Deltid – så räddar du din pension

Postat

Efter mitt förra inlägg om hur pensionen kan urholkas rejält vid deltidsarbete har många undrat hur man kan kompensera den som har jobbat deltid. Det ska jag berätta om idag. Men först en snabb­genomgång av pensionssystemet så du förstår vad du gått miste om under deltidsåren.

Så funkar allmän pension

Varje år betalas ett belopp motsvarande 18,5 procent av din lön in till den allmänna pensionen.

16 procentenheter (av totalt 18,5) går till inkomstpensionen. Den kan du inte själva påverka utan de pengarna växer med Sveriges tillväxt kan man säga. De övriga 2,5 procentenheterna går till premiepensionen. Där kan du själv välja hur pengarna ska placeras om du vill. Du kan också med gott samvete låta bli att göra egna fondval. Då placeras pengarna i det statliga förvals­alternativet som jag tycker är riktigt bra.

I den allmänna pensionen finns det ett inkomsttak på 7,5 inkomstbasbelopp i årslön. Det motsvarar i år, 2017,  en månadslön på ungefär 38.400 kr. (2018 motsvarar det en månadslön på 39.100 kr.) Tjänar man mer än så sätts det ändå bara av 18,5 procent upp till den nivån.

Så funkar tjänstepension

Tjänstepensionen funkar lite olika beroende på vad du jobbar med. Det första du bör kolla upp är om du har en tjänstepension över huvud taget.

Ungefär 5 procent av alla anställda i Sverige saknar tjänstepension helt och hållet. Då har du en hel del att tänka på. Det har jag skrivit om i ett tidigare inlägg.

Ungefär lika många har en arbetsgivare som har utformat en egen tjänste­pension. Då måste du prata med din chef för att få veta vad som gäller.

Det klart vanligaste (gäller 90 procent av alla anställda) är att din arbetsgivare har kollektivavtal. Då kan du vara säker på att du har en tjänstepension och att den har schyssta villkor. Den ser visserligen lite olika ut beroende på din ålder, om du jobbar statligt, kommunalt eller privat och om du är arbetare eller tjänsteman. Men det blir alldeles för komplicerat att räkna på alla varianter idag. Därför utgår jag från en förenklad ”standardtjänstepension” som jag tycker att man kan utgå ifrån oavsett vad man jobbar med.

Tjänstepensionen är tänkt att komplettera den allmänna pensionen. Därför finns det två nivåer på inbetalningarna. Upp till en årslön på 7,5 inkomstbasbelopp (ungefär 38.400 kr/mån) är inbetalningarna 4,5 procent av lönen. Över 7,5 inkomstbasbelopp är inbetalningarna 30 procent av lönen, eftersom man på den delen av lönen inte tjänar in någon allmän pension alls.

Det här har du förlorat på att jobba deltid

En viss procentsats av din lön betalas alltså in till både den allmänna pensionen och till tjänstepensionen. Om lönen minskar (som vid deltidsarbete) minskar inbetalningarna. Dessutom går du miste om all ränta-på-ränta du skulle ha fått på de pengarna. Över tid kan det bli väldigt mycket pengar. Därför är det viktigt att inte vänta med kompensa­tionen utan få in pengar nu så att de kan växa länge. Men för att kunna räkna på hur kan kompenseras för deltids­arbetet behöver vi veta varför du jobbat deltid. Den vanligaste orsaken – att man är hemma med små barn – blir man nämligen automatiskt kompenserad för.

Om du jobbat deltid under småbarnsåren

I den allmänna pensionen är föräldra­penning pensionsgrundande. Dessutom kompenseras den förälder som har lägst inkomst under barnets första fyra år genom pensionsrätt för barnår. Lite förenklat kan man säga att man inte missar någon allmän pension alls under den tiden. Allt sker dessutom helt automatiskt, man behöver inte skicka in någon ansökan eller så. Om ni däremot vill låta pengarna gå till den förälder som har högst inkomst kan ni kontakta Pensionsmyndigheten.

Tjänstepensionen innehåller också automatisk kompensation, men den ser olika ut beroende på vad du jobbar med. Om du jobbar som privattjänsteman eller privatanställd arbetare kan du räkna med att det betalas in på ”heltidsnivå” under ett års föräldraledighet med föräldrapenning. Därefter baseras inbetalningarna på deltidslönen. Om du jobbar inom stat, kommun eller landsting görs fulla inbetalningar ända tills barnet fyller 8 år. Men bara om du är född 1988 eller senare. Är du född tidigare upphör inbetalningarna efter 18 månader.

Om du jobbat deltid av annan anledning

Deltid kan också handla om drömmen att starta eget.

Det finns många anledningar att jobba deltid. Vanligast är att det inte finns något heltidsjobb att få. Man kan också jobba deltid för att hinna med ett eget företag vid sidan om, för att studera eller helt enkelt få mer tid för dig själv. Då finns normalt sett inga inbyggda kompensationer utan inbetalningarna minskar från första dagen på deltid.

Så kan du kompenseras

Nu ska vi räkna ut hur du kan kompenseras för deltiden. Antingen vill du själv ta igen det du förlorade under deltidsåren. Eller så är det kanske din parter som ska kompensera dig?

Jag tänker inte ge mig på att göra några vetenskapligt exakta beräkningar. Det skulle blir superkrångligt. Istället skissar jag på några hyfsat enkla tumregler som jag tycker duger bra och jag avrundar alla belopp till närmaste hundralapp.

Exempel 1: Mamma Susanne

Susanne hade en heltidslön på 30.000 kr när hon fick barn och var hemma ett år på heltid. Därefter jobbade hon halvtid i tre år. Hennes man Filip tog ut några få pappamånader men har sedan jobbat heltid och har haft högre lön än Susanne.

Eftersom Susanne fick pensionsrätt för barnår har hon inte gått miste om någon allmän pension. Däremot sjönk inbetalningarna till hennes tjänste­pension efter ett år. Det är alltså tre års lägre tjänstepensionsinbetalningar hon ska kompenseras för.

Eftersom Susannes heltidslön låg under 7,5 inkomstbasbelopp är det ganska lätt att beräkna vad hon gått miste om. Om hon hade jobbat heltid skulle det ha betalats in 30.000 * 4,5 % = 1.400 kr/mån. Nu betalades det in 15.000 * 4,5 % = 700 kr/mån. Hon gick alltså miste om 1.400 – 700 = 700 kr * 36 månader = 25.200 kr.

Exempel 2: Pappa Johan

Johan hade en heltidslön på 45.000 kr när han fick barn och var hemma ett år på heltid. Därefter jobbade han 75 % i  tre år. Hans fru Carina har efter ett års mammaledighet jobbat heltid och har hela tiden haft högre lön än Johan.

Även Johan fick pensionsrätt för barnår och har därför inte gått miste om någon allmän pension. Däremot sjönk inbetalningarna till hans tjänstepension efter ett år. Det är alltså de tre åren med lägre tjänstepensionsinbetalningar han ska kompenseras för.

Johans heltidslön ligger över 7,5 inkomstbasbelopp. Om han hade jobbat heltid skulle det ha betalats in:

  • På lön upp till 7,5 inkomstbasbelopp: 38.400 kr * 4,5 % = 1.700 kr
  • På lön över 7,5 inkomstbasbelopp: (45.000 – 38.400) * 30 % = 2.000 kr
    Totalt 1.700 + 2.000 = 3.700 kr.

Under de år Johan jobbade 75 % deltid tjänade han 45.000 * 75 % = 33.800 kr. Hans lön sjönk alltså ner under 7,5 inkomstbasbelopp, och då blev inbetalningarna istället 33.800 * 4,5 % = 1.500 kr.

Det han gick miste om var alltså 3.700 – 1.500 = 2.200 kr * 36 månader = 79.200 kr.

Exempel 3: Den hjälpsamma systern Maria

Maria hade en heltidslön på 30.000 kr när hon bestämde sig för att gå ner på halvtid för att oavlönat hjälpa till i sin systers nystartade företag under fyra år.

Maria förlorar både allmän pension och tjänstepension under alla de fyra åren.

  • Inbetalningar till allmän pension vid heltid: 30.000 * 18,5 % = 5.600 kr.
  • Vid halvtid: 15.000 * 18,5 % = 2.800 kr.
    Förlust: 5.600 – 2.800 = 2.800 kr/mån.
  • Inbetalningar till tjänstepensionen vid heltid: 30.000 * 4,5 % = 1.400 kr.
  • Vid halvtid: 15.000 * 4,5 % = 700 kr.
    Förlust: 1.400 – 700 = 700 kr/mån.

Om vi slår samman de inbetalningar hon gått miste om till både allmän pension och tjänstepension blir det 2.800 + 700 kr = 3 500 kr * 48 månader = 168.000 kr.

Spara på ISK eller i kapitalförsäkring?

Eftersom sparande i privat pensions­försäkring numera är avskaffat finns det två sätt att spara långsiktigt. Det ena är att spara på investeringssparkonto och det andra i en kapitalförsäkring. Det finns för- och nackdelar med båda sparformerna. Via länkarna här ovanför kan du läsa Konsumenternas försäkringsbyrås utmärkta beskrivning av båda alternativen.

Så placerar du pengarna

Deltid kan ge livskvalitet, men också mindre inbetalningar till pensionen.

Hur pengarna ska placeras beror mycket på hur hur intresserad och insatt du är. Om du har ett stort intresse för ekonomi och placeringar har du förmodligen redan en strategi för ditt långsiktiga sparande. Men om du är som folk är mest och inte vill lägga tid och energi på dina placeringar är mitt råd att placera pengarna i en global indexfond med riktigt låga avgifter. Då kan du med gott samvete ”somna om” och veta att pengarna växer med världsekonomin. Du kommer inte att göra några superklipp, men heller inte göra några riktigt dåliga affärer.

Ett bra komplement kan vara en bred Sverigefond och kanske att ha en liten del av pengarna i en tillväxt­marknads­fond. Självklart med låga avgifter. Pengarna ska ju gå till dig. Inte till mellanhänder, till banken eller pensionsbolaget. Upp till 0,5 procent i avgift är bra, sen börjar det bli dyrt. Över 1 procent i avgift är riktigt dyrt. (Testa gärna själv!) Och kom ihåg att titta på det som kallas ”årlig avgift” istället för ”förvaltnings­avgift” när du jämför fonder.

Se till att dina pengar förblir dina

Till sist: Se till att pengarna verkligen blir dina. Med det menar jag att ni bör skriva ett äktenskapsförord som säkerställer att pengarna blir din enskilda egendom vid en eventuell skilsmässa. De pengar du har i den allmänna pensionen och i tjänste­pensionen är nämligen dina egna och delas inte vid en skilsmässa. Däremot delas pengar man sparat på investerings­sparkonto eller i kapitalförsäkring om man inte kommer överens om annat.

Det här blev ett långt inlägg. Men nu har du fått ett underlag för att skissa på hur du kan kompenseras för deltidsåren. Lycka till!

Se upp för deltidsfällan!

Postat

Var tredje kvinna i Sverige jobbar deltid. Men bara var tionde man. Det är en av förklaringarna till att kvinnors pensioner i genomsnitt är knappt 70 % av männens.

I onsdags kväll arrangerade fackförbundet Sveriges Ingenjörer ett seminarium med rubriken ”Deltid – vad kostar det i pensionskuvertet?” Det gjorde de rätt i. Jag och min kollega Lars Callert kunde nämligen visa att en typisk svensk ingenjör kan förlora 4 000 kronor i pension – varje månad livet ut – genom att jobba deltid under så lite som fyra år.

Ju yngre du är desto viktigare att se upp

Fram tills för ungefär tio år sedan hade deltidsarbete ganska liten effekt på pensionen. Det gamla ATP-systemet och de gamla, huvudsakligen förmånsbestämda tjänstepensionerna var förlåtande mot några år med lägre inkomst. Bara man gick upp i lön igen tog man ofta igen det man hade förlorat under deltidsåren.

Så är det inte längre. Idag bygger våra pensioner istället på livsinkomst­principen. Varje krona vi tjänar leder till en inbetalning till den allmänna pensionen och till tjänstepensionen. Men det betyder också att varje krona vi inte tjänar betyder att inbetalningen blir mindre.

Det här blir extra tydligt för de unga. De har ofta har en helt premiebestämd tjänstepension. Privattjänstemän som har ITP1 till exempel, privatanställda arbetare som har avtalspension SAF-LO och kommun- och landstingsanställda som har tjänstepensionen AKAP-KL. 

Alltför sällsynt. Tre av fyra föräldradagar tas ut av kvinnor.

Den som jobbar deltid tidigt i livet (till exempel i samband med föräldra­ledighet) går också miste om den ränta på ränta-effekt man skulle ha fått på de inbetalningar man går miste om. Det får stor effekt eftersom pensionspengar ska växa i flera decennier.

Låt oss titta på hur det ser ut för tre ingenjörer: Jenny, Anahita och Karin. Att de alla tre är kvinnor är tyvärr helt naturligt: En överväldigande majoritet av allt deltidsarbete utförs av kvinnor. (Alla löneantaganden kommer från Sveriges Ingenjörer.)

Jenny

Jenny jobbar heltid hela livet. Hon börjar jobba vid 26 års ålder med en ingångslön på knappt 31 000 kr / mån. När hon väljer att gå i pension vid 65 års ålder tjänar hon 63 500 kr / mån. Hennes pension beräknas bli:

Inkomstpension: 12 350 kr/mån
Premiepension: 5 050 kr/mån
Tjänstepension: 24 800 kr/mån

Totalt 42 200 kronor (i dagens penningvärde) alltså.

Anahita

Anahita börjar också jobba vid 26 års ålder med samma ingångslön som Jenny. Men vid 33 års ålder får hon barn och är föräldraledig ett år. Därefter jobbar hon 75 % deltid i tre år.

Det första årets föräldraledighet har ingen stor påverkan på hennes pension. Det beror på att man inom både allmän pension och hennes tjänstepension ITP1 har skyddsmekanismer just vid föräldraledighet. I den allmänna pensionen är föräldrapenningen pensionsgrundande. Dessutom får den förälder som har lägst inkomst extrapengar till sin pension under barnets första fyra år. Det kallas för barnårsrätt. Och tjänstepensionen fylls faktiskt på precis som innan hon gick på föräldraledighet. Men bara under upp till 13 månaders föräldraledighet. Sen beräknas tjänstepensionsinbetalningarna på hennes deltidslön, och det får en rejäl effekt på hennes förväntade pension.

Inkomstpension: 12 350 kr/mån
Premiepension: 5 050 kr/mån
Tjänstepension: 20 700 kr/mån

Totalt 38 100 kr, eller 4 100 kronor mindre än Jenny. Varje månad!

Hela skillnaden ligger som du ser i tjänstepensionen. För det första blir inbetalningarna betydligt lägre när de beräknas på den lägre deltidslönen. För det andra går hon miste om den ränta-på-ränta hon skulle ha fått på de förlorade inbetalningarna. Och för det tredje innebär hennes frånvaro att hennes löneutveckling inte blir lika stark som om hon hade jobbat heltid, och det får betydelse för hela hennes framtida livsinkomst.

Karin

Karin har samma förutsättningar som Jenny och Anahita. Men efter ett års föräldraledighet vid 33 års ålder väljer hon att jobba 75 % deltid under nio års tid. Inte helt ovanligt faktiskt. Hur blir det för henne?

Inkomstpension: 12 000 kr/mån
Premiepension: 4 850 kr/mån
Tjänstepension: 17 450 kr/mån

Totalt 34 300 kr, eller 7 900 kronor mindre än Jenny. 

För Karin påverkas både den allmänna pensionen och tjänstepensionen eftersom hon jobbar deltid under så lång tid.

Är det synd om Anahita och Karin?

Både Anahita och Karin kommer – trots deltidsåren – att få en total pension som ligger långt över genomsnittet. Det beror på att de har så välavlönade jobb. Livsinkomstprincipen gör ju att en bra total livsinkomst leder till en bra pension. Men det känns nog ändå rätt tufft för dem att förlora 4 000 respektive 8 000 kr i pension varje månad när de jämför sig med kollegan Jenny.

En tröst för dig som inte tjänar lika bra som de här tre ingenjörerna är att din pension inte drabbas lika hårt av deltidsjobb. Men principen är densamma. Deltidsfällan angår även dig.

Vad kan de göra?

Först och främst: Vart tog pappan vägen under alla småbarnsåren? Enligt statistiken var han förmodligen på jobbet då. Titta på bilden här intill:

Mamma är hemma, pappa är på jobbet

 

I tvåbarnsfamiljer där det yngsta barnet är mellan 3-5 år jobbar alltså 46 % av kvinnorna deltid, men bara 7 % av männen. Och även när barnen blivit ganska stora (yngsta barnet är mellan 11-16 år) jobbar var tredje kvinna deltid men bara var femtonde man. Hallå pappor! Vakna!

Om Anahitas och Karins partners hade tagit sin andel av deltidsjobbandet hade det såklart sett betydligt bättre ut för dem. Inte minst i slutet av livet. Min företrädare Eva Adolphson brukade lite krasst säga: ”Alla relationer tar slut en dag. Antingen genom skilsmässa eller genom döden. Och kvinnan står nästan alltid som förlorare i båda fallen.” Eva är klok. Pensionssystemet är ju individuellt – var och en får ta konsekvenserna av sina egna livsval. Och eftersom kvinnor ofta lever längre än sina män brukar de sista åren i livet bli extra knappa ekonomiskt.

Spara själv?

Ett annat sätt att kompensera för deltidsåren är förstås att spara själv. Men det blir inte billigt. Om Anahita sparar på ett investeringssparkonto (ISK) och har 1% i avgift på sitt sparande måste hon stoppa in 9 000 kr varje månad (totalt 324 000 kr) under sina deltidsår för att hålla jämna steg med Jenny. Av sin skattade deltidslön. Det blir tufft tror jag.

Karin behöver stoppa in 6 000 kr varje månad, eller totalt 648 000 kr. Tror du att Karin och hennes partner har räknat med det när de kom fram till att det var hon som skulle gå ner i tid?

Välj själv, men var medveten

När jag berättar om de här effekterna brukar någon ofta säga att det är cyniskt att vilja få alla att jobba heltid hela livet. Barnen behöver sina föräldrar, och livet är mer än jobb och pengar! Självklart är det så. Jag vill inte på något sätt moralisera över dig som väljer att jobba deltid under hela eller delar av livet. Men jag tycker att man måste känna till effekterna det får för att kunna vara trygg i sitt beslut. Därför:

  • Var föräldraledig om du får barn! Första året slår inte mot pensionen
  • Att jobba deltid i många år däremot kan kosta rejält
  • Det slår hårdare att jobba deltid tidigt i livet än sent, eftersom du går miste om ränta-på-ränta
  • Att kompensera privat för förlorade tjänstepensionsinbetalningar är dyrt
  • Om ni är två i en relation: Dela lika på deltiden
  • För över premiepensionspengar till den som är hemma en längre tid.

Vill du läsa mer om deltidsfällan på egen hand? Det kan du göra i rapporten Deltidsfällan – hur en ojämställd arbetsmarknad ger ojämställda pensioner.

Är ni ett företag, ett fackförbund eller kanske en organisation som vill att jag kommer till er och berättar mer om deltidsfällan? Här finns mina kontaktuppgifter.

Vill du veta hur du kan kompensera för deltidsåren? Läs då fortsättningen: Deltid – så räddar du din pension

 

 

 

 

Vilda västern var inte svaret

Postat

Fri konkurrens skulle ge pensionsspararna lägre avgifter och bättre pension. Det blev tvärt om. Varför funkade inte marknadskrafterna?

För 30 år sedan fanns inte mycket till valfrihet i vårt pensionssparande. Då inleddes ett experiment med helt fri konkurrens som varade i 17 år, fram till sommaren 2007. Det här är min berättelse om vad som hände.

One size fits all …

Under lång tid var den allmänna pensionen en statlig ”plåtlåda” man inte kunde påverka själv och de flesta tjänstepensionerna funkade likadant. De var reglerade i stora kollektivavtal med små möjligheter till individuell anpassning, och likformighet var precis vad man eftersträvade. Det skulle öka rörligheten på arbetsmarknaden och underlätta för pensionsspararna. Men i kölvattnet av det glada 1980-talet var det dags för något nytt år 1990.

… eller hej och lycka till?

Klassisk affisch från tiotaggaråret 1990

En rejäl valfrihetskaramell serverades lagom till sommar­ledigheten det året. De hög­avlönade privattjänstemännen – tiotaggarna – fick då rätt att tacka nej till stora delar av den kollektivavtalade pensionen för att istället teckna en ”annan pensions­lösning” som kunde vara utformad hur som helst. Enda kravet var att de var överens med arbetsgivaren. Samtidigt fick alla tjänstemän oavsett lön rätt att placera en del av sin pension, ITPK:n, i vilket fond- och försäkringsbolag som helst.

Bakgrunden till de här förändringarna finns det flera versioner av, men två anledningar framstår som de starkaste: Den första handlar om att samhället generellt genomgick en valfrihets­revolution under de här åren. TV, taxi, mobiltelefonin, elmarknaden, posten, skolan och mycket annat avreglerades i samma veva. Varför skulle man då inte få bestämma över sin pension?

Det andra skälet var mera pragmatiskt. Kräsna kunder skulle sätta press på leverantörerna. På så sätt skulle avgifterna pressas och nya, bättre pensions­erbjudanden växa fram.

Det blev inte som man hoppats

17 år senare kunde man konstatera att målen inte hade uppfyllts. Det totala kapital som hade samlats i fonder och försäkringar sedan 1990 hade mång­dubblats. Och eftersom finans­branschen älskar att ta betalt i procent av kapitalet borde avgifterna bara av den anledningen ha gått ner rejält. Men faktum är att ingenting hade hänt. Nada.

Avgifterna låg istället kvar på samma skyhöga nivå som 17 år tidigare. Finans­branschen hade slickat i sig stordrifts­fördelarna på kundernas bekostnad, i den mån det fanns några. Antalet fonder hade nämligen vuxit lavinartat vilket drev upp administrations-, transaktions- och inte minst distributionskostnaderna rejält. Som vanligt stod branschen som vinnare. Bland pensionsspararna var vinnarna få.

Varför funkade inte konkurrensen?

Enligt marknadsekonomisk teori bygger fungerande konkurrens på medvetna kunder. Det finns det inte på pensions­området. Många känner inte ens till att de har en tjänstepension, och ännu färre uppfattar sig som kunder. Det är ju arbetsgivaren som betalar. Och om någon annan betalar, varför ska man då bry sig om vad det kostar? Om människor hade förstått att avgifterna inte drabbar arbetsgivaren utan tuggar i sig deras pensionspengar hade de nog tänkt annorlunda.

En annan förutsättning för fungerande konkurrens är att den som ska köpa något kan bedöma om priset är rimligt. För det mesta kan vi det. Hundra kronor för en liter mjölk är dyrt, en krona är billigt. Tusen kronor i månaden för Spotify är dyrt, tio kronor är billigt. Men när det kommer till pension och sparande har de flesta ingen aning. Är 1,3 % i fondavgift dyrt eller billigt? Vad är en rimlig premieavgift? Skalavgift? Årsavgift?

Med kvalitén är det likadant. Ska man köpa eller sälja en fond som har gått ner rejält? Hur jämför man förvaltare som jobbar med helt olika marknader? Den som inte kan bedöma vare sig priset eller kvalitén kan aldrig göra en riktigt bra affär.

Ett system för de få eller för de många?

Det finns de som gillar att läsa in sig på hur man bedömer förvaltare, pris och prestanda på fonder och försäkringar. Jag känner en del sådana. Men deras andel av befolkningen är liten. När min arbetsgivare Alecta undersökte människors finansiella intresse visade det sig att ungefär 5 % av svenskarna är beredda att lägga tid och energi på att analysera och byta fonder. Den stora majoriteten kommer alltså aldrig att bli kräsna kunder som förhandlar avgifter och villkor för sin pension. Får de skylla sig själva när pensionen blir låg?

Låt oss återvända till utvärderingen av 17 års helt oreglerad konkurrens under åren 1990 – 2007. Arbetsgivar­organisationen Svenskt Näringsliv och tjänstemannafacken i PTK kunde då konstatera att miljarder i pensions­pengar försvunnit i höga avgifter. Dessutom fanns det en ganska tydlig valtrötthet hos många. Det som var nytt och fräscht 1990 tyckte många var ganska jobbigt 17 år senare. ”Gärna valfrihet, men måste jag verkligen tvingas att välja mellan sånt jag inte har en susning om?”, undrade allt fler. Det var dags att testa något nytt.

Storkunder får bättre pris

PTK och Svenskt Näringsliv insåg att det gick att få mer pension för pengarna genom att ta vara på sin förhandlingsstyrka och börja upphandla pensioner. Istället för att försöka göra hela svenska folket till finansanalytiker åtog de sig alltså att välja ut några alternativ som har låga avgifter och som håller bra kvalitet. Och för att få leverantörerna att anstränga sig begränsade man antalet till fem fondbolag och fem leverantörer av traditionell försäkring.

Hans Gidhagen från Svenskt Näringsliv och Gunilla Dahmm från PTK i studion.

(Om du vill veta mer om de första tiotaggarna 1990, den första ITP-upphandlingen 2007 och mycket annat kan du lyssna på en podd där jag samtalar med Hans Gidhagen från Svenskt Näringsliv och Gunilla Dahmm från PTK.)

På sina håll blev det ramaskri. ”Inskränka den individuella valfriheten?! Skandal!” Kritiken kom inte från konsument­organisationer eller pensionsspararna själva utan såklart från branschen. Den var ju var van att kunna sätta vilka priser som helst. Men är det så konstigt att upphandla egentligen? Det gör ju vartenda företag för att få bättre villkor.

Det fanns rejält med prutmån

Sedan 2007 vet privattjänstemännen att de alternativ de kan välja mellan håller bra kvalitet. Det är svårt att välja fel helt enkelt. Och avgifterna har sänkts med mer än 70 procent (!) jämfört med hur det såg ut tidigare. Det ger en genomsnittlig pensionssparare 360 000 kronor mer i pension. 360 000!

Att själv kunna välja förvaltare och anpassa pensionen till den egna livssituationen tycker vi numera är självklart. Därför finns idag 96 olika placeringsalternativ att välja bland inom ITP. Är det för lite? Eller kanske för mycket? Hur mycket valfrihet vill vi ha och vad får den kosta?