Höjd skatt på ISK – precis så dumt som det låter

Just när många oroar sig över hushållens skuldsättning vill regeringen och Vänsterpartiet göra det mindre förmånligt att spara. Det låter galet och det är det också.

Ulla, min Ulla,

säj, får jag dig bjuda

på några tankar

för nu blev det fel

 

(Fritt efter Fredmans epistel n:o 71)

 

I lördags presenterade Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson ett förslag om att skatten på sparande på investeringssparkonto och i kapital­försäkring ska höjas nästa år. Investerings­sparkonto, eller ISK som det ofta förkortas, infördes år 2012. Sedan dess har drygt 1,8 miljoner svenskar öppnat 2,2 miljoner konton, enligt Skatteverket. På kort tid har ISK alltså blivit ett sätt för många att börja spara ihop en slant till tuffare tider eller för att starta ett sparande åt sina barn. 

Men nu vill regeringen och Vänsterpartiet alltså höja skatten på sparande, och skickar därmed en tydlig signal om att sparsamhet ska bli mindre lönsamt. Att låna däremot fortsätter att vara historiskt förmånligt. Spara är dumt, slösa är toppen.

Jag är ledsen Ulla, men det här är en riktigt dålig idé. Det är mer av sparande och ansvar för framtiden vi behöver, inte mindre.

Skatt även när värdet sjunker

Skattehöjningen förväntas dra in 790 miljoner kronor till statskassan. Det ska ske genom att skatten på spar­pengarna blir statslåneräntan plus en procentenhet istället för, som idag, statslåneräntan plus 0,75 procent­enheter. De som försvarar förslaget menar att skattehöjningen är liten och att det fortfarande är fördelaktigt att spara i ISK. Men då ska man minnas att detta är en schablonskatt som tas ut varje år och inte bara de år när värdet på sparpengarna ökat. Också ett år när tillgångarna krymper vill staten ha sitt. Och tror du att staten kommer att sänka skatten när statslåneräntan tickar uppåt mot normalare nivåer igen? Glöm det, säger jag.

Allvarligast är ändå signalen man skickar. Och det just när vanligt folk hittat till en sparform man känner sig trygg med. Det tog inte många timmar efter Ullas uttalande i tidningarna innan den första av mina vänner hörde av sig till mig. ”Jaha, vad ska jag göra nu då? Ska jag avsluta ISK-kontot och börja leta efter nåt nytt nu? Jag orkar inte med alla förändringar hela tiden. Varför ska det vara så svårt och dyrt att spara?”, skrev hon. Jag förstår henne. Det är ju inte länge sedan politikerna satte stopp för sparande i privata pensions­försäkringar och hänvisade till ISK istället. Hur ska de ha det egentligen? 

En jämlikhetsreform?

I pressmeddelandet påstår Ulla också att förslaget har positiva effekter för jämlikheten. ”Det är en träffsäker och bra reform på det sättet att den riktas mot den tiondel av befolkningen som har högst inkomster, varav en majoritet i gruppen är män”, säger Ulla Andersson.

Jag påstår att det är helt fel. Välbeställda män (och kvinnor!) har nämligen alltid erbjudits, och kommer alltid att erbjudas, förmånliga sätt att spara. Har man tillräckligt med pengar bjuds man på cappuccino, skatte­planering och exotiska investerings­förslag av blanka kostymer i bankernas och försäkrings­förmedlarnas finrum. De riktigt rika behöver inga ISK-konton. Det räcker faktiskt med att tjäna mer än 40 000 kronor så kan man kringgå skattehöjningen genom att spara via löneväxling istället.

Nej, ISK-kontot finns till för att vardagshjältarna – förskollärarna, poliserna, barnmorskorna och butiksbiträdena – också ska kunna spara på ett fördelaktigt sätt. Utan tillgång till Private bankers och fiff(l)iga skatteupplägg. Varför vill Vänsterpartiet, av alla partier, försämra för dem? Obegripligt.

Heja ISK!

Protesterna mot förslaget har så här långt varit starka, och jag hoppas att kritiken fortsätter att vara så hård att regeringen inser sitt misstag och drar tillbaka förslaget. ISK och kapitalförsäkring är två populära sparformer som lockat miljontals helt vanliga svenskar, och att lägga krokben för dem är inte vettigt på en enda fläck. Nu mer än någonsin behöver vi uppmuntra sparsamhet och att vilja ta ansvar för sin framtid. Det är Spara, inte Slösa, som är hjältinnan!

 

 

 

(Spara och Slösa är en svensk serie som under åren 1926–1963 tecknades av Birgitta Lilliehöök för tidningen Lyckoslanten, Sparbankens tidning för barn. Serien handlar om två flickor där Slösa är den som kastar bort sina pengar på nöjen och konsumtion medan Spara istället sparar sina pengar. Spara kan därmed i slutänden unna sig något fint som hon vill ha, vilket inte Slösa kan.)

Kommentera