Hjälp – jag har ingen tjänstepension!

Postat

Det här är en uppdatering av ett blogginlägg som publicerades första gången 2017.

För några dagar sedan fick jag syn på ett blogginlägg. En ung tjej skrev att hon inte har någon tjänstepension på företaget där hon arbetar. Istället får de anställda lite högre lön som de själva får placera. Nu undrade hon hur mycket hon själv skulle sätta av till pension och vad hon i övrigt skulle tänka på. Så här svarade jag:

Hej XXX!

Smart att du tänker på tjänste­pensionen! Många som får högre lön istället för tjänstepension brukar förtränga pensionen alldeles för länge. Sen upptäcker de sent i livet att de måste spara MASSOR med pengar för att komma ikapp vännerna som haft tjänstepension via jobbet.

De flesta någorlunda unga som jobbar på ett företag med kollektivavtal har en tjänstepension som ser ut såhär: Arbetsgivaren betalar in 4,5% av lönen upp till nivån 7,5 inkomstbasbelopp (det är 40 250 kronor i månaden år 2019). På lön över den nivån betalar arbetsgivaren in 30 % av lönen. Att skillnaden är så stor beror på att den allmänna pensionen står för en stor del av pensions­inbetalningarna upp till just 7,5 inkomstbasbelopp. Över den nivån får du ingenting. Därför går tjänste­pensionen in och drar hela lasset om du har turen att ha ett jobb där du tjänar mer än så.

Vid fem olika lönenivåer ser det ut såhär:

Lön 20 000 kr = inbetalning 900 kr / mån
Lön 30 000 kr = inbetalning 1 350 kr / mån
Lön 40 000 kr = inbetalning 1 800 kr / mån
Lön 50 000 kr = inbetalning 4 736 kr/mån
Lön 60 000 kr = inbetalning 7 736 kr/mån

Som du ser går det ganska enkelt att räkna ut hur mycket en arbetsgivare med kollektivavtal skulle ha betalat in.

Inbetalningarna kan man kopiera, men knappast avgifterna

Det som blir svårare är att placera pengarna till lika bra villkor. De som utformar kollektivavtalen förhandlar nämligen inte bara fram hur mycket som ska betalas in, de prutar på fonder och försäkringar åt dig också. Och det gör de riktigt bra. I kollektivavtalen brukar avgifterna ligga mellan 0,1 och 0,5 % istället för mellan 1,0 och 1,5 % som det ofta kostar annars. Och de låga avgifterna betyder grymt mycket för hur mycket pension det blir i slutänden när man sparar länge! Det kan du se själv i en liten räknesnurra jag har tagit fram.

Idag går det att hitta bra pensions­sparande till låga avgifter även utanför kollektivavtalen, men då måste du se upp lite. Många bank”rådgivare” och försäkringsförmedlare säljer hellre dyra lösningar som gynnar dem själva. Och kom ihåg: om du inte lyckas hitta låga avgifter behöver du kompensera det med större inbetalningar för att få lika hög pension!

Vad är en ok avgift?

En tumregel när det gäller avgifter är att upp till 0,5 % i avgift är bra. Sen börjar det bli dyrt. Över 1 % är riktigt dyrt, och hur någon kan gå med på att betala uppåt 2,0-2,5 % som man får göra i vissa fond-i-fonder och förvaltningstjänster är helt obegripligt. Den avgift du ska leta efter heter årlig avgift.

Vilken avkastning kan man förvänta sig?

Vad avkastningen kommer att bli framöver kan ingen veta, hur mycket expert man än är. De senaste åren har avkastningen varit fantastiskt bra i nästan alla pensionsbolag. Men de flesta som jobbar med kapitalförvaltning tror att det kommer att se lite tuffare ut de kommande åren. Fem, sex procent om året kan vara rimligt att förvänta sig framåt, även om det under enskilda år kommer att variera rejält både uppåt och neråt.

Till sist: tjänstepension är inte bara pension

Nu är vi nästan klara. En sak till bara: Utöver pensionssparande får du på en arbetsplats med kollektivavtal också en extra sjukförsäkring och en liv­försäkring. Vad sådana försäkringar kostar att köpa själv varierar väldigt mycket beroende på hur gammal du är, om du varit sjukskriven tidigare och så. Men du ska absolut se till att teckna sådana försäkringar! Annars blir det riktigt tufft om du blir långvarigt sjuk någon gång under livet. Och det blir ganska många, även om man känner sig kärnfrisk och oövervinnerlig när man är ung. Om du vill läsa mer om hur försäkringarna i kollektivavtalet funkar kan du göra det här:

https://www.collectum.se/sv/Privat/ITP/Sjukpension/
https://www.collectum.se/sv/Privat/Skydd/Tjanstegrupplivforsakring/

Lycka till!

/ Staffan Ström, pensionsekonom på Alecta

Är det här vanligt?

Så långt mitt svar till bloggaren alltså. Och så här ser det ut för ganska många idag. Inte minst för unga i låglöne­branscher som verkligen behöver inbetalningar till pensionen tidigt i livet för att hinna få ihop till en bra pension.

Ungefär 90 procent av alla anställda i Sverige omfattas av kollektivavtal. Då ingår en bra tjänstepension och du kan vara helt lugn. Men om du jobbar på ett företag utan kollektivavtal måste du själv ta reda på vad som gäller. Antingen har företaget satt ihop en egen tjänste­pension (som kan vara allt ifrån jättebra till helt kass), eller så har du ingen tjänstepension alls och då är du illa ute.

Vilka saknar tjänstepension?

I vissa branscher är det extra ovanligt med en bra tjänstepension. Det gäller tex hotell- och restaurangbranschen. Men advokatbyråer, reklambyråer och IT-konsulter saknar också ofta tjänstepension. De har ibland rätt höga löner istället, men jag tror inte att de anställda fattar att de behöver betala in kanske 10 000 i månaden till ett eget pensionssparande och en egen sjukförsäkring för att inte halka efter sina kompisar på företag med kollektivavtal.

Om du är osäker på vad som gäller för dig ska du gå raka vägen till din chef och fråga. I framtiden kommer det definitivt att krävas både allmän pension och tjänstepension för att få en ok total pension. Så se om ditt hus redan idag. Det kommer du att tacka dig själv för i framtiden.

En låg avgift vässar ditt sparande

Postat

Idag presenterade pensionsbolaget AMF sin årliga genomgång av vilka avgifter som tas ut när du sparar i fonder. De har gått igenom mer 4 200 fonder (!), och visar att avgifterna sakta sjunker, både när det gäller aktiefonder, räntefonder och blandfonder. Men avgifterna är fortfarande på tok för höga menar jag, och det finns en kategori som går åt helt fel håll: Fond-i-fonder. De är ofta svindyra (och dåliga) redan från början och har nu blivit ännu dyrare. Varning – verkligen! – för den kategorin alltså.

Varför är det viktigt med en låg avgift?

Det är lätt att tro att det inte spelar någon roll om en fond kostar 0,4 eller 1,4 procent. Det låter ju så lite. Eller hur? Men grejen är att avgiften tas ut på hela sparkapitalet – inte bara på avkastningen – år efter år efter år. Dessutom hade varenda krona som försvinner i avgift kunnat stå kvar och växa till sig med ränta-på-ränta om inte förvaltaren hade lagt rabarber på dem. Tillsammans gör det att varje tiondels procent i avgift får en enorm betydelse. En procentenhets högre avgift gör att din pension minskar med omkring en fjärdedel om du sparar i 40 år. En låg avgift vässar alltså ditt sparande rejält. Särskilt om du är ung och ska spara länge.

Vad kostar fonder?

AMF har tittat på vad fonder i genomsnitt kostar när man sparar privat. Inom premiepensionen (PPM) och tjänstepensionen finns det ofta stora rabatter på avgifterna, men AMF har alltså tittat på vanligt privat sparande.

Per 2018-12-31. Alternativa investeringar avser tex hedgefonder, trygghets/garantifonder, råvarufonder, optionsfonder och konvertibelfonder. Källa: AMF

 

Vad är ett bra pris för en fond?

Jag har en enkel tumregel: Upp till 0,5 procent i avgift är ok, sen börjar det bli dyrt. Över 1 procent i avgift är riktigt dyrt. Låter det tufft? Det är det inte. Numera finns det gott om riktigt bra fonder som kostar mindre än 0,5 procent. Och det här börjar allt fler förstå. Det ser man också i AMF:s genomgång. De fonder som folk faktiskt har placerat pengar i har nämligen lägre avgifter än snittet. Bra där Svensson!

Men kvalitet kostar har man ju hört?

I många andra sammanhang får du oftast lite bättre kvalitet genom att gå upp i pris. Ett par byxor för 1 000 kronor är nog bättre sydda än de för 300 kronor, en maträtt för 300 kronor är nog gjord på bättre råvaror än den för 100 kronor osv. Men när du betalar ett högre pris för ditt sparade innebär det ju att själva produkten – sparandet – istället dräneras. Det blir mindre kvar av det du ville köpa helt enkelt. Att betala höga avgifter lönar sig därför bara om du är helt säker på att den du köper fonden av är ruskigt mycket bättre på att utföra sitt jobb än tusentals andra förvaltare som försöker göra samma sak. Det är inte omöjligt men osannolikt. Över tid är det ytterst få i världen som har lyckats med det.

Ta reda på vilka avgifter du betalar

Om du läst ända hit har du koll på att det här med avgifter är viktigt. Därför tycker jag att du ska kolla upp vilka avgifter du betalar för ditt sparande. Nu. Med en gång. Jag tycker att sajten fondkollen.se ger en bra överblick. Den drivs av Fondbolagens förening och vill inte sälja nåt till dig, bara ge överblick. Sök fram den fond eller de fonder just du sparar i och klicka på namnet. Då får du fram vilken årlig avgift du betalar. Du ser också hur bra fonden presterat jämfört med andra fonder i samma kategori. Pris och prestandakoll på ett och samma ställe alltså. Smart.

Inom tjänstepensionen är avgifterna mycket lägre

De fonder man kan välja mellan i sin kollektivavtalade tjänstepension får man ruskigt bra rabatter på. De fonder privattjänstemännen kan välja mellan har t.ex. avgifter som är mindre än en tredjedel jämfört med exakt samma fonder på den öppna marknaden. Sedan 2007 har avgifterna pressats med 78 procent. Det säger en del om hur feta marginaler det finns på fondmarknaden. Om du vill kolla upp dina tjänstepensionsfonder gör du det bäst hos Konsumenternas försäkringsbyrå. Även det är en riktigt bra sajt.

Dina pengar är dina

Ibland får jag mejl från någon som tycker att jag tjatar för mycket om avgifter. Då brukar jag svara att så länge det finns människor som blir av med hundratusentals kronor i avgifter (oftast utan att veta om det) kommer jag att fortsätta tjata. Jag tycker nämligen att dina (pensions-)pengar ska hamna i din plånbok, inte i någon annans. Så enkelt är det.

 

Dagen när hon gick sönder

Postat

Plötsligt en torsdag förändrades allt. Nu fick hon ensam ansvaret för alla de arbetsuppgifter de tidigare hade varit två om. Skulle hon orka?

Hon var 26 år och hade just fått sitt första ”riktiga” jobb. Åren med tentastress och trånga studentrum var över. Nu hade hon fast jobb, månadslön och pendlade. Var hon vuxen nu? Kanske det. Visserligen kunde det ibland kännas lite overkligt att stå bland alla samman­bitna knegare och vänta på bussen istället för att snooza en halvtimme till, men det var väl så här det var att jobba.

De första dagarna hade varit nervösa. Hur skulle hon klä sig? Hälsa på alla eller bara på de närmaste kollegorna? Skulle hon visa framfötterna direkt eller ligga lågt och känna in kulturen? Och varför glömde hon alltid namnet på killen med hals­tatueringen? Miljön här var så annorlunda än på universitetet och hon ville så gärna passa in.

Efter några veckor kändes det riktigt bra. Hon – den nya! – fick ibland hjälpa de äldre kollegorna att lösa sina uppgifter. Hon blev medbjuden på lunch och kände sig mer och mer som en i gänget.

Men så plötsligt en torsdag förändrades allt. Hennes kollega och handledare hade varit med om en olycka och låg på sjukhus. Tydligen skulle det dröja flera månader innan hon kunde komma tillbaka. Nu fick hon ensam ansvaret för alla de arbets­uppgifter de tidigare hade varit två om. Skulle hon orka?

Det gjorde hon inte. En morgon på väg till badrummet tog det tvärstopp. Kroppen, hjärnan, själen; allt sa ifrån. En sån yrsel hade hon aldrig tidigare upplevt.

De följande månaderna minns hon nu bara vagt, som om det inte riktigt var hon som var där.

Hon är inte ensam

Den psykiska ohälsan ökar oroande snabbt. Särskilt bland kvinnor.

Så här ser det ut för alldeles för många unga, ambitiösa människor idag. I synnerhet för tjejer. De går sönder innan livet och karriären ens har hunnit ta fart på riktigt, och i många fall får de skador för livet. I åldern 20-29 år är sjuktalen dubbelt så höga för kvinnor som för män. Och det är psykisk ohälsa som dominerar.

Varför är det så? En teori är att kvinnor tar ett mycket större ansvar för hem och familj och därför har två ”jobb”. I vissa studier har kvinnor rent av haft högre nivåer av stresshormon på väg hem från jobbet än på väg till jobbet. Utan vila går vi förr eller senare sönder, och var ska vi vila om inte i hemmet? Men ändå – det är 2019 nu. Har vi inte kommit längre med att dela lika, ens bland de unga?

Så mycket innovation och kraft har lagts på att förenkla våra liv och ge oss mer fritid. Tvättmaskinen, diskmaskinen, datorn, mobilen och många andra uppfinningar och idéer skulle ge oss mer vila och mindre slit. Ändå tycks det ha blivit tvärt om. Varför? Och vad kan vi göra åt den skenande psykiska ohälsan? Dela gärna med dig av dina tankar i kommentarsfältet.