Reform eller revolution

Publicerat den

När Frankrike som ett av de sista länderna i Europa försöker reformera sitt ohållbara pensionssystem möts det av masstrejker och gatukravaller. Varför hände det aldrig i Sverige?

Demonstranter på Paris gator
Demonstranter på Paris gator
Gatuprotester i Paris igår.

Demonstranter kastar sten och eldar bråte på gatorna. Polisen svarar med batonger och tårgas. Tåg och bussar står still, skolorna är stängda och 800 000 strejkande får stora delar av samhället att sluta fungera. Handlar det om Syrien, Venezuela eller kanske eskalerande klimatprotester? Nej, det handlar om reaktioner på Emmanuel Macrons försök att reformera det ohållbara franska pensionssystemet. I det klassiska valet mellan reform och revolution verkar Frankrike nu stå inför båda.

Minns du när Sverige tog det historiska steget från det gamla ATP-systemet till dagens pensionssystem? I så fall är du nog äldre än 40, har ett gott minne och ett stort intresse för samhällsfrågor. Det flesta minns det nämligen inte alls, eller åtminstone väldigt diffust. I de flesta länder som försökt ändra på pensionsvillkoren i takt med att vi lever allt längre har det blivit bråk, regeringskris och gatuprotester. Men i Sverige gick det lugnt och stilla till.

Krisen blev vår möjlighet

Bloggförfattaren i studentmössa. Knappast med ohållbara pensionssystem i tankarna.
Jag själv vid tiden för den svenska pensionsreformen.

Det var i kölvattnet av den ekonomiska krisen i Sverige i början av 90-talet vi tog tjuren vid hornen och fixade det som fransmännen nu brottas med. 1994 började vi fasa ut det ohållbara system som byggde på att man fick pension utifrån de år i karriären då man hade tjänat allra bäst utan att det hade gjorts motsvarande inbetalningar. Det var inte riktigt vettigt ens från början och blev allt mer omöjligt att upprätthålla i takt med att medellivslängden ökade i Sverige under 70- och 80-talen.

Vissa sörjer fortfarande ATP-systemet, men sanningen är att det inte hade gått att fortsätta i den riktningen. Det var helt enkelt nödvändigt att fasa in ett modernare pensionssystem. Det pensionssystem vi fick istället och som ännu gäller är långt ifrån perfekt. Men det är rättvisare, hållbarare och ger – tvärt emot vad många tror – i en hel del fall också högre pensioner.

Den flegmatiske svensken

Hur kommer det sig att Sverige kunde ta ett så avgörande steg utan våld och uppslitande konflikter? Jag tror att det finns två förklaringar till det; Den första är kulturell. Fransmän har en tradition av att strejka av alla möjliga anledningar (ungefär som vi i Sverige gjorde för 100 år sedan). Vi nordbor är mer flegmatiska. Eller kanske pragmatiska, snarare. Den andra förklaringen är att reformen gjordes just då, 1994, när hela Sverige gick igenom ett ekonomiskt stålbad. Det fanns en kollektiv insikt om att vi måste våga fatta även impopulära beslut för att landet ska stå starkt på lång sikt.

Gärna en rejäl pension – men vem ska betala?

Frankrikes president Emmanuel Macron ser bekymrad ut. Foto: Daniel Leal-Olivas/AFP
Emmanuel Macron har fått sina fiskar varma efter det impopulära reformförslaget. Foto: Daniel Leal-Olivas/AFP

Med svenska ögon är det därför ganska svårt att förstå fransmännens enorma upprördhet. Den allmänna pensionsåldern i Frankrike är 62, vissa yrkeskategorier (som tex lokförare) pensioneras redan vid 52 och det finns hela 42 olika uträkningstabeller för att komma fram till rätt pensionsnivå. Om du tycker att det svenska pensionssystemet är krångligt är det bara en västanfläkt mot den franska byråkratins mästerverk. Alltså: Det franska pensionssystemet är superkrångligt, enormt dyrt och blir allt mer ohållbart i takt med att medellivslängden ökar i Frankrike liksom i övriga Europa och världen. Det är klart att det inte är kul att tvingas pruta på gamla förmåner. Men kan någon på allvar få ihop ekvationen att börja jobba vid 25, gå i pension vid 52 och leva uppåt 90?

I tv intervjuas några demonstranter vad de protesterar mot. ”Att våra liv blir sämre” svarar de. Som så ofta när jag ser tv-nyheter saknar jag följdfrågor från journalisten. En rimlig motfråga vore ”Vad tycker du att det är värt att fortsätta med dagens system? Kraftiga skattehöjningar? Sänkta löner? Stora neddragningar på andra välfärdsområden?” Men nej. Nyheten är stenkastningen i sig, inte reformen.

En svensk reform är på gång i det tysta

Även i Sverige skissar politikerna just nu på förändringar i pensionssystemet. Och det handlar inte om det stärkta grundskyddet eller de höjda åldersgränserna som jag och många andra skrivit om tidigare. Det handlar istället om en annan ganska dramatisk förändring. Trots det är det få som har uppmärksammat vad som är på gång. Mitt nästa inlägg kommer att handla om det.

Bloggförfattaren Staffan Ström

Kommentera gärna inlägget!