Den livslånga kärleken

Postat

Det är något visst med livslång kärlek. Att få gå genom hela livet tillsammans med någon vi älskar drömmer de flesta av oss om. Och den drömmen blir sann för allt fler.

En förebild för mig som jag tidigare har berättat om här på bloggen är min morfar Stickan. Han träffade min mormor Karin under en båtutflykt till Blomskär i Stora Värtan sommaren 1936 och gifte sig med henne midsommar­aftonen 1937. De levde i mer än 60 år tillsammans innan han en gnistrande januaridag drog sitt allra sista andetag. Då satt jag och Karin vid hans sida.

Såna riktigt långa äktenskap är faktiskt vanligare än man kan tro. I mitten av 1970-talet firade ungefär 8 000 par i Sverige varje år att de hade varit gifta i 50 år. År 2016 kunde 22 000 par fira samma högtids­dag. Att de riktigt långa äkten­skapen blir allt fler beror inte bara på kärlekens kraft (och viss slitstyrka hos de inblandade …) utan också på att vi lever allt längre. Vi får för varje dag lite mer tid för att älska!

Idag har ungefär 180 000 par varit gifta i 50 år eller mer. 33 000 av dem har till och med varit gifta i mer än 60 år. Häftigt, eller hur?

Blommor, bus och efterlevandeskydd

Jag är verkligen ingen expert på hur man bäst uppvaktar sin partner och underhåller ett äktenskap (även om jag framåt vårkanten faktiskt firar porslins­bröllopsdag), men några handfasta tips tänker jag bjuda på.

  1. Köp blommor. (En superklassiker. Men det funkar – tro mig.)
  2. Våga vara löjlig. (Kärleken lever på lek, skratt och fåniga över­rask­ningar.)
  3. Teckna ett efterlevandeskydd. (Se till att din älskade har det bra även den dag du själv är borta. Det är romantik på riktigt.)
  4. Kolla upp vad som händer med ekonomin om någon av er blir sjuk eller råkar ut för en olycka. (Räcker det skydd ni har, eller behöver ni komplettera?)
  5. Dela lika på deltid och vabbande. (Bli hjälten som räddar din partner från deltidsfällan.)
  6. Kompensera din partner om ni är eller har varit ekonomiskt ojämställda.
  7. För över premiepension till din make/maka. (Och berätta om det över en hummer och några levande ljus. En given succé.)

Fira, lev och älska! Din partner, dina barn eller kanske din allra bästa vän. Och lev tryggt i förvissningen om att din tjänstepension kommer att gå tyst vid sin sida genom hela livet. Den kärleksrelationen är livslång.

 

 

Litet firandelexikon

1 år: Bomullsbröllop

2 år: Pappersbröllop

3 år: Läderbröllop

4 år: Frukt/Blomsterbröllop

5 år: Träbröllop

6 år: Sockerbröllop

7 år: Yllebröllop

8 år: Gummibröllop

9 år: Linnebröllop

10 år: Tennbröllop

11 år: Stålbröllop

12 år: Sidenbröllop

13 år: Spetsbröllop

14 år: Elfenbensbröllop

15 år: Kristallbröllop

16 år: Fjäderbröllop

17 år: Silkesbröllop

18 år: Satinbröllop

19 år: Galonbröllop

20 år: Porslinsbröllop

21 år: Nylonbröllop

22 år: Jutebröllop

23 år: Hampabröllop

24 år: Sammetsbröllop

25 år: Silverbröllop

26 år: Korkbröllop

27 år: Balsabröllop

28 år: Masonitbröllop

29 år: Plywoodbröllop

30 år: Pärlbröllop

31 år: Mahognybröllop

32 år: Granitbröllop

33 år: Gnejsbröllop

34 år: Skifferbröllop

35 år: Korallbröllop

36 år: Marmorbröllop

37 år: Tegelbröllop

38 år: Cementbröllop

39 år: Grafitbröllop

40 år: Rubinbröllop

41 år: Keramikbröllop

42 år: Mässingbröllop

43 år: Plåtbröllop

44 år: Nickelbröllop

45 år: Safirbröllop

46 år: Blybröllop

47 år: Kvicksilversbröllop

48 år: Zinkbröllop

49 år: Aluminiumbröllop

50 år: Guldbröllop

51 år: Krombröllop

52 år: Bronsbröllop

53 år: Kopparbröllop

54 år: Platinabröllop

55 år: Smaragdbröllop

56 år: Volframbröllop

57 år: Manganbröllop

58 år: Bärnstensbröllop

59 år: Akvamarinbröllop

60 år: Diamantbröllop

61 år: Glasbröllop

62 år: Topasbröllop

63 år: Jadebröllop

64 år: Emaljbröllop

65 år: Krondiamantbröllop

66 år: Uranbröllop

67 år: Opalbröllop

68 år: Granatbröllop

69 år: Briljantbröllop

70 år: Järnbröllop

Därför jobbar vi deltid

Postat

Idag släpper den fackliga samverkansorganisationen PTK en ny rapport om hur pensionen påverkas av deltidsarbete. Rapporten heter ”Deltid och framtid” och vill tona ner riskerna med att deltidsarbete påverkar pensionen. Istället är det ofta ren diskriminering som leder till lägre pension för den som deltidsarbetar, menar PTK.

”I debatten beskrivs ofta deltid som en kvinnofälla, med stora konsekvenser för den framtida pensionen. […] Det har rotat sig en bild hos människor av deltidsarbete som helt förödande för pensionen. […] Det har blivit för mycket skrämsel och varningar i debatten.”

Jag är en av dem som flera gånger har varnat för att deltidsjobb kan leda till en kalldusch senare i livet. Både här på bloggen och i tidningsintervjuer, bland annat i Dagens Industri. Jag och PTK gör alltså delvis olika tolkningar. Trots det (eller kanske just därför!) bjöds jag in att kommentera rapporten när den släpptes vid ett seminarium på Tändstickspalatset i morse. Tack för det, PTK!

Viktigt att inte skuldbelägga

Ett bra budskap vid seminariet och i rapporten är att vi inte ska skuldbelägga den som valt att jobba deltid. De vanligaste orsakerna till deltidsjobb är enligt PTK:

  1. Att vara hemma med små barn (25 %)
  2. Studier (24 %)
  3. En önskan om bättre balans i livet (14 %)
  4. Föräldraledighet (14 %)
  5. Att arbetsgivaren inte erbjuder heltid (9 %)

Alla anledningar utom den sista är bra anledningar. När jag skriver om ”deltidsfällan” menar jag därför inte att alla ska jobba heltid till varje pris. Det finns ju faktiskt andra värden i livet än att dra in maximalt med stålar innan man dör. Att ha en extrainkomst medan man pluggar, att vara med sina barn när de är små eller att ta ansvar för sin egen hållbarhet som människa genom att gå ner i tid under en period i livet är väldigt sunt tycker jag.

Ett citat i PTK-rapporten.

Vi människor har ju fått två huvudsakliga resurser i livet: Tid och pengar. Något av det viktigaste och samtidigt svåraste som finns är att väga de båda resurserna mot varandra. Jag har vänner som jobbar så lite de bara kan eftersom de värderar sin tid och sina möjligheter att utöva konstnärskap på sin fritid över materiell standard. Och jag har andra vänner som nästan aldrig har tid att träffa mig eftersom de jobbar jämt. De gör olika prioriteringar i livet helt enkelt, och jag tror faktiskt att de båda trivs bra med det.

Lönen avgör …

Så, varför kommer då PTK och jag fram till så olika slutsatser om deltidsjobb? Till stor del handlar det om vilken lön vi talar om. PTK använder i sin rapport systemvetaren Sara som exempel. Hon har en ingångslön på 28 000 kronor och kommer därmed att få det mesta av sin framtida pension från den allmänna pensionen. Den skyddar småbarnsföräldrar mot pensionsförlust under barnets fyra första levnadsår och om man som Sara jobbar deltid i fem år blir effekten såklart ganska liten. Om man däremot räknar på en lite högre lön (som jag gör i mitt exempel) blir pensionseffekten betydligt större. Det beror på att Anahita i mitt exempel kommer att få det mesta av sin pension från tjänstepensionen, och den skyddar bara mot pensionsförlust under ett års föräldraledighet.

… och du själv

Den andra anledningen till våra skilda slutsatser är att vi ser olika på hur mycket lägre pension vi är beredda att acceptera. I PTK-rapporten beskrivs en 10 procent lägre pension som en ”förhållandevis liten inverkan på pensionen”. Jag håller inte med om det. 10 procent motsvarar ungefär 2 000 kronor i månaden. Det kommer att märkas väldigt tydligt när räkningarna ska betalas tror jag. Och räknar vi över tid blir effekten nästan svindlande: En halv miljon mindre i pension!

Klok slutsats i PTK-rapporten.

Alltså: Pensionen påverkas mer av deltidsarbete om du har en lön över genomsnittet, men även den som tjänar mindre kommer att märka deltidens effekter som pensionär. Därmed inte sagt att deltid är av ondo. När jag pratar och skriver om deltid som en fälla handlar det om att synliggöra effekterna så att man inte blir ett offer för omständigheterna utan kan råda över dem. Exempelvis genom att dela lika på föräldraledighet (viktigt!), kompensera den i ett förhållande som är hemma mer än den andre eller spara själv så att inte den första pensionsutbetalningen kommer som en obehaglig överraskning.

Varför så dåligt förberedda?

Therese Svanström Andersson (Statssekreterare i socialdepartementet), Malin Påhls Hansson (Ordförande i Saco studentråd), Martin Linder (Ordförande i PTK) och jag i panelen.

Ett intressant parti av vårt panelsamtal handlade om att våra arbetsplatser måste bli mycket bättre på att hantera deltidsarbete. Att många av oss någon gång under livet behöver mer tid för att ta hand om våra barn eller kanske våra gamla föräldrar är ju faktiskt ingen extraordinär händelse. Det är en helt normal del av livet. Ändå brukar det bli ganska bökigt när det är dags. Ska kollegorna ta på sig mer jobb när någon går ner i tid, eller ska man ta in en vikarie? Kan chefen verkligen jobba deltid? Och hur hänger man med i kompetensutvecklingen om man inte är på jobbet under en tid? Man kan tycka att det här är saker som det borde finnas rutiner för och enkla svar på, men så är det sällan. Det kan lätt leda till skuldkänslor och en känsla av otillräcklighet hos den som går ner i tid. Hur kan det vara så, när hela det moderna arbetslivet bygger på flexibilitet och snabba omställningar till nya förutsättningar?

Att lära av livet

Det är hög tid att vi både i politiken och ute på arbetsplatserna börjar tala om att deltid under perioder i livet inte är ett bökigt undantag utan något helt normalt. Fråga dina väljare, dina medlemmar eller dina anställda hur de upplevt tiden med deltidsarbete så kommer du att lära dig mycket. Och glöm inte att fråga också dem som inte jobbat deltid varför de inte gjort det. Var de rädda för att bli sedda som andra klassens medarbetare? Missade de att dela lika på föräldraansvaret? Eller fanns helt enkelt aldrig behovet? Mångfald handlar inte bara om etnicitet och kön. Det kan faktiskt handla om något så jordnära som hur vi vill leva våra liv också.

(Hela seminariet filmades och kan ses här. Rapporten hittar du här.)

Utredning vill förändra föräldraförsäkringen

Postat

Idag presenteras en utredning som föreslår stora förändringar i föräldra­försäkringen. De tre viktigaste förslagen är:

  • Det ska bli möjligt att ta ut föräldra­dagar fram till det att barnet är 10 år. (Idag gäller 8 eller 12 år, beroende på när barnet föddes.) Det maximala antalet dagar med föräldrapenning blir 460 dagar varav 390 dagar ska kunna tas ut till barnets treårsdag, och därefter 10 dagar per år tills barnet fyllt 10 år.
  • En större del av försäkringen måste tas ut jämställt. Av totalt 15 månader viks 5 månader åt vardera föräldern (idag 3 månader) medan föräldrarna kan fördela 5 månader som de vill.
  • Andra familjekonstellationer än den traditionella kärnfamiljen ska få ökade möjligheter till föräldrapenning. Därför föreslår utredningen att även sambo ska kunna ta del av föräldrapenningen och föreslår att 30 dagar per förälder ska gå att överföra till annan försäkrad.

Arbetet har letts av juristen och barnrättsexperten Lars Arrhenius och presenteras i ett slutbetänkande på 770 sidor. Syftet har varit ”att identifiera problem och föreslå åtgärder för att föräldraförsäkringen i högre grad än idag ska bidra till jämställdhet på arbetsmarknaden, ett jämställt föräldraskap och även fortsatt bidra till goda uppväxtvillkor för barn”.

Barnets rättigheter kommer först

Hur föräldraförsäkringen ska vara utformad finns det många uppfattningar och starka känslor kring. Det är inte så konstigt. Att bli förälder är ju något av det största som kan hända i en människas liv och alla som varit med om det kan vittna om att livet aldrig mera blir sig likt.

Att ansvara för ett barns uppväxt tillsammans med sin medförälder är något som tillhör den innersta privata sfären. Samtidigt har vi i Sverige en stark tradition av att se till barnets bästa och att se barnet som en egen individ med egna rättigheter. Det kan verka självklart för oss men sticker ut i ett internationellt perspektiv. Ett sådant synsätt gör att staten i vissa fall kan behöva gripa in för att värna barnets bästa. I nödfall på tvärs med förälderns/föräldrarnas uppfattning om vad som är det rätta för barnet.

Hur mycket ska staten lägga sig i?

Den svenska föräldraförsäkringen är också ett stort ekonomiskt åtagande. De 480 dagar föräldraledighet som hittills har gällt har inneburit att Sverige haft bland de mest generösa föräldraförsäkringarna i världen. Möjligheten att vara hemma så länge med sitt barn har varit en välfärdsfråga, men också ett stort ekonomiskt åtagande. Totalt betalas omkring 30 miljarder kronor ut från föräldraförsäkringen varje år. Det är pengar som svenska skattebetalare står för. Man hör sällan någon protestera mot kostnaden i sig, men däremot finns det väldigt skilda uppfattningar om vilken rätt staten har att lägga sig i hur pengarna tas ut, och av vem.

I ena ringhörnan står de som tycker att staten ska lägga sig i så lite som möjligt. Och kanske vara extra försiktig med att vara inne och peta i något så privat som hur man vill ta sig an sitt föräldraskap.

I den andra ringhörnan står de som tycker att staten har ett ansvar att trycka på för att samhället ska bli mer jämställt. Och då är föräldraförsäkringen ett centralt verktyg för att påverka. Föräldrapenningens utformning styr nämligen i hög grad vem av föräldrarna som väljer att vara hemma, när det sker och även under hur lång tid.

Mamma stannar hemma, pappa går till jobbet

Att vara hemma med sitt barn kan vara både det finaste och det viktigaste man kan göra. Samtidigt kan man inte blunda för att det får konsekvenser på många andra områden i livet. Några av följderna är att inkomsten går ner, att löneutvecklingen avstannar, att karriärchanser på jobbet missas och att pensionen blir lägre. Och tyvärr drabbar allt detta kvinnor i mycket högre utsträckning än män.

Faktum är att kvinnors och mäns karriärer och lönenivåer numera är ganska lika fram till det att det första barnet kommer. Då stannar mammor hemma medan pappor går till jobbet. Männen får ett försprång i karriären som kvinnorna sen aldrig hämtar igen. Här finns alltså en strukturell snedvridning som staten förstärker med föräldrapenningens nuvarande utformning.

Att göra något åt det är inte enkelt. En mer styrande föräldraförsäkring kan till exempel bli ett hinder för småföretagare, vilket Svenskt Näringsliv påpekar i en kommentar. Det finns också en risk att kvinnor börjar ta ut helt obetald ledighet när föräldradagarna är slut, menar vissa.

Vi behöver en ”nudge”

Personligen tycker jag att staten ska vara försiktig med att tala om hur vi ska disponera den tid och de pengar vi har. Vårt liv är vårt eget och ingen annans. Men i det här fallet har jag vägt över mot att staten faktiskt ska styra oss mer. Föräldra­försäkringen är ju en gemensamt finansierad förmån som det är rimligt att vi demokratiskt styr utformningen av. Och jag tror att ett jämnare uttag av föräldraledighet skulle gynna både barnen, kvinnorna och männen.

Jag blev en grottmänniska

Som pappa vet jag hur handfallen jag kände mig när första barnet var på väg. Jag letade efter sätt att underlätta graviditeten men kände ofta att jag var otillräcklig. Jag kunde inte bära bördan (i någon av dess bemärkelser) och kunde inte ta på mig smärtan, hur gärna jag än ville.

Istället kände jag hur grottmannen i mig tog allt mer plats. Jag tog på mig att försörja min lilla familj. Jag renoverade barnrummet och blev storkund på bebisprylar. Jag läste barnstolstester och köpte kombi. Jag barnsäkrade fönster och snickrade en grind till trappan. Jag som var så jämställd och modern blev – en stereotypfarsa.

När de första spädbarnsmånaderna var över var det jag som gick till jobbet medan min fru stannade hemma. Jag tjänade ju lite mer. Snart fick jag mitt första chefsjobb, hon jobbade deltid. Löneskillnaden ökade. När nästa barn kom var incitamenten för mig att vara hemma ännu svagare. Jag blev bortapappa, hon blev hemmamamma.

Att staten genom utformningen av föräldraförsäkringen styr mot ett jämnare uttag av föräldraledighet är ett ingrepp i den personliga friheten. Men det är säkerhetsbälteslagen, skattesystemet, alkohollagstiftningen och mycket annat också. Ibland behöver vi gemensamma spelregler, trots att de inskränker vår absoluta frihet. Alla kommer inte att älska det, men om det innebär stora gemensamma fördelar kan vi indirekt tjäna på det ändå. Jag tycker att det är dags för en modernare föräldraförsäkring.

Vad tycker du?