Pensionsmyter: ”Nu måste alla jobba till 75”

Postat

Nej, alla måste inte jobba till 75. Visst får vi ställa in oss på att jobba lite längre än de mer kortlivade generationerna före oss. Men det är du som bestämmer när du vill och tycker dig ha möjlighet att gå i pension.

Bild på Staffan Ström

Prata pension med någon, och inom några minuter kommer Fredrik Reinfeldt att nämnas. ”Han ville ju tvinga alla att jobba till 75”, brukar det låta. Men sa han så, och måste man verkligen det?

Måste man jobba till 75?

Det började med intervjun med Reinfeldt i Dagens Nyheter våren 2012. ”Ett arbetsliv kan sträcka sig till 75 års ålder” stod det i ingressen, och de orden väckte enorm uppmärksamhet. Det blev starten på en inte särskilt populär men faktiskt nödvändig debatt om hur länge vi egentligen ska jobba. När Sverige 1913 införde världens första pensionssystem för hela befolkningen levde en svensk kvinna i genomsnitt till 58, en man till 55. Pensionsåldern? Den sattes till 67.

Sedan dess har mycket hänt. Idag är medellivslängden i Sverige 83 år och snabbt på väg uppåt. Ändå går vi i pension tidigare idag än för 100 år sedan. Så här sa Reinfeldt i DN-intervjun:

”Pensionssystem inte är trolleri. Det är en välfärdsambition som bygger på stor omfördelning och i grunden på människors eget arbete. Om människor tror att vi kan leva allt längre och korta ner vårt arbetsliv, då kommer pensionen att bli lägre. Och då är frågan, är människor beredda till det? Det tror jag [….] inte.”

Fredrik Reinfeldt om att arbeta till 75
Fredrik Reinfeldt i DN den 7 februari 2012. Foto: DN/Erik Englund

Det tror inte jag heller. Därför behöver samhället uppmuntra ett längre arbetsliv för dem som vill, orkar och kan. ”Varför då?”, undrar någon. För att åren då vi jobbar finansierar alla de år då vi inte jobbar; åren med förskola, utbildning, a-kassa, sjukdom och pension.

Det jobbiga med ett längre liv

Generationerna före oss började ofta jobba i 15–20-årsåldern och levde kanske 10 år som pensionärer. Idag börjar många jobba ”på riktigt” först mellan 25 och 30 och lever sedan till 85 eller kanske uppåt 90 års ålder. Det är en fantastisk utveckling! Men det kostar pengar att öka antalet år utan arbete. Vansinnigt mycket pengar. Vi kan tackla det på tre sätt:

  1. Acceptera lägre pensioner. Och välja att ta ut den ökande livslängden i tid istället för pengar.
  2. Sätta av mera pengar till pensioner. Det kräver höjda skatter och/eller lägre löner.
  3. Jobba längre. Det ger dubbel effekt: Det betalas in pengar under fler år och de pengar vi samlat ihop betalas ut under lite kortare tid vilket ger mer per månad.

Inget av de tre alternativen är särskilt populärt, så jag tror att en kombination är det bästa. Vi medborgare får ställa upp på att jobba lite längre, och politikerna får bättra på inbetalningarna lite grann. (Hur det kan gå till har jag skrivit om i ett tidigare inlägg.)

Alla kan inte jobba längre

”Men alla klarar inte att jobba längre!” är en vanlig invändning. Nej, det stämmer. Men många kan det. Många vill faktiskt göra det. En stor studie som Alecta gjort i samarbete med SCB visar att var tredje 69-åring i Sverige arbetar i någon utsträckning. Och faktiskt var tjugonde 80-åring! Det är rätt häftigt. Särskilt som de allra flesta inte gör det för att de måste, utan för att de vill.

Vissa vill jobba till 75
De som arbetar efter 65 gör det inte av ekonomiska skäl i första hand utan för att de trivs med sitt jobb, för att hålla sig unga och för att de tycker om sina arbetskamrater. De starkaste skälen att arbeta ses överst, de svagaste underst. Data ur Alectas stora studie om äldre och äldres ekonomi från 2019.

Den som inte klarar att jobba ska såklart inte lämnas i sticket. Beror det på sjukdom är det viktigt att det finns en bra sjukförsäkring som fångar upp den som inte kan jobba av det skälet. Här finns det en hel del att ta tag i tycker jag. Och beror det på att det inte finns några jobb att få måste det också där finnas ett schysst skyddsnät. Men för att ha råd med bra trygghetslösningar för dem som inte klarar att arbeta är det viktigt att de som vill och klarar att jobba lite längre också uppmuntras att göra det.

Låt inte personnumret bestämma

Det viktiga är att vi kommer bort från den ganska absurda tanken att vi alla – trots enorma skillnader i hälsa, arbetsuppgifter, social situation och mycket annat – ska lämna jobbet bara för att vi råkar fylla 65. Det är du som ska bestämma när du vill och tycker dig ha möjlighet att lämna yrkeslivet. Våra liv och behov ser ju så olika ut. Den som drömmer om ett exklusivt och kostsamt liv som pensionär måste rimligen ställa in sig på att jobba längre än den som drömmer om korsord och stilla skogspromenader. Det är helt ok. Det är just så det ska vara! Och så funkar faktiskt vårt pensionssystem sedan 25 år tillbaka. Det finns ingen officiell pensionsålder i Sverige, utan var och en väljer själv när det är dags att dra sig tillbaka.

Ta kontroll över ditt liv

Vad du gjort i livet fram till idag och vad du har framför dig bestämmer när just du kan gå i pension. Därför är det viktigt att du tar reda på hur det ser ut just för dig och att du funderar på hur just ditt utträde från arbetslivet ska se ut.

Har du koll på din pension?
Startsidan för MinPension, Sveriges bästa pensionssajt.

Börja med att gå in på MinPension.se. Där ser du var dina pensionspengar finns och vad pensionen beräknas bli beroende på när du vill checka ut. Testa gärna några olika varianter. Du kan inte sabba något, så lek med siffrorna hur du vill!

Hel- eller halvpension?

Fundera också på om du verkligen vill sluta jobba helt. Förr var det vanligt att jobba som en tok fram till en dag då man plötsligt fick blommor och tal av chefen och vips så var man pensionär. Numera är pensionering något som ofta sker gradvis. Vissa går ner i tid nån gång mellan 60 och 65 och får på så sätt både ork och motivation att jobba lägre. Andra testar att vara pensionärer ett tag men återvänder sedan till jobb. Ofta på deltid och inte alltid på samma arbetsplats eller ens inom samma bransch. Jag hör ofta om ekonomer som efter 65 börjat jobba som lärare, om socionomer som börjat på förskola eller om jurister som börjat i butik. Det är ett sätt att göra sorti som ger både livskvalitet och en bättre ekonomi.

Om man inte är nöjd då?

För många ser pensionsprognosen faktiskt bättre ut än de trodde att den skulle göra. Andra blir besvikna. Det gäller inte sällan den som jobbat mycket deltid, som jobbat länge utan tjänstepension och den som varit egenföretagare. Vad gör man då? Antingen får man komplettera pensionen med ett eget sparande eller så får man jobba lite längre. En bra tumregel är att ett extra års arbete efter 65 höjer pensionen med mellan en och två tusenlappar i månaden. Och staten bjuder faktiskt på en morot till: Skatten på arbete går ner rejält från och med det år du fyller 66.

Ska alla jobba till 75?
Pensionspyramidens tre våningar kan vara olika stora beroende på vad du gjort och gör i livet.

Sammanfattning

Så nej, alla måste inte jobba till 75. Men de flesta av oss får nog vara beredda att jobba något eller några år längre än våra föräldrar, och det är faktiskt inte mer än rätt. För tack vare den snabba livslängdsökningen kommer vi ändå att vara pensionärer under längre tid än de hann med. Och den som vill gå tidigt i pension har alla möjligheter att göra det. Allt beror på hur just ditt liv, din ekonomi och dina förväntningar ser ut.

Bloggförfattaren Staffan Ström

Det här är det första inlägget i en serie om de vanligaste pensionsmyterna. Prenumerera gärna på min blogg så missar du inte nästa inlägg.

6 reaktioner till “Pensionsmyter: ”Nu måste alla jobba till 75””

  1. Hej, du sätter upp tre åtgärder för bättre pension men du missar tre andra.
    4. Jobbas mera i tid. Tag ett helgjobb eller jobba övertid. Inte så attraktivt med svenska marginalskatter men trots allt kan det bli en extra slant om man sparar i en ISK.
    5. Gör karriär och öka lönen. Så länge företaget har tjänstepension bör pensionen bli högre.
    6. Börja jobba tidigare.

    1. Hej Johannes!

      Absolut, du har helt rätt. De tre åtgärder jag pekar på är vad vi som nation kan göra på systemnivå, men på individuell nivå är dina tre åtgärder utmärkta kompletteringar. En ytterligare åtgärd kan vara att förhandla med sin arbetsgivare om extra pensionsavsättningar och/eller löneväxla om man har råd att avstå en del av lönen och tjänar väl över taket i den allmänna pensionen.

      /Staffan

  2. Hur ska vi ens kunna ta dig seriöst när du inte ens rör faktorn att det kommit hundratusentals människor till Sverige som kommer ta del av våra pensioner.

    En del kommer i medelåldern och kommer aldrig ens titta på ett arbete och ändå erhålla garantipension och glöm ej att de erhållit bidrag hela vägen till pension. Många av kvinnorna får knappt ta ett jobb även om de egentligen vill pga kulturella strukturer.

    En annan grupp är de som kommer som 18 åringar men är i själva verket 25-40 år gamla. De kommer gå i skola med dyra utbildningar och kanske komma ut i arbetslivet 10-15 år framåt , vissa ännu längre tid om ens över huvudtaget. Då kommer de när deras riktiga ålder närma sig 65 att vilja gå i pension.

    Detta är en stor orsak till att vi måste höja pensionsåldern och att du inte ens vidrör det i ditt inlägg utan får det att låta som allt beror på att vi lever längre blir oseriöst.

    1. Hej Kristine!

      Många (men långt ifrån alla!) som kommit till Sverige mitt i livet kommer att få låg pension. Det beror på att de inte arbetar alls eller har ett jobb med låg lön, och pensionen beror numera på vilken livsinkomst man haft. Eftersom invandrarnas livsinkomster förväntas vara betydligt lägre än övrigas kommer deras inkomstgrundade pensioner ibland att behöva fyllas ut med grundtrygghetsförmåner (tex garantipension och äldreförsörjningsstöd), men det bekostas av skatter – inte av pensionssystemet.

      Att vi behöver jobba lite längre än generationerna före oss beror på att vi (i genomsnitt) dels börjar jobba mycket senare än de gjorde, och dessutom lever mycket längre. Det gör att vi har färre år på oss att hinna jobba ihop de pengar vi ska leva på som gamla, och att de sedan ska räcka längre. Men kom ihåg, trots ett lite längre arbetsliv kommer vi att hinna vara pensionärer under längre tid än generationerna före oss. Så snabb är livslängdsökningen!

      /Staffan

  3. Märkligt att ingen berör hur våra pensioner förvaltas. Här finns ytterligare möjligheter till att öka på den allmänna pensionen.
    En annan fråga är pengarna som togs ur pensionssystemet under krisåren. Varför har de inte stoppats tillbaka?

    1. Hej Tony!

      Hur pensionerna förvaltas har naturligtvis stor betydelse. Särskilt under så långa tidshorisonter som det handlar om när det gäller pension. Surfa gärna runt bland mina tidigare inlägg på blogg så hittar du en del inlägg om förvaltning, och fler kommer under våren.

      När det gäller den allmänna pensionen så är den uppdelad i två underkategorier. Premiepensionen kan vi själva styra placeringarna av om vi vill. På så sätt kan vi styra pengarna till olika marknader eller branscher tex, Det är bra att den möjligheten finns, men det är också het ok att avstå från att välja själv. Ickevalsalternativet är bra tycker jag. Men den stora delen av den allmänna pensionen – inkomstpensionen – kan vi inte styra förvaltningen av. Det beror på att de pengarna faktiskt inte står på ett konto eller i någon fond nånstans. Inkomstpensionen är nämligen ett fördelningssystem (eller pay-as-you-go-system) vilket innebär att de pengar vi yrkesverksamma betalar in nu går rakt igenom systemet och ut till dagens pensionärer. I gengäld får vi en pensionsrätt, som ger oss rätt att få pension av nästa generation yrkesverksamma när vi en dag går i pension. Man brukar kalla den konstruktionen (som finns i de flesta länder i världen i någon utsträckning) för ett generationskontrakt. Eftersom det inte finna reella pengar i inkomstpensionen går det inte att placera dem i vanlig mening. Inkomstpensionens värde räknas istället upp med inkomstutvecklingen i samhället. För 2020 betyder det att inkomstpensionen räknas upp med 2,1 procent.

      När det gäller din sista fråga så påstås det ibland att Göran Persson stal pengar ur pensionssystemet på 90-talet. Det stämmer inte. Vårt nuvarande allmänna pensionssystem är ett rent ålderspensionssystem. I det gamla systemet som gällde innan 1999 ingick bland annat även det som kallades för förtidspension. När det nya systemet sjösattes och staten tog över ansvaret för förtidspensionerna beslutade riksdagen att sammanlagt 258 miljarder kronor skulle överföras från AP-fonderna till statsbudgeten. Det var bland annat för att bekosta sjuk- och aktivitetsersättning, det som tidigare kallades förtidspension. Flera andra förändringar av vilka inkomster och utgifter statsbudgeten respektive pensionssystemet hade gjordes i samband med reformen. Förändringarna innebar att statsbudgeten fick ta en större del av de totala kostnaderna. Överföringen från AP-fonderna till statsbudgeten gjordes för att kompensera statsbudgeten för dessa förändringar och godkändes av alla riksdagspartier. Ytterligare uttag från AP-fonderna om 100 miljarder var planerade men genomfördes aldrig.

      /Staffan

Kommentera gärna inlägget!