I våras avslöjades Allraskandalen – en härva av avancerat ekonomiskt fiffleri där mer än 100 000 pensionssparare tros ha blivit blåsta på tiotals, kanske rent av hundratals miljoner kronor. Ska en styrelseledamot i ett sådant bolag mitt under pågående polisutredning och hot om stämning få ett av Sveriges finaste jobb av regeringen? Det är inte bara olämpligt utan helt omdömeslöst tycker jag.

Det tycker uppenbarligen också en stor del av de anställda vid Pensions­myndigheten, den myndighet som har regeringens uppdrag att förvalta och skapa förtroende för det svenska pensionssystemet. I ett brev som skickats till civilminister Ardalan Shekarabi protesterar ett femtiotal undertecknande medarbetare mot att regeringen nyligen beslutat att utse Thomas Bodström till ny landshövding i Stockholms län.

Som styrelseledamot i ett bolag som förvaltar andra människors pengar har man ett stort ansvar för att ha koll på vad som försiggår i bolaget, både juridiskt och moraliskt. Vad kände Bodström egentligen till, och om han visste: hur agerade han i så fall för att slå larm om det misstänkta svindleriet? Det vet vi ännu inte.

Det började illa och värre skulle det bli

Det vi med säkerhet vet är att Allra genom aggressiva och i vissa fall otillåtna försäljningsmetoder fick mer än 130 000 kunder att anförtro 19 miljarder kronor av sina pensionsbesparingar till Allra. Det visade sig ganska tidigt vara en riktigt dålig affär. Allras skyhöga avgifter och komplexa investeringsupplägg gav pensionsspararna usel avkastning på sina pengar. Därtill verkar enorma summor alltså ha förts över från pensionsspararna till ägarna via ljusskygga, komplicerade finansiella transaktioner. Det stinker kring Allra, helt klart.

Vad som i detalj har hänt och vem som haft kännedom om vad är än så länge föremål för polisutredning. Kanske är Thomas Bodström förd bakom ljuset av sin egen företagsledning, och saknar skuld i det som hänt? Det är mycket möjligt. Ingen ska betraktas som skyldig innan dom har fallit. Men blotta misstanken om inblandning i vad som kan visa sig vara ett av Sveriges största ekonomiska brott genom tiderna borde vara skäl nog för att avstå utnämningen tills dimmorna skingrats.

Så här lyder brevet till regeringen:
———-

Statsrådet och civilminister Ardalan Shekarabi
Finansdepartementet
103 33 Stockholm

För kännedom: Statsrådet och finansmarknads- och konsumentminister, biträdande finansminister Per Bolund

19 september 2017

Regeringens utnämning av Thomas Bodström till landshövding

Regeringens utnämning av Thomas Bodström till landshövding i Stockholms län är mot bakgrund av att han var ledamot av fondbolaget Allras styrelse bland annat skadlig för förtroendet för det allmänna pensionssystemet och miljoner svenska pensionssparare och blivande pensionärer. Vi vill att regeringen drar tillbaka utnämningen.

Vi som undertecknat detta brev arbetar samtliga på Pensionsmyndigheten. Pensionsmyndigheten har bl.a. regeringens uppdrag att förvalta och skapa förtroende för det svenska pensionssystemet. En del av det allmänna pensionssystemet utgörs av sparande i privata fonder. Stora delar av de samhällsviktiga tjänstepensions­ordningarna är inrättade på ett likartat sätt.

Under 2016 och 2017 har framkommit att vissa fondbolag verksamma huvudsakligen inom premiepensionen inte agerat för sina sparares bästa, utan tvärtom för att berika sina ägare genom metoder bland andra Pensionsmyndigheten anser vara olagliga. Pensionsmyndigheten har reagerat på det och stängt av dessa bolag från fondtorget. De mest omtalade sådana fondbolagen är Falcon och Allra.

Thomas Bodström har genom sitt styrelseuppdrag i Allra ansvar för en verksamhet där pensionssparares tillgångar i den statliga, obligatoriska premiepensionen genom aggressiva och otillåtna försäljningsmetoder hamnat i fonder i vilka de, enligt Pensionsmyndigheten, har blivit bedragna. Pensionsmyndigheten överväger att stämma styrelseledamöter i Allra för förluster som pensionsspararna i Allra gjort.

När Pensionsmyndigheten stängde av Allra från fondtorget och krävde inlösen av fondandelarna avgick Allras revisorer från bolaget, liksom styrelseordföranden och flera styrelseledamöter. Såväl Pensionsmyndigheten som bolagets revisorer har polisanmält ledande personer i Allra. Ekobrottsmyndigheten har delgivit personer verksamma i Allra misstanke om brott. I somras beslöt Allra att dela ut 70 miljoner kronor till sina ägare. Åklagaren i Allra-ärendet upplyste då banker och andra berörda att reglerna om penningtvätt kan bli tillämpliga för dessa medel.

Regeringen har således till landshövding utnämnt en person som tills nyligen var styrelseledamot i ett bolag som är föremål för en utredning om brott mot det allmänna pensionssystemet. Det väcker stor besvikelse och oro hos oss som arbetar med att förvalta och söka skapa förtroende för pensionssystemet och med att återvinna så mycket som möjligt av spararnas pensionspengar. Utnämningen lär minska de drabbade pensionsspararnas och övriga svenskars förtroende för regeringen, för pensionssystemet och Pensionsmyndigheten och för rättsvårdande myndigheter. Betydelsen av styrelseansvaret – ett viktigt instrument för lagstiftarens och övriga samhällets vilja och behov av ett sunt näringsliv – devalveras också av regeringens utnämning. Utnämningen kan vidare skada tilltron till en av statsförvaltningens viktigaste principer, den om likabehandling.

Mot bakgrund av ovanstående vill vi att regeringen drar tillbaka utnämningen av Thomas Bodström till landshövding i Stockholms län.

Med vänlig hälsing

Ida Alvarsson, Pia Axelsson, Birgitta Bergman, Åsa Bergstrand, Rasmus Bjälkeson, Paul Brix, Spakur Dagson, Erland Ekheden, Mikael Elenius, Maria Eliasson, Ann-Britt Engström, Carin Eriksson, Sanna Erlandsson, Louise Fontin, Andreas Glöckner, Erik Granseth, Lillemor Hallman, Anders Hansen, Lisa Hieta, Lina Hjelm, Jesper Hoffstedt, Ronnie Johansson, Jenny Johansson, Maria Karlsson, Rikard Kinderås, Karin Kolmodin, Paul Larsson, Lena Larsson, Anna M. Larsson, Anna O. Larsson, Andreas Ljung, Hiamal Llanos, Tommy Lowén, Jakob Lublin, Johannes Luthman, Danne Mikula, Lotta-Karin Nyström, Berit Persdotter, Tina Pettersson, Gabriel Quinones, Christer Rudenmo, Michaela Saarivirta, Ole Settergren, Elisabeth Siggeson, Janet Sjölin, Barbro Svensson, Eva Thurefjell, Pia Wahl, Catharina Wallander, Thomas Wallin, Per Wikman, Linda Zachrisson, Estrella Zarate och Mats Öberg.
———-

Det är modigt och rakryggat av medarbetarna på Pensionsmyndigheten att skriva det här brevet tycker jag. I synnerhet som det är ställt till myndighetens egen uppdragsgivare. Gott civilkurage!

Svenska Dagbladet, som med tillsammans med Småspararguiden avslöjade Allraskandalen, har gjort en bra sammanfattning av turerna kring skandalbolaget här.

Det pratas och skrivs mycket om premiepensionen nu. Det är bra. Under alltför många år var det nästan ingen som pratade om den. Den var istället bara ett dåligt samvete som svävade över många svenskars köksbord. ”Det där, ja. Suck. Jag ska ta tag i min pension snart, jag lovar. Men inte just idag”. Känner du igen dig? Så har många tänkt och – menar jag  – därmed gått runt med en massa pensionsångest helt i onödan. För hur kan det komma sig att hundra tusen på bankontot skulle göra de flesta alldeles spralliga av glädje medan hundra tusen på pensionskontot bara väcker ångest? Jag har en teori om det, men det återkommer jag till i ett kommande blogginlägg.

Idag vill jag istället fokusera på det snusk som förekommer i premiepensionssystemet och varför ingen gjort något åt det. Förrän nu.

Det är viktigt att minnas att merparten av alla pensionsfonder är seriösa och gör ett bra jobb. Men få har nog missat skriverierna om Falcon Funds och Allra. Även om det återstår en del arbete med att reda ut vad som hänt i de här bolagen luktar det rejält illa. Väloljade säljare har via aggressiv telefonförsäljning fått in enorma pengar i fonder som haft en minst sagt oklar konstruktion och styrning. Människors pensionspengar har åkt fram och tillbaka över världen, och när byxorna till slut drogs ner på de ansvariga visste de inte riktigt vart pengarna hade tagit vägen och vem som hade tjänat pengar på vem och vad. De stackare som hamnade i klorna på Falcon Funds verkar ha blivit blåsta på 700 miljoner kronor. Det spektakulära helikopterrånet som resulterade i ett byte på 39 miljoner framstår plötsligt som rena pojkstrecket.

Hög tid för lite ordning på torpet

Jag blir rent ut sagt förbannad på att vanliga människors pensionspengar tycks ha försvunnit till rena bedragare. Men det är också rätt upprörande hur enkelt det har varit att kunna starta fondverksamhet och på så sätt komma åt de hundratals miljarder kronor som finns i premiepensionssystemet. Det har nämligen inte krävts någon egentlig erfarenhet av kapitalförvaltning. Inte heller någon historik av goda resultat eller vana vid rapportering till tillsynsmyndigheter. Inte heller har det funnits tuffa regler för hur de här fonderna får marknadsföras. Det har varit för dålig ordning på torpet helt enkelt. Och alldeles för lätt för figurer med risig moral och/eller för dålig ordning på sin verksamhet att komma åt våra premiepensionspengar.

Det är faktiskt inte rimligt att rena rookies har tillåtits att använda svenska pensionssparares surt förvärvade pengar som startkapital. En av de viktigaste åtgärder som Pensionsmyndigheten nu föreslår är därför att den som vill erbjuda fonder inom premiepensionen först måste bevisa sin duglighet i andra sammanhang. Då finns det en historik att titta på, och man kan förvänta sig någon form av rutin av den man anförtror sina pengar. Det är sannerligen inte för mycket begärt.

Är det synd om finansbranschen?

Med de åtgärder som Pensionsmyndigheten föreslår kan antalet valbara fonder minska från dagens 839 fonder till någonstans mellan 400 och 600, bedömer de. ”Men blir det inte synd om finansbranschen då?”, undrar någon. (Det finns faktiskt de som resonerar så.) Jo, några nystartade fonder tvingas kanske lägga ner trots att de gör ett bra jobb. Och några arbetstillfällen kanske försvinner. Men för vem är pensionssystemet till egentligen? På vissa seminarier jag har besökt har det låtit som att finansbranschens behov av att starta ytterligare en femtioelfte fond är viktigare än pensionsspararnas trygghet. Så kan vi inte ha det. Det finns några näringar där samhället ska ställa stenhårda krav på den som vill leverera till oss medborgare, även om det inskränker utbudet och intjäningsmöjligheterna en smula. Våra livsmedel och läkemedel hanteras så. Våra pensioner är värda samma höga skyddsnivå.

Om staten bjuder in till ett smörgåsbord som det ligger 860 miljarder kronor på kommer det nämligen ofelbart att attrahera en och annan figur med ohederliga avsikter. Det borde man ha anat för länge sedan. Tecken i skyn har knappast saknats. Många av oss som emellanåt har sett pensionsbranschens fula baksidor har under lång tid försökt uppmärksamma politiker och myndigheter på vad höga avgifter, provisioner och fula säljmetoder kan leda till. Uppenbarligen har vi inte gjort det tillräckligt bra. Istället krävdes det en rejäl smäll i form av Falcon Funds och Allra för att myndigheterna skulle dra i nödbromsen. Men nu är det gjort, och bättre sent är aldrig.

Kasta inte ut barnet med badvattnet!

Mot bakgrund av det som hänt finns det vissa som på fullt allvar vill slopa hela premiepensionen och istället föra över pengarna till den allmänna pensionens andra del, inkomstpensionen. Det vore en riktigt dålig affär, och dessutom en stöld från de unga av närmast historiska mått. I morgon ska jag förklara hur jag menar.