Utredning vill förändra föräldraförsäkringen

Postat

Idag presenteras en utredning som föreslår stora förändringar i föräldra­försäkringen. De tre viktigaste förslagen är:

  • Det ska bli möjligt att ta ut föräldra­dagar fram till det att barnet är 10 år. (Idag gäller 8 eller 12 år, beroende på när barnet föddes.) Det maximala antalet dagar med föräldrapenning blir 460 dagar varav 390 dagar ska kunna tas ut till barnets treårsdag, och därefter 10 dagar per år tills barnet fyllt 10 år.
  • En större del av försäkringen måste tas ut jämställt. Av totalt 15 månader viks 5 månader åt vardera föräldern (idag 3 månader) medan föräldrarna kan fördela 5 månader som de vill.
  • Andra familjekonstellationer än den traditionella kärnfamiljen ska få ökade möjligheter till föräldrapenning. Därför föreslår utredningen att även sambo ska kunna ta del av föräldrapenningen och föreslår att 30 dagar per förälder ska gå att överföra till annan försäkrad.

Arbetet har letts av juristen och barnrättsexperten Lars Arrhenius och presenteras i ett slutbetänkande på 770 sidor. Syftet har varit ”att identifiera problem och föreslå åtgärder för att föräldraförsäkringen i högre grad än idag ska bidra till jämställdhet på arbetsmarknaden, ett jämställt föräldraskap och även fortsatt bidra till goda uppväxtvillkor för barn”.

Barnets rättigheter kommer först

Hur föräldraförsäkringen ska vara utformad finns det många uppfattningar och starka känslor kring. Det är inte så konstigt. Att bli förälder är ju något av det största som kan hända i en människas liv och alla som varit med om det kan vittna om att livet aldrig mera blir sig likt.

Att ansvara för ett barns uppväxt tillsammans med sin medförälder är något som tillhör den innersta privata sfären. Samtidigt har vi i Sverige en stark tradition av att se till barnets bästa och att se barnet som en egen individ med egna rättigheter. Det kan verka självklart för oss men sticker ut i ett internationellt perspektiv. Ett sådant synsätt gör att staten i vissa fall kan behöva gripa in för att värna barnets bästa. I nödfall på tvärs med förälderns/föräldrarnas uppfattning om vad som är det rätta för barnet.

Hur mycket ska staten lägga sig i?

Den svenska föräldraförsäkringen är också ett stort ekonomiskt åtagande. De 480 dagar föräldraledighet som hittills har gällt har inneburit att Sverige haft bland de mest generösa föräldraförsäkringarna i världen. Möjligheten att vara hemma så länge med sitt barn har varit en välfärdsfråga, men också ett stort ekonomiskt åtagande. Totalt betalas omkring 30 miljarder kronor ut från föräldraförsäkringen varje år. Det är pengar som svenska skattebetalare står för. Man hör sällan någon protestera mot kostnaden i sig, men däremot finns det väldigt skilda uppfattningar om vilken rätt staten har att lägga sig i hur pengarna tas ut, och av vem.

I ena ringhörnan står de som tycker att staten ska lägga sig i så lite som möjligt. Och kanske vara extra försiktig med att vara inne och peta i något så privat som hur man vill ta sig an sitt föräldraskap.

I den andra ringhörnan står de som tycker att staten har ett ansvar att trycka på för att samhället ska bli mer jämställt. Och då är föräldraförsäkringen ett centralt verktyg för att påverka. Föräldrapenningens utformning styr nämligen i hög grad vem av föräldrarna som väljer att vara hemma, när det sker och även under hur lång tid.

Mamma stannar hemma, pappa går till jobbet

Att vara hemma med sitt barn kan vara både det finaste och det viktigaste man kan göra. Samtidigt kan man inte blunda för att det får konsekvenser på många andra områden i livet. Några av följderna är att inkomsten går ner, att löneutvecklingen avstannar, att karriärchanser på jobbet missas och att pensionen blir lägre. Och tyvärr drabbar allt detta kvinnor i mycket högre utsträckning än män.

Faktum är att kvinnors och mäns karriärer och lönenivåer numera är ganska lika fram till det att det första barnet kommer. Då stannar mammor hemma medan pappor går till jobbet. Männen får ett försprång i karriären som kvinnorna sen aldrig hämtar igen. Här finns alltså en strukturell snedvridning som staten förstärker med föräldrapenningens nuvarande utformning.

Att göra något åt det är inte enkelt. En mer styrande föräldraförsäkring kan till exempel bli ett hinder för småföretagare, vilket Svenskt Näringsliv påpekar i en kommentar. Det finns också en risk att kvinnor börjar ta ut helt obetald ledighet när föräldradagarna är slut, menar vissa.

Vi behöver en ”nudge”

Personligen tycker jag att staten ska vara försiktig med att tala om hur vi ska disponera den tid och de pengar vi har. Vårt liv är vårt eget och ingen annans. Men i det här fallet har jag vägt över mot att staten faktiskt ska styra oss mer. Föräldra­försäkringen är ju en gemensamt finansierad förmån som det är rimligt att vi demokratiskt styr utformningen av. Och jag tror att ett jämnare uttag av föräldraledighet skulle gynna både barnen, kvinnorna och männen.

Jag blev en grottmänniska

Som pappa vet jag hur handfallen jag kände mig när första barnet var på väg. Jag letade efter sätt att underlätta graviditeten men kände ofta att jag var otillräcklig. Jag kunde inte bära bördan (i någon av dess bemärkelser) och kunde inte ta på mig smärtan, hur gärna jag än ville.

Istället kände jag hur grottmannen i mig tog allt mer plats. Jag tog på mig att försörja min lilla familj. Jag renoverade barnrummet och blev storkund på bebisprylar. Jag läste barnstolstester och köpte kombi. Jag barnsäkrade fönster och snickrade en grind till trappan. Jag som var så jämställd och modern blev – en stereotypfarsa.

När de första spädbarnsmånaderna var över var det jag som gick till jobbet medan min fru stannade hemma. Jag tjänade ju lite mer. Snart fick jag mitt första chefsjobb, hon jobbade deltid. Löneskillnaden ökade. När nästa barn kom var incitamenten för mig att vara hemma ännu svagare. Jag blev bortapappa, hon blev hemmamamma.

Att staten genom utformningen av föräldraförsäkringen styr mot ett jämnare uttag av föräldraledighet är ett ingrepp i den personliga friheten. Men det är säkerhetsbälteslagen, skattesystemet, alkohollagstiftningen och mycket annat också. Ibland behöver vi gemensamma spelregler, trots att de inskränker vår absoluta frihet. Alla kommer inte att älska det, men om det innebär stora gemensamma fördelar kan vi indirekt tjäna på det ändå. Jag tycker att det är dags för en modernare föräldraförsäkring.

Vad tycker du?

Klart idag: Pensionsåldern höjs, premiepensionen styrs upp

Postat

Idag presenterar Riksdagens pensionsgrupp sin överenskommelse om hur man långsiktigt vill höja och trygga pensionerna. Bakgrunden är att den snabbt ökande medellivslängden gjort att pensionerna sjunkit, och att det upptäckts fiffel och fusk i premiepensionssystemet.

Inte poppis – men bra

Jag tycker att pensionsgruppen sammantaget gjort ett bra jobb. Vissa av förslagen lär inte bli populära, men är nödvändiga. Som jag tidigare skrivit ökar medellivslängden just nu med 3,5 timme per dygn. Och när våra liv snart beräknas bli 90 år i genomsnitt håller det inte att jobba i bara 35 år. Att fortsätta som hittills skulle innebära antingen:

  • Riktigt låga pensioner,
  • kraftigt höjda pensionskostnader vilket skulle leda till ökad arbetslöshet och kraftig dämpning av löneutvecklingen, eller
  • tung belastning på statsbudgeten (genom högre utgifter för garanti­pension och äldreförsörjningsstöd) vilket skulle leda till höjda skatter och/eller neddragningar inom välfärden.

Det är också bra att de visar på att ett hållbart pensionssystem består av flera delar; bra pension kommer från seriösa, stabila pensionsförvaltare som investerar hållbart och har ett tydligt konsumentfokus.

Överenskommelsen i korthet:

Lägsta åldern för uttag av för allmän pension höjs år 2020 från 61 till 62 år, 2023 till 63 år och 2026 till 64 år.

Kommentar: För många som har tänkt gå i pension tidigt kommer det här säkert som en kalldusch. Men det är som sagt nödvändigt eftersom medellivslängden ökat kraftigt. Det som förvånar mig är att man går längre än pensions­ålders­utredningen. Den föreslog härom året en höjning till 63 år. Jag antar att man vill ta höjd även för en framtida ökning av medellivslängden när man ändå drar av plåstret.

Utmaningen blir att alla ska orka jobba till 64, även de som har fysiskt och psykiskt krävande jobb. Det blir viktigare än någonsin att jobba med arbetsmiljö, attityder till äldre och möjlighet till mer flexibel arbetssituation om människor ska orka. Redan idag är den faktiska pensions­åldern starkt knuten till socioekonomiska aspekter. Högutbildade och välavlönade jobbar redan i hög grad längre än till 65 (av Alectas kunder skjuter ca 25 procent upp sitt uttag av tjänstepensionen till efter 65 år) medan lågutbildade och lågavlönade slutar tidigt.

Tyvärr tror jag att många som är utslitna inte kommer att orka hela vägen. Trycket på sjukförsäkringen och A-kassan kommer att öka.

Gränsen för att få ut garantipension höjs från 65 till 66 år 2023 och knyts från 2026 till ”riktåldern”, vilket gör att åldersgränsen automatiskt kommer att följa medellivslängden. Ett undantag görs för de som haft ett arbetsliv på mer än 44 år.

Kommentar: En grundbult i pensions­systemet är att vi medborgare i grunden ska finansiera våra egna pensioner genom arbete. Det är en klok grundsyn. Samtidigt måste det finnas ett skyddsnät för de som inte kunnat arbeta ihop en skälig nivå. Om det skyddsnätet ska fungera och ge en dräglig pension måste även åldersgränsen för garantipensionen följa med de övriga. Att man gör ett undantag för de som börjar jobba väldigt tidigt och har många år i yrkeslivet bakom sig vid 65 är bra. Men att det blev just 44 år luktar typisk förhandlingskompromiss.

Grundskyddet förstärks genom att garantipensionen kompletteras med ett tilläggsbelopp och att taket för bostadstillägg höjs.

Kommentar: Ett av överenskommelsens bästa förslag. Detaljerna återstår, men det här kommer att betyda mycket för de med allra lägst pensioner, varav många är kvinnor. För många är tex höga boendekostnader och höjda kostnader för att ha bil i glesbygd riktigt tufft att klara på en låg pension.

Premiepensionen reformeras i grunden.  Det 30-punktsprogram Pensionsmyndigheten föreslog i våras genomförs i sin helhet, hållbarhetskrav införs och en tydlig huvudman får i uppdrag att professionellt upphandla fonder. En konsekvens är att antalet fonder kommer att ”minska avsevärt”.

Kommentar: Att premiepensionen är en riktigt bra och viktig del av pensions­systemet har jag skrivit om tidigare. Men systemet behöver renoveras rejält. Dels för att anpassa det till hur vi människor fungerar och dels för att bli av med det snusk, fiffel och procenteri som förekommit.

Pensionsgruppen skriver: ”Staten bör i större utsträckning ta ansvar  för att att premiepensionssystemet är konstruerat utifrån hur människor faktiskt agerar och inte utifrån hur man anser att de borde agera. Staten bör ta ansvar för att utfallet är rimligt och säkert, särskilt för den som inte väljer.”

Här är det uppenbart att staten inspirerats av hur avtalsparterna utformat tjänste­pensionerna. ”Aktiva val” kan inte vara ett självändamål utan fokus måste ligga på att åstadkomma bra pensioner. Den förändrade synen på vad premie­pensions­systemet ska leverera är en nykter omsvängning anpassad till hur vi människor faktiskt funkar. Systemet har hittills varit utformat för de 5 procent av befolkningen som är intresserade av kapitalplaceringar. De övriga 95 procenten har mest upplevt ångest inför detta enorma utbud och många har utlämnats åt oseriösa ”rådgivare” och telefonförsäljare. En professionell upphandling av vilka fonder som ska få erbjudas minskar dessutom risken för bedrägeri, fiffel och brottslighet och ökar tilltron till systemet.

Att stor vikt måste läggas vid ickevalet är också en lärdom som tycks ha dragits från tjänstepensionsområdet. De flesta har inte tid och ork att sätta sig in i alla de placeringsalternativ som står till buds utan vill ha hjälp att välja ett klokt förvalsalternativ, självklart med möjlighet att välja något annat om man vill.

LAS-åldern höjs år 2020 från 67 till 68 år och år 2023 till 69 år.

Annika Strandhäll och Per Bolund beskriver överenskommelsen

Kommentar: Det är rimligt att de som vill, orkar och kan arbeta längre också får möjlighet att gör det. Risken med förslaget är att arbetsgivare som är rädda för att inte kunna bli av med improduktiva äldre medarbetare blir (ännu) mindre benägna att anställa äldre arbetskraft. Det har Svenskt Näringsliv påpekat. För att i viss mån tillmötesgå dem blir möjligheten för arbetsgivare att säga upp arbetstagare utan saklig grund över LAS-åldern permanent. Attityder till äldre i yrkeslivet och möjlighet att anpassa arbetstider och innehåll i arbetet blir avgörande.

Ett partsråd skapas som knyts till Pensionsgruppen

Kommentar: Dialog mellan staten och arbetsmarknadens parter där lärdomar och erfarenheter kan utbytas är nödvändigt för att helheten ska bli bra. Samtidigt är det viktigt att det även fortsatt är parterna som ansvarar för tjänstepensionerna, inte staten. Tjänstepensionerna kan inte vara medicinen som ska bota sjukan i det allmänna pensionssystemet.

En forskningsnära delegation bildas för att främja en arbetsmarknad där äldre kommer till sin rätt och deras kompetens tas tillvara.

Kommentar: Klokt, om det leder till faktiska resultat.

Avdragsreglerna för tjänstepension ska ses över.

Kommentar: En bedrägligt luddig skrivning. Vill staten genom ändringar i avdragsrättsreglerna indirekt tvinga arbetsmarknadens parter att ändra tjänstepensionsvillkoren på statens villkor? Systemen måste hänga ihop, men staten ska inte lägga sig i de pensioner som förhandlats fram genom den fria förhandlingsrätten. Arbetsgivare och arbetstagare i samverkan har i 100 år tagit ansvar för tjänstepensionerna, och det har varit väldigt framgångsrikt. If it ain’t broke, don’t fix it.

Att man i översynen genom ändringar i Inkomstskattelagen vill möjliggöra paus i utbetalningar av tjänstepension och möjlighet att förlänga utbetalningstiden är däremot bra. Lagstiftaren ska möjliggöra ett längre arbetsliv, och här har de en möjlighet att göra det på en spelplan de äger.

Vad kostar kalaset?

Att åldersgränserna för A-kassa och sjukförsäkring följer med uppåt är helt nödvändigt, och det är bra att det klargörs att det blir så. Men mot bakgrund av det tvivlar jag på att reformen blir ”statsfinansiellt neutral” vilket man hoppas på i överenskommelsen. Vad ska människor göra som inte klarar av att arbeta längre? Genom att många kommer att arbeta längre minskar förvisso statens utgifter på vissa områden och skatte­intäkterna kan komma att öka. Men vad kommer det att stå på sista raden? Den som lever får se.

Det här saknar jag

I överenskommelsen skriver man att avgiften (egentligen inbetalningarna) till den allmänna pensionen ska ses över. Jag tycker att man borde ha gått längre. Om medborgarna ställer upp genom att arbeta ett par år längre borde staten matcha det genom att se till att inbetalningarna till systemet återställs till de 18,5 % som pensionssystemets egentligen bygger på istället för de ologiska 17,21 % som i praktiken gäller idag.

Jag undrar också varför man inte kommit till skott med att ändra lagstiftningen så att det blir möjligt att pausa uttag av tjänstepension för att tex återgå i arbete efter en tid som pensionär. Jag ser inga hinder för det. När jag tagit upp det med politikerna i pensionsgruppen har inte heller de haft några invändningar. Så varför vänta? En ändring skulle vara fördelaktig både för staten, för individen och för utbudet av erfaren arbetskraft.

För att uppnå ett längre arbetsliv och hållbara pensioner behöver fokus också sättas på inträdet på arbetsmarknaden. Ett långt arbetsliv börjar tidigt. Det finns mycket att göra för att förmå svenska ungdomar att börja arbeta tidigare. Reformer inom studieväsendet, en ”plugga klart-bonus”, och bättre information om att ett sent inträde på arbetsmarknaden betyder ett sent utträde skulle till exempel betyda mycket. Här kan pensionsgruppen göra mer.

Sammanfattningsvis en väl godkänd om än inte perfekt reform. För att få helheten att fungera blir det intressant att se hur kollektivavtalsparterna kommer att reagera. Anpassningar kommer att behöva göras, och det finns förbättringar att införa även i tjänstepensionerna. Det återkommer jag till i ett kommande inlägg.

Vad tycker du om överenskommelsen?

Deltid – så räddar du din pension

Postat

Efter mitt förra inlägg om hur pensionen kan urholkas rejält vid deltidsarbete har många undrat hur man kan kompensera den som har jobbat deltid. Det ska jag berätta om idag. Men först en snabb­genomgång av pensionssystemet så du förstår vad du gått miste om under deltidsåren.

Så funkar allmän pension

Varje år betalas ett belopp motsvarande 18,5 procent av din lön in till den allmänna pensionen.

16 procentenheter (av totalt 18,5) går till inkomstpensionen. Den kan du inte själva påverka utan de pengarna växer med Sveriges tillväxt kan man säga. De övriga 2,5 procentenheterna går till premiepensionen. Där kan du själv välja hur pengarna ska placeras om du vill. Du kan också med gott samvete låta bli att göra egna fondval. Då placeras pengarna i det statliga förvals­alternativet som jag tycker är riktigt bra.

I den allmänna pensionen finns det ett inkomsttak på 7,5 inkomstbasbelopp i årslön. Det motsvarar i år, 2017,  en månadslön på ungefär 38.400 kr. (2018 motsvarar det en månadslön på 39.100 kr.) Tjänar man mer än så sätts det ändå bara av 18,5 procent upp till den nivån.

Så funkar tjänstepension

Tjänstepensionen funkar lite olika beroende på vad du jobbar med. Det första du bör kolla upp är om du har en tjänstepension över huvud taget.

Ungefär 5 procent av alla anställda i Sverige saknar tjänstepension helt och hållet. Då har du en hel del att tänka på. Det har jag skrivit om i ett tidigare inlägg.

Ungefär lika många har en arbetsgivare som har utformat en egen tjänste­pension. Då måste du prata med din chef för att få veta vad som gäller.

Det klart vanligaste (gäller 90 procent av alla anställda) är att din arbetsgivare har kollektivavtal. Då kan du vara säker på att du har en tjänstepension och att den har schyssta villkor. Den ser visserligen lite olika ut beroende på din ålder, om du jobbar statligt, kommunalt eller privat och om du är arbetare eller tjänsteman. Men det blir alldeles för komplicerat att räkna på alla varianter idag. Därför utgår jag från en förenklad ”standardtjänstepension” som jag tycker att man kan utgå ifrån oavsett vad man jobbar med.

Tjänstepensionen är tänkt att komplettera den allmänna pensionen. Därför finns det två nivåer på inbetalningarna. Upp till en årslön på 7,5 inkomstbasbelopp (ungefär 38.400 kr/mån) är inbetalningarna 4,5 procent av lönen. Över 7,5 inkomstbasbelopp är inbetalningarna 30 procent av lönen, eftersom man på den delen av lönen inte tjänar in någon allmän pension alls.

Det här har du förlorat på att jobba deltid

En viss procentsats av din lön betalas alltså in till både den allmänna pensionen och till tjänstepensionen. Om lönen minskar (som vid deltidsarbete) minskar inbetalningarna. Dessutom går du miste om all ränta-på-ränta du skulle ha fått på de pengarna. Över tid kan det bli väldigt mycket pengar. Därför är det viktigt att inte vänta med kompensa­tionen utan få in pengar nu så att de kan växa länge. Men för att kunna räkna på hur kan kompenseras för deltids­arbetet behöver vi veta varför du jobbat deltid. Den vanligaste orsaken – att man är hemma med små barn – blir man nämligen automatiskt kompenserad för.

Om du jobbat deltid under småbarnsåren

I den allmänna pensionen är föräldra­penning pensionsgrundande. Dessutom kompenseras den förälder som har lägst inkomst under barnets första fyra år genom pensionsrätt för barnår. Lite förenklat kan man säga att man inte missar någon allmän pension alls under den tiden. Allt sker dessutom helt automatiskt, man behöver inte skicka in någon ansökan eller så. Om ni däremot vill låta pengarna gå till den förälder som har högst inkomst kan ni kontakta Pensionsmyndigheten.

Tjänstepensionen innehåller också automatisk kompensation, men den ser olika ut beroende på vad du jobbar med. Om du jobbar som privattjänsteman eller privatanställd arbetare kan du räkna med att det betalas in på ”heltidsnivå” under ett års föräldraledighet med föräldrapenning. Därefter baseras inbetalningarna på deltidslönen. Om du jobbar inom stat, kommun eller landsting görs fulla inbetalningar ända tills barnet fyller 8 år. Men bara om du är född 1988 eller senare. Är du född tidigare upphör inbetalningarna efter 18 månader.

Om du jobbat deltid av annan anledning

Deltid kan också handla om drömmen att starta eget.

Det finns många anledningar att jobba deltid. Vanligast är att det inte finns något heltidsjobb att få. Man kan också jobba deltid för att hinna med ett eget företag vid sidan om, för att studera eller helt enkelt få mer tid för dig själv. Då finns normalt sett inga inbyggda kompensationer utan inbetalningarna minskar från första dagen på deltid.

Så kan du kompenseras

Nu ska vi räkna ut hur du kan kompenseras för deltiden. Antingen vill du själv ta igen det du förlorade under deltidsåren. Eller så är det kanske din parter som ska kompensera dig?

Jag tänker inte ge mig på att göra några vetenskapligt exakta beräkningar. Det skulle blir superkrångligt. Istället skissar jag på några hyfsat enkla tumregler som jag tycker duger bra och jag avrundar alla belopp till närmaste hundralapp.

Exempel 1: Mamma Susanne

Susanne hade en heltidslön på 30.000 kr när hon fick barn och var hemma ett år på heltid. Därefter jobbade hon halvtid i tre år. Hennes man Filip tog ut några få pappamånader men har sedan jobbat heltid och har haft högre lön än Susanne.

Eftersom Susanne fick pensionsrätt för barnår har hon inte gått miste om någon allmän pension. Däremot sjönk inbetalningarna till hennes tjänste­pension efter ett år. Det är alltså tre års lägre tjänstepensionsinbetalningar hon ska kompenseras för.

Eftersom Susannes heltidslön låg under 7,5 inkomstbasbelopp är det ganska lätt att beräkna vad hon gått miste om. Om hon hade jobbat heltid skulle det ha betalats in 30.000 * 4,5 % = 1.400 kr/mån. Nu betalades det in 15.000 * 4,5 % = 700 kr/mån. Hon gick alltså miste om 1.400 – 700 = 700 kr * 36 månader = 25.200 kr.

Exempel 2: Pappa Johan

Johan hade en heltidslön på 45.000 kr när han fick barn och var hemma ett år på heltid. Därefter jobbade han 75 % i  tre år. Hans fru Carina har efter ett års mammaledighet jobbat heltid och har hela tiden haft högre lön än Johan.

Även Johan fick pensionsrätt för barnår och har därför inte gått miste om någon allmän pension. Däremot sjönk inbetalningarna till hans tjänstepension efter ett år. Det är alltså de tre åren med lägre tjänstepensionsinbetalningar han ska kompenseras för.

Johans heltidslön ligger över 7,5 inkomstbasbelopp. Om han hade jobbat heltid skulle det ha betalats in:

  • På lön upp till 7,5 inkomstbasbelopp: 38.400 kr * 4,5 % = 1.700 kr
  • På lön över 7,5 inkomstbasbelopp: (45.000 – 38.400) * 30 % = 2.000 kr
    Totalt 1.700 + 2.000 = 3.700 kr.

Under de år Johan jobbade 75 % deltid tjänade han 45.000 * 75 % = 33.800 kr. Hans lön sjönk alltså ner under 7,5 inkomstbasbelopp, och då blev inbetalningarna istället 33.800 * 4,5 % = 1.500 kr.

Det han gick miste om var alltså 3.700 – 1.500 = 2.200 kr * 36 månader = 79.200 kr.

Exempel 3: Den hjälpsamma systern Maria

Maria hade en heltidslön på 30.000 kr när hon bestämde sig för att gå ner på halvtid för att oavlönat hjälpa till i sin systers nystartade företag under fyra år.

Maria förlorar både allmän pension och tjänstepension under alla de fyra åren.

  • Inbetalningar till allmän pension vid heltid: 30.000 * 18,5 % = 5.600 kr.
  • Vid halvtid: 15.000 * 18,5 % = 2.800 kr.
    Förlust: 5.600 – 2.800 = 2.800 kr/mån.
  • Inbetalningar till tjänstepensionen vid heltid: 30.000 * 4,5 % = 1.400 kr.
  • Vid halvtid: 15.000 * 4,5 % = 700 kr.
    Förlust: 1.400 – 700 = 700 kr/mån.

Om vi slår samman de inbetalningar hon gått miste om till både allmän pension och tjänstepension blir det 2.800 + 700 kr = 3 500 kr * 48 månader = 168.000 kr.

Spara på ISK eller i kapitalförsäkring?

Eftersom sparande i privat pensions­försäkring numera är avskaffat finns det två sätt att spara långsiktigt. Det ena är att spara på investeringssparkonto och det andra i en kapitalförsäkring. Det finns för- och nackdelar med båda sparformerna. Via länkarna här ovanför kan du läsa Konsumenternas försäkringsbyrås utmärkta beskrivning av båda alternativen.

Så placerar du pengarna

Deltid kan ge livskvalitet, men också mindre inbetalningar till pensionen.

Hur pengarna ska placeras beror mycket på hur hur intresserad och insatt du är. Om du har ett stort intresse för ekonomi och placeringar har du förmodligen redan en strategi för ditt långsiktiga sparande. Men om du är som folk är mest och inte vill lägga tid och energi på dina placeringar är mitt råd att placera pengarna i en global indexfond med riktigt låga avgifter. Då kan du med gott samvete ”somna om” och veta att pengarna växer med världsekonomin. Du kommer inte att göra några superklipp, men heller inte göra några riktigt dåliga affärer.

Ett bra komplement kan vara en bred Sverigefond och kanske att ha en liten del av pengarna i en tillväxt­marknads­fond. Självklart med låga avgifter. Pengarna ska ju gå till dig. Inte till mellanhänder, till banken eller pensionsbolaget. Upp till 0,5 procent i avgift är bra, sen börjar det bli dyrt. Över 1 procent i avgift är riktigt dyrt. (Testa gärna själv!) Och kom ihåg att titta på det som kallas ”årlig avgift” istället för ”förvaltnings­avgift” när du jämför fonder.

Se till att dina pengar förblir dina

Till sist: Se till att pengarna verkligen blir dina. Med det menar jag att ni bör skriva ett äktenskapsförord som säkerställer att pengarna blir din enskilda egendom vid en eventuell skilsmässa. De pengar du har i den allmänna pensionen och i tjänste­pensionen är nämligen dina egna och delas inte vid en skilsmässa. Däremot delas pengar man sparat på investerings­sparkonto eller i kapitalförsäkring om man inte kommer överens om annat.

Det här blev ett långt inlägg. Men nu har du fått ett underlag för att skissa på hur du kan kompenseras för deltidsåren. Lycka till!