Därför jobbar vi deltid

Postat

Idag släpper den fackliga samverkansorganisationen PTK en ny rapport om hur pensionen påverkas av deltidsarbete. Rapporten heter ”Deltid och framtid” och vill tona ner riskerna med att deltidsarbete påverkar pensionen. Istället är det ofta ren diskriminering som leder till lägre pension för den som deltidsarbetar, menar PTK.

”I debatten beskrivs ofta deltid som en kvinnofälla, med stora konsekvenser för den framtida pensionen. […] Det har rotat sig en bild hos människor av deltidsarbete som helt förödande för pensionen. […] Det har blivit för mycket skrämsel och varningar i debatten.”

Jag är en av dem som flera gånger har varnat för att deltidsjobb kan leda till en kalldusch senare i livet. Både här på bloggen och i tidningsintervjuer, bland annat i Dagens Industri. Jag och PTK gör alltså delvis olika tolkningar. Trots det (eller kanske just därför!) bjöds jag in att kommentera rapporten när den släpptes vid ett seminarium på Tändstickspalatset i morse. Tack för det, PTK!

Viktigt att inte skuldbelägga

Ett bra budskap vid seminariet och i rapporten är att vi inte ska skuldbelägga den som valt att jobba deltid. De vanligaste orsakerna till deltidsjobb är enligt PTK:

  1. Att vara hemma med små barn (25 %)
  2. Studier (24 %)
  3. En önskan om bättre balans i livet (14 %)
  4. Föräldraledighet (14 %)
  5. Att arbetsgivaren inte erbjuder heltid (9 %)

Alla anledningar utom den sista är bra anledningar. När jag skriver om ”deltidsfällan” menar jag därför inte att alla ska jobba heltid till varje pris. Det finns ju faktiskt andra värden i livet än att dra in maximalt med stålar innan man dör. Att ha en extrainkomst medan man pluggar, att vara med sina barn när de är små eller att ta ansvar för sin egen hållbarhet som människa genom att gå ner i tid under en period i livet är väldigt sunt tycker jag.

Ett citat i PTK-rapporten.

Vi människor har ju fått två huvudsakliga resurser i livet: Tid och pengar. Något av det viktigaste och samtidigt svåraste som finns är att väga de båda resurserna mot varandra. Jag har vänner som jobbar så lite de bara kan eftersom de värderar sin tid och sina möjligheter att utöva konstnärskap på sin fritid över materiell standard. Och jag har andra vänner som nästan aldrig har tid att träffa mig eftersom de jobbar jämt. De gör olika prioriteringar i livet helt enkelt, och jag tror faktiskt att de båda trivs bra med det.

Lönen avgör …

Så, varför kommer då PTK och jag fram till så olika slutsatser om deltidsjobb? Till stor del handlar det om vilken lön vi talar om. PTK använder i sin rapport systemvetaren Sara som exempel. Hon har en ingångslön på 28 000 kronor och kommer därmed att få det mesta av sin framtida pension från den allmänna pensionen. Den skyddar småbarnsföräldrar mot pensionsförlust under barnets fyra första levnadsår och om man som Sara jobbar deltid i fem år blir effekten såklart ganska liten. Om man däremot räknar på en lite högre lön (som jag gör i mitt exempel) blir pensionseffekten betydligt större. Det beror på att Anahita i mitt exempel kommer att få det mesta av sin pension från tjänstepensionen, och den skyddar bara mot pensionsförlust under ett års föräldraledighet.

… och du själv

Den andra anledningen till våra skilda slutsatser är att vi ser olika på hur mycket lägre pension vi är beredda att acceptera. I PTK-rapporten beskrivs en 10 procent lägre pension som en ”förhållandevis liten inverkan på pensionen”. Jag håller inte med om det. 10 procent motsvarar ungefär 2 000 kronor i månaden. Det kommer att märkas väldigt tydligt när räkningarna ska betalas tror jag. Och räknar vi över tid blir effekten nästan svindlande: En halv miljon mindre i pension!

Klok slutsats i PTK-rapporten.

Alltså: Pensionen påverkas mer av deltidsarbete om du har en lön över genomsnittet, men även den som tjänar mindre kommer att märka deltidens effekter som pensionär. Därmed inte sagt att deltid är av ondo. När jag pratar och skriver om deltid som en fälla handlar det om att synliggöra effekterna så att man inte blir ett offer för omständigheterna utan kan råda över dem. Exempelvis genom att dela lika på föräldraledighet (viktigt!), kompensera den i ett förhållande som är hemma mer än den andre eller spara själv så att inte den första pensionsutbetalningen kommer som en obehaglig överraskning.

Varför så dåligt förberedda?

Therese Svanström Andersson (Statssekreterare i socialdepartementet), Malin Påhls Hansson (Ordförande i Saco studentråd), Martin Linder (Ordförande i PTK) och jag i panelen.

Ett intressant parti av vårt panelsamtal handlade om att våra arbetsplatser måste bli mycket bättre på att hantera deltidsarbete. Att många av oss någon gång under livet behöver mer tid för att ta hand om våra barn eller kanske våra gamla föräldrar är ju faktiskt ingen extraordinär händelse. Det är en helt normal del av livet. Ändå brukar det bli ganska bökigt när det är dags. Ska kollegorna ta på sig mer jobb när någon går ner i tid, eller ska man ta in en vikarie? Kan chefen verkligen jobba deltid? Och hur hänger man med i kompetensutvecklingen om man inte är på jobbet under en tid? Man kan tycka att det här är saker som det borde finnas rutiner för och enkla svar på, men så är det sällan. Det kan lätt leda till skuldkänslor och en känsla av otillräcklighet hos den som går ner i tid. Hur kan det vara så, när hela det moderna arbetslivet bygger på flexibilitet och snabba omställningar till nya förutsättningar?

Att lära av livet

Det är hög tid att vi både i politiken och ute på arbetsplatserna börjar tala om att deltid under perioder i livet inte är ett bökigt undantag utan något helt normalt. Fråga dina väljare, dina medlemmar eller dina anställda hur de upplevt tiden med deltidsarbete så kommer du att lära dig mycket. Och glöm inte att fråga också dem som inte jobbat deltid varför de inte gjort det. Var de rädda för att bli sedda som andra klassens medarbetare? Missade de att dela lika på föräldraansvaret? Eller fanns helt enkelt aldrig behovet? Mångfald handlar inte bara om etnicitet och kön. Det kan faktiskt handla om något så jordnära som hur vi vill leva våra liv också.

(Hela seminariet filmades och kan ses här. Rapporten hittar du här.)

Kommentera