ett stort misstag.

Premiepensionen behöver verkligen styras upp och renoveras. Rejält. Inte minst mot bakgrund av det jag skrev om igår. Men att slopa den vore rent galet. Låt oss titta på de tre huvudsakliga anledningarna till att premiepensionen finns:

1.

Att ge oss medborgare en möjlighet att själva välja risknivå och placeringsinriktning för en del av våra pensionspengar. Om vi vill. Det är också helt ok att låta bli att välja. Då får vi en premiepensionsfond som staten utformat och som är riktigt bra.

2.

Att sprida riskerna. Den klart största delen av den allmänna pensionen – inkomstpensionen – är helt beroende av hur det går för svensk ekonomi. Premiepensionen däremot kan växa i takt med många marknader runt om i världen. På så sätt ligger inte alla pensionsägg i samma korg.

3.

Att möjliggöra mer risk i sparandet. Det låter helt galet för den som inte är van vid ekonomernas fikonspråk. Man vill väl inte riskera sina pensionspengar?! Jo, det vill man faktiskt. Lite grann. Och det är inte så farligt som det låter. Om du inte tar någon risk alls i dina placeringar har du nämligen heller ingen chans till bra värdeutveckling. Genom att ta lite mera risk – och vara ok med att värdet svänger lite upp och ner på vägen fram – får du en betydligt bättre chans till bra värdeutveckling och därmed en bättre pension. Mer om det lite längre ner.

Därför vore det galet att slopa premiepensionen

1.

Vad alltför få känner till är att merparten av de pensionspengar vi idag sliter ihop inte samlas ihop någonstans. De går istället direkt ut till dagens pensionärer. Vad vi yrkesverksamma får är en ”pensionsrätt”, en fordran på framtida generationer. Vi försörjer dagens pensionärer med vårt arbete, och våra barn och barnbarn ska en dag försörja oss. Så har pensioner visserligen alltid fungerat, men det finns klara risker med att uteslutande lita på det. Vad vi en dag ska leva på blir nämligen helt beroende av framtida politiska beslut och framtida generationers betalningsvilja och -förmåga. I premiepensionen har vi börjat spara ihop ”riktiga pengar” och minskar på så sätt risken för framtida politisk klåfingrighet. Dessutom avlastar vi våra barns framtida betalningsansvar en smula.

2.

För 20 år sedan gav den allmänna pensionen omkring 55 % av den tidigare lönen för en normalinkomsttagare. Den siffran har sjunkit och ligger numera kring 45 %. Det beror till största delen på att vi lever längre och att pengarna därför ska räcka under fler år. Om livslängden fortsätter att öka kommer siffran att sjunka ytterligare (om vi envisas med att gå i pension vid just 65 år). Och långsiktigt tillkommer tyvärr ytterligare ett bekymmer: De som har rätt till pensionsutbetalningar blir fler och fler i förhållande till de yrkesverksamma som ska betala in till systemet. Genom att börja sätta av ”riktiga pengar” minskar vi alltså både politiska och demografiska risker.

3.

Om premiepensionen helt skulle slopas och pengarna istället skulle föras över till inkomstpensionen skulle robustheten öka och den så kallade bromsen inte behöva slå till lika ofta, menar till exempel LO. Det stämmer. Men det skulle i praktiken innebära att vi beslagtar de ungas pensioner för att kortsiktigt hålla dagens pensioner på en ”konstgjort” hög nivå. Jag förstår att det kan låta provocerande för den som sliter med att få pensionspengarna att räcka hela månaden. Men vi kan inte med berått mod slå sönder våra barns spargrisar för att leva på deras pengar. Situationen för de pensionärer som idag har det allra tuffast ekonomiskt behöver absolut stärkas. Men det ska göras genom väl underbyggda politiska beslut och prioriteringar – inte genom att konfiskera de ungas pensioner. De kommer att behöva premiepensionspengarna i sina spargrisar en dag – tro mig!

4.

Premiepensionen är smart eftersom den drar nytta av det Albert Einstein kallade världens åttonde underverk: Ränta på ränta-effekten. Genom att sätta av pengar idag som kan förränta sig i flera decennier framöver kommer dagens unga att få turboeffekt på sina pensioner. Och det behövs. Många av dem att leva gott och väl över sin 100-årsdag, och för det krävs rejält med kapital. Genom att låta ränta på ränta-effekten göra sitt på vägen dit avlastas statens åtaganden på sikt. Det är en bra affär för staten och därmed för framtidens skattebetalare. Inklusive pensionärerna.

5.

Sist men verkligen inte minst – premiepensionen har givit oss högre pensioner. Trots inslag av höga avgifter och fulsälj! 99 % av de pengar som varit investerade i någon av premiepensionsfonderna sedan start har vuxit mer än inkomstpensionen. Premiepensionens genomsnittliga årsavkastning sedan start är 6,7 procent. Samma siffra för inkomstpensionen är 3,0 procent. Utan premiepensionen hade vi alltså haft lägre pensioner. Och ändå vill LO slopa den? Obegripligt.

För Sverige – i tiden

Premiepensionen behövs alltså. Men den måste regleras stenhårt så att det inte går att fiffla med våra pensionspengar. Och den måste utformas på ett sätt som gör att nyttan för oss medborgare alltid kommer i första rummet.

Därför har Pensionsmyndigheten under våren arbetat fram ett trettiotal förslag till åtgärder som ska stärka konsumentskyddet. I början av juni lämnades förslagen över till regeringen för vidare hantering inom riksdagens pensionsgrupp. Några av de viktigaste förslagen är:

      • Krav på minst tre års historik för fondbolag och fonder
      • Krav på ett visst förvaltat kapital (500 miljoner kronor) innan fonden får erbjudas på Pensionsmyndighetens fondtorg
      • Krav på att max hälften av pengarna i en fond får komma från premiepensionen.
      • Krav på egenhändig underskrift vid fondbyte
      • Förbud mot telefonförsäljning av premiepensionsfonder
      • Utvecklad strategisk samverkan mellan Pensionsmyndigheten, Konsumentverket, Finansinspektionen och Ekobrottsmyndigheten

Alla de här förslagen är vettiga menar jag. Man kan (och bör) diskutera detaljer i förslaget. Det viktiga är att staten återtar kontrollen över det system som vi medborgare faktiskt (på goda grunder) är tvingade att använda oss av. Med rätt nivå på konsumentskyddet är premiepensionen en alldeles utmärkt trädgård att odla pensioner i. Om det görs varsamt och av trädgårdsmästare vi kan lita på.

Premiepensionen är död. Länge leve premiepensionen!

 

 

 

(Läs gärna Pensionsmyndighetens förslag till stärkt konsumentskydd)

Dags att stoppa snusket i premiepensionen

Postat

Hur kunde våra premiepensionspengar få bli ett lättillgängligt riskkapital för ljusskygga fondfräsare? Och varför behövdes det en rejäl skandal för att upptäcka det vi varnat för i många år?

Det pratas och skrivs mycket om premiepensionen nu. Det är bra. Under alltför många år var det nästan ingen som pratade om den. Den var istället bara ett dåligt samvete som svävade över många svenskars köksbord. ”Det där, ja. Suck. Jag ska ta tag i min pension snart, jag lovar. Men inte just idag”. Känner du igen dig? Så har många tänkt och – menar jag  – därmed gått runt med en massa pensionsångest helt i onödan. För hur kan det komma sig att hundra tusen på bankontot skulle göra de flesta alldeles spralliga av glädje medan hundra tusen på pensionskontot bara väcker ångest? Jag har en teori om det, men det återkommer jag till i ett kommande blogginlägg.

Idag vill jag istället fokusera på det snusk som förekommer i premiepensionssystemet och varför ingen gjort något åt det. Förrän nu.

Det är viktigt att minnas att merparten av alla pensionsfonder är seriösa och gör ett bra jobb. Men få har nog missat skriverierna om Falcon Funds och Allra. Även om det återstår en del arbete med att reda ut vad som hänt i de här bolagen luktar det rejält illa. Väloljade säljare har via aggressiv telefonförsäljning fått in enorma pengar i fonder som haft en minst sagt oklar konstruktion och styrning. Människors pensionspengar har åkt fram och tillbaka över världen, och när byxorna till slut drogs ner på de ansvariga visste de inte riktigt vart pengarna hade tagit vägen och vem som hade tjänat pengar på vem och vad. De stackare som hamnade i klorna på Falcon Funds verkar ha blivit blåsta på 700 miljoner kronor. Det spektakulära helikopterrånet som resulterade i ett byte på 39 miljoner framstår plötsligt som rena pojkstrecket.

Hög tid för lite ordning på torpet

Jag blir rent ut sagt förbannad på att vanliga människors pensionspengar tycks ha försvunnit till rena bedragare. Men det är också rätt upprörande hur enkelt det har varit att kunna starta fondverksamhet och på så sätt komma åt de hundratals miljarder kronor som finns i premiepensionssystemet. Det har nämligen inte krävts någon egentlig erfarenhet av kapitalförvaltning. Inte heller någon historik av goda resultat eller vana vid rapportering till tillsynsmyndigheter. Inte heller har det funnits tuffa regler för hur de här fonderna får marknadsföras. Det har varit för dålig ordning på torpet helt enkelt. Och alldeles för lätt för figurer med risig moral och/eller för dålig ordning på sin verksamhet att komma åt våra premiepensionspengar.

Det är faktiskt inte rimligt att rena rookies har tillåtits att använda svenska pensionssparares surt förvärvade pengar som startkapital. En av de viktigaste åtgärder som Pensionsmyndigheten nu föreslår är därför att den som vill erbjuda fonder inom premiepensionen först måste bevisa sin duglighet i andra sammanhang. Då finns det en historik att titta på, och man kan förvänta sig någon form av rutin av den man anförtror sina pengar. Det är sannerligen inte för mycket begärt.

Är det synd om finansbranschen?

Med de åtgärder som Pensionsmyndigheten föreslår kan antalet valbara fonder minska från dagens 839 fonder till någonstans mellan 400 och 600, bedömer de. ”Men blir det inte synd om finansbranschen då?”, undrar någon. (Det finns faktiskt de som resonerar så.) Jo, några nystartade fonder tvingas kanske lägga ner trots att de gör ett bra jobb. Och några arbetstillfällen kanske försvinner. Men för vem är pensionssystemet till egentligen? På vissa seminarier jag har besökt har det låtit som att finansbranschens behov av att starta ytterligare en femtioelfte fond är viktigare än pensionsspararnas trygghet. Så kan vi inte ha det. Det finns några näringar där samhället ska ställa stenhårda krav på den som vill leverera till oss medborgare, även om det inskränker utbudet och intjäningsmöjligheterna en smula. Våra livsmedel och läkemedel hanteras så. Våra pensioner är värda samma höga skyddsnivå.

Om staten bjuder in till ett smörgåsbord som det ligger 860 miljarder kronor på kommer det nämligen ofelbart att attrahera en och annan figur med ohederliga avsikter. Det borde man ha anat för länge sedan. Tecken i skyn har knappast saknats. Många av oss som emellanåt har sett pensionsbranschens fula baksidor har under lång tid försökt uppmärksamma politiker och myndigheter på vad höga avgifter, provisioner och fula säljmetoder kan leda till. Uppenbarligen har vi inte gjort det tillräckligt bra. Istället krävdes det en rejäl smäll i form av Falcon Funds och Allra för att myndigheterna skulle dra i nödbromsen. Men nu är det gjort, och bättre sent är aldrig.

Kasta inte ut barnet med badvattnet!

Mot bakgrund av det som hänt finns det vissa som på fullt allvar vill slopa hela premiepensionen och istället föra över pengarna till den allmänna pensionens andra del, inkomstpensionen. Det vore en riktigt dålig affär, och dessutom en stöld från de unga av närmast historiska mått. I morgon ska jag förklara hur jag menar.