(S) pensionsutspel: En bra ambition, men vem ska betala?

Postat

Igår presenterade socialdemokraterna ett förslag till förstärkning av den allmänna pensionen genom att höja inbetalningarna till systemet. Bra! Det är verkligen dags att lyfta den allmänna pensionen. På senare år har arbetsmarknadens parter tagit ett stort ansvar för att förstärka de kollektivavtalade tjänstepensionerna. Både de förmånsbestämda och premiebestämda. På så sätt har man kunnat hålla tjänstepensionerna uppe trots snabbt ökande livslängd och ett extremt ränteläge. Den allmänna pensionen däremot har inte tillförts några nya resurser alls. Det har lett till att den år för år har krympt, främst på grund av att vi lever längre. Det har i första hand drabbat låginkomsttagare som ju får den största delen av sin totala pension från den allmänna pensionen.

Laga det som är trasigt

Jag har just kommit hem från Almedalen. Där pratade jag med många pensionspolitiker och fick då intrycket att politikerna har börjat inse det här problemet. För något år sedan beskrev politiker och myndighetsföreträdare ganska ofta tjänstepensionerna som ett problem. Så låter det inte längre. De har börjat inse att tjänstepensionerna i själva verket funkar ganska bra och att det istället är den allmänna pensionen som behöver stärkas och rättas till.

70 procent – av vad?

I de beskrivningar av (s)-förslaget som jag hittills har sett är målet att ”den samlade pensionen” för ”vanliga löntagare” ska bli 70 procent ”på sikt”. I de här begreppen ryms många oklarheter. Jag var till exempel tvungen att få bekräftat av en medlem i riksdagens pensionsgrupp att man med ”den samlade pensionen” menar allmän pension och tjänstepension tillsammans (men exklusive eventuellt privat pensionssparande). Vad som menas med ”vanliga löntagare” och ”på sikt” har jag däremot inte fått svar på ännu.

Att helt fokusera på kompensationsgraden (det vill säga pensionens storlek i relation till den sista lönen), är inte oproblematiskt. Det vet vi på Alecta som förvaltar den förmånsbestämda ITP2-pensionen. Stora löneförändringar sent i livet – uppåt eller nedåt – kan få stor effekt på kompensationsgraden om man inte har finurliga sätt att hantera det (vilket finns i ITP2-planen). Även staten behöver fundera över hur man ska förhålla sig till moderna sätt att lämna arbetsmarknaden. Det är till exempel allt vanligare att anställda går ner i tid vid 65 års ålder och har en lägre lön de sista åren.

Tilliten till våra gemensamma trygghetssystem

Med det sagt tycker jag att det är en sund målsättning att sikta mot 70 procents total pension i förhållande till slutlönen. Det ligger en god bit över hur prognosen ser ut för 50-talisterna och samtidigt en bit under de 80 % som många skulle vilja ha men nog inte är beredda att betala för i form av uteblivna löneökningar för att nå dit. Vi kommer aldrig att nå pensionsnivåer som alla är nöjda med, men det är viktigt för samhällskontraktet och vår tilltro till de gemensamma trygghets­systemen att nivån inte sjunker alltför långt ner. Då är 70 procent en klok målnivå tycker jag. Frågan är förstås hur mycket av de 70 procenten som ska bäras av den allmänna pensionen och hur mycket som ska komma från tjänstepensionerna.

Att bära halva bördan var

Att höja avsättningarna till den allmänna pensionen tycker jag är helt rätt, det har jag argumenterat för i debattartiklar och paneler under våren. Den allra viktigaste förändringen för att få ett hållbart pensionssystem är att vi accepterar tanken på att arbeta några år längre än vad våra föräldrar gjorde. Därför var vinterns pensionsuppgörelse med höjda pensions­relaterade åldrar på det hela taget bra tycker jag. Men om vi medborgare ställer upp på att jobba några år extra är det inte mer än rätt att staten matchar det genom att åtminstone höja nivån på inbetalningarna från dagens (mycket ologiska) 17,21 procent till de 18,5 procent som det nuvarande pensionssystemet egentligen bygger på. Problemet är att vi inte kommer att se full effekt på pensionerna förrän om 30-40 år medan kostnaderna måste tas omedelbart.

Vi måste få veta mer

För att kunna bedöma effektiviteten och rimligheten i förslaget skulle vi behöva veta mer än vad som hittills presenterats. Några av mina spontana funderingar är:

  • Vid vilken ålder bör den samlade pensionen uppgå till 70 procent?
  • I målsättningen om 70 procent intecknar staten alltså de nivåer som tjänstepensionerna levererar. Det är klart problematiskt. Hur ska man tex förhålla sig till de ca 600 000 människor som saknar tjänstepension? Är det här början på en diskussion om obligatorisk tjänstepension?
  • Genom att lägga samman de båda våningarna i pensionspyramiden försvinner incitamenten för att göra förbättringar inom respektive område. Båda sidor tjänar på att vänta ut den andre.
  • Hur blir det med arbetsgivarnas avdragsrätt för tjänstepension? Hittills har det antytts att den skulle kunna inskränkas. Med höjda ambitioner behöver den snarare utökas.
  • Hur ska de utökade inbetalningarna fördelas mellan inkomst- och premiepensionen?
  • Tänker man sig att slopa avdraget för den allmänna pensionsavgiften så att hela lönen blir pensionsgrundande, eller vill man höja bruttoavsättningarna så att nettot blir 18,5%?

Vem ska betala kalaset?

Sist men inte minst: finansieringen. Det förvånar mig verkligen att man inte tycks ha haft en dialog med arbetsmarknadens parter om en så här pass omfattande reform. En kostnadsökning för arbetsgivarna på 15 miljarder kronor om året får såklart inverkan på företagens benägenhet att anställa och/eller det framtida löneutrymmet. På så sätt blir det här en fråga både för arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna.

Jag utgår ifrån att vi snart kommer att få se motförslag som bygger på att staten idag gör mångmiljardvinster genom att ta ut fulla pensionsavgifter på hela lönen men bara ge pensionsrätter på löner upp till 7,5 inkomstbasbelopp (ca 39 000 kr/mån). Här finns en möjlighet för staten att gå in som hel- eller delfinansiär av reformen. Räkna med att många hellre vill se en sådan lösning.

Bloggbyline

Gärna Allemanspension – men först ska staten göra sitt

Postat

Idag skriver jag på Svenska Dagbladets debatt­sida om hur vi kan få bättre förutsättningar för en bra pension. Utgångspunkten är ett förslag från Skandia om en ny sparform: Allemans­pension. Jag tycker att förslaget i huvudsak är bra. Vi behöver verkligen uppmuntra lång­siktigt sparande mer än idag och sluta att subventionera belåning. Men om pensions­pyramiden ska stå på stabil grund måste den statliga bottenvåningen – den allmänna pensionen – stärkas. Först därefter kan tjänste­pensionerna och det privata pensions­sparandet bli de komplement de är tänkta att vara.

Läs min debattartikel på SvD.se

Läs Skandias förslag

Bloggbyline

Om du vill kan du prenumerera på mina kommande blogginlägg.

Viktigt och oviktigt för en bra pension

Postat

Förra veckan besökte jag Linköpings Universitet. Försommarsverige visade sig från sin allra bästa sida och överallt på campusområdet låg värme­bölje­dåsiga studenter i det östgötska grön­gräset. För en liten stund var jag tillbaka i känslan från min egen studietid: att vara permanent tok­stressad och fullständigt bekymmers­fri på en och samma gång. Att vara student är verkligen speciellt.

Mitt i myllret träffade jag två studenter. De pluggar national­ekonomi med inriktning mot finans och ska nu skriva examensuppsats om flashkrascher. Det är en myt­omspunnen företeelse som handlar om att värdet på en aktie (eller ibland en hel marknad) under några sekunder eller maximalt några minuters tid av oklar anledning faller handlöst för att sedan återgå till sin ”normala” nivå. Deras grundfrågeställning till mig var om man som pensionssparare behöver oroa sig för flashkrascher. Nej, var mitt tydliga besked. Flashkrascher är visserligen intressanta att studera, men farliga för vanligt folks pensioner är de inte.

Vad är egentligen viktigt?

På vägen därifrån satt jag och tänkte på all oro som vi människor bär runt på i onödan. Jag tror att sorgligt mycket energi går åt till det. Därför: Här är några exempel på saker du inte behöver känna oro för – och några saker som du faktiskt behöver ha lite koll på – för att få en hyfsad pension.

Saker du kan sluta oroa dig för

Kommer pensionspengarna att ta slut? Nej. Svenska pensionsbolag har överlag väldigt bra marginaler för att kunna möta tuffa tider. Och den allmänna pensionen kommer inte heller att ”ta slut”. Om vi envisas med att gå i pension vid 65 trots att vi lever allt längre kommer pensionsnivåerna visserligen att krypa ner med någon procent med några års mellanrum, men pengarna kommer inte att ta slut.

Har jag valt exakt rätt Sverige-/Global-/USA-/Emerging markets-/XXX-fond? Det kan faktiskt ingen svara på – hur mycket expert man än är – eftersom ingen med säkerhet vet något om framtiden. Och hur ska man kunna pricka exakt rätt bland alla tusentals alternativ som finns? Själv tror jag på att hålla sig till välkända, stabila pensions- och fondbolag, att hålla avgifterna nere och att inte placera för ”smalt”. Gör man så behöver man inte noja. Då räcker det med att titta till sina pensionspengar någon gång om året så att inte pensions-/fondbolaget hittat på något tok. Däremellan – ta’t lugnt.

Kommer börsen att gå ner? Ja. Definitivt. Även om det börjar bli ganska länge sedan vi såg ett rejält ras kommer det med all sannolikhet att hända igen. Men det är ingen katastrof för din pension, åtminstone om du har några år kvar till pensionen. Det är helt naturligt att börsen pendlar upp och ner, och att försöka tajma börsens rörelser är extremt svårt. Jag har frågat flera mycket erfarna kapital­placerare om de kan läsa vart marknaderna är på väg, och de svarade likadant: Nej. De senaste 40 åren har det kanske funnits ett par, tre tillfällen då tecknen varit tydliga, inte fler. Det är grymt svårt att hoppa in och ut vid exakt rätt tillfälle. Det är bättre att följa med i dyningarna och ta det lugnt.

Saker du istället ska fokusera på

Kan du höja din lön? Det låter kanske som en dum fråga. Det vill väl alla? Men här pratar vi om din totala inkomst under hela yrkeslivet. Det är den som har betydelse för pensionen. Och då uppstår kanske möjligheter. Har du möjlighet att gå upp från del- till heltid? Kan du jobba något år längre? Kanske kan du extra­knäcka lite som pensionär? Eller jobba lite extra medan du studerar? Allt sånt fyller på säcken med pensionspengar. Dessutom kan det ge livserfarenhet och vänner för livet.

Har du tjänstepension? Drygt nio av tio anställda i Sverige har tjänste­pension. Tyvärr är det många som inte vet det, och många arbetsgivare är urusla på att berätta om det. Jag kan faktiskt inte fatta varför. Om jag köpte något till mina anställda varenda månad, år in och år ut, skulle jag vara superangelägen om att berätta det. Om du är osäker – fråga din arbetsgivare! Antingen har du en tjänste­pension, och då har du fått något att vara glad åt. Eller så har du det inte, och då är det viktigt att du sparar ordentligt själv istället.

Har du ett eget sparande? Alltför många svenskar har nästan inga marginaler alls i sin ekonomi. Om deras tvättmaskin går sönder eller om de blir sjuka en tid kommer de inte att ha råd med mat och hyra. Det orsakar stress och otrygghet. Därför är det viktigt att komma igång med ett regelbundet sparande redan tidigt i livet. Om du sparar några hundra­lappar i månaden blir det med tiden en bra buffert för tuffa tider. Om om lyckan står dig bi och du slipper de tuffa tiderna kommer du att ha ett riktigt bra tillskott till din pension en dag.

Alltså: Fokusera på basics. Försök att få ett jobb om du saknar det. När du har ett jobb, försök få upp lönen. Jobba om möjligt för arbetsgivare som erbjuder tjänstepension. Håll avgifterna nere. Och spara en slant för framtiden varje månad. Svårare än så behöver det inte vara.

 

 

 

Om du vill kan du prenumerera på mina kommande blogginlägg.