Börsras – vad händer med pensionen?

Publicerat den

”Blodbad på börsen” vrålar tidnings­rubrikerna idag. Vad innebär det för din pension?

Det finns en nyare version av det här inlägget. Jag rekommenderar dig att läsa det istället.

När det här skrivs har Stockholmsbörsen gått ner med drygt 8 procent sedan toppen för precis två veckor sedan, den 23 januari. Den utlösande faktorn hittar vi i USA. Den amerikanska börsen har rasat med drygt 6 procent på två dygn. Det gör starten på den här veckan till en av de sämsta på hela 2000-talet. När man ser de feta rubrikerna är det lätt att drabbas av panik och tro att hela pensionssparandet håller på att gå åt skogen. Men hur mycket påverkas du som pensionssparare av ett börsras egentligen? Mindre än man kan tro faktiskt. Ta’t lugnt och häng med.

Den allmänna pensionen

För de allra flesta är den allmänna pensionen den största delen av pensionssparandet. Och den påverkas faktiskt väldigt lite av ett börsras. Det beror på att den till stor del inte är placerad på börsen utan kommer direkt från dagens skattebetalare. Den del som påverkas är premie­pensionen. Den är (som du kan se i pensionspyramiden här intill) bara en liten del av den allmänna pensionen. Hur mycket den påverkas beror på om, och i så fall hur, du har valt att placera den. Vissa fonder påverkas mer av börsfallet, andra mindre eller inte alls.

Tjänstepensionen

Det finns två sätt att konstruera en tjänstepension: Förmånsbestämd pension och premiebestämd pension.

En förmånsbestämd tjänstepension påverkas inte alls av ett börsras. Den sortens pension är vanligast bland de som är över 40 år. Om du till exempel är privat­tjänsteman och är född före 1979 har du med stor sannolikhet den förmåns­bestämda tjänstepensionen ITP2. Då är du garanterad en viss andel av din lön i pension och berörs inte av börsens svängningar, varken uppåt eller nedåt. Men precis som i den allmänna pensionen finns det en liten, kompletterande del som påverkas. Den heter ITPK och påverkas, precis som premiepensionen, olika mycket beroende på om, och i så fall hur, du valt att placera den. Totalt sett påverkas din tjänstepension väldigt lite om du har en förmånsbestämd pension.

En premiebestämd pension påverkas mera. Du som har en sådan är nämligen inte lovad en viss pensionsnivå utan istället en viss inbetalning (premie) till din tjänstepension. Vad de inbetalningarna (premierna) sedan ger för pension i slutänden beror på tre saker:

  1. Hur många år utbetalningarna ska fördelas på (alltså hur länge du förväntas leva)
  2. Vilka avgifter du betalar
  3. Vilken avkastning du får

Premiebestämd pension har privat­anställda arbetare och privattjänstemän som är födda 1979 eller senare. Du som jobbar statligt, kommunalt eller inom landstinget kan ha antingen en helt premiebestämd tjänstepension eller en både förmåns- och premiebestämd tjänstepension. Läs mera hos din valcentral.

Om du vill byta fonder eller byta mellan fondförsäkring och traditionell försäkring i din tjänstepension gör du det hos din valcentral.

Sälja eller ta det lugnt vid ett börsras?

Ok. Den största delen av den allmänna pensionen påverkas alltså inte alls av ett börsras, och inte en förmånsbestämd tjänstepension heller. Men man har ju ändå fonder i sin premiepension, och kanske i sin ITPK eller i sin premie­bestämda tjänstepension. Ska man kasta sig in på Pensionsmyndighetens hemsida och sin valcentral och sälja sina fonder nu?

Nej, inte nödvändigtvis. För trots att det är gott om ”börsexperter” på löpsedlarna just nu är det faktiskt ingen som vet vad som kommer att hända på världens börser under våren. Världsekonomin går just nu väldigt bra, och det kan mycket väl vara en tillfällig svacka vi ser. Och även om det här skulle vara början på en tid av större osäkerhet och en bredare nedgång behöver det inte vara rätt att kasta sig på säljknappen. Framför allt inte om du har ett antal år kvar till pensionen. De nedgångar som då och då kommer – och alltid har kommit genom historien – är en naturlig del av ett sparande och kan faktiskt till och med vara bra för din pension.

Va, kan ett börsras vara bra?

Det finns två sätt att få avkastning genom att äga aktier. Det ena är att få utdelning. Med det menas att man som delägare i ett företag får ta del av företagets vinst. Just nu tjänar många företag bra med pengar och ger därför bra med utdelning till sina aktieägare.

Det andra sättet är att köpa aktier billigt och sedan sälja dem dyrt. Då är den pris­sänkning som en börsnedgång faktiskt innebär inte så tokig. För den som tänker långsiktigt och har pengar att handla för kan det faktiskt bli ett riktigt fyndläge. Pensions­bolagen funkar just så. I dåliga tider tankar pensionsbolagen aktier som sedan sätter rejäl fart på avkastningsmotorn när börsen går upp igen. Med den logiken kan de tuffaste perioderna på börsen bli din allra bästa vän.

Eftersom sparande till pension handlar om att spara på lång sikt kan man alltså ta det ganska lugnt just nu trots alla braskande rubriker. Se bara till att hålla avgifterna nere så gör det inget om det guppar till lite då och då.

I morgon kommer jag att förklara skillnaden mellan fondförsäkring och traditionell försäkring när det gungar till.

Därför jobbar vi deltid

Publicerat den

Idag släpper den fackliga samverkansorganisationen PTK en ny rapport om hur pensionen påverkas av deltidsarbete. Rapporten heter ”Deltid och framtid” och vill tona ner riskerna med att deltidsarbete påverkar pensionen. Istället är det ofta ren diskriminering som leder till lägre pension för den som deltidsarbetar, menar PTK.

”I debatten beskrivs ofta deltid som en kvinnofälla, med stora konsekvenser för den framtida pensionen. […] Det har rotat sig en bild hos människor av deltidsarbete som helt förödande för pensionen. […] Det har blivit för mycket skrämsel och varningar i debatten.”

Jag är en av dem som flera gånger har varnat för att deltidsjobb kan leda till en kalldusch senare i livet. Både här på bloggen och i tidningsintervjuer, bland annat i Dagens Industri. Jag och PTK gör alltså delvis olika tolkningar. Trots det (eller kanske just därför!) bjöds jag in att kommentera rapporten när den släpptes vid ett seminarium på Tändstickspalatset i morse. Tack för det, PTK!

Viktigt att inte skuldbelägga

Ett bra budskap vid seminariet och i rapporten är att vi inte ska skuldbelägga den som valt att jobba deltid. De vanligaste orsakerna till deltidsjobb är enligt PTK:

  1. Att vara hemma med små barn (25 %)
  2. Studier (24 %)
  3. En önskan om bättre balans i livet (14 %)
  4. Föräldraledighet (14 %)
  5. Att arbetsgivaren inte erbjuder heltid (9 %)

Alla anledningar utom den sista är bra anledningar. När jag skriver om ”deltidsfällan” menar jag därför inte att alla ska jobba heltid till varje pris. Det finns ju faktiskt andra värden i livet än att dra in maximalt med stålar innan man dör. Att ha en extrainkomst medan man pluggar, att vara med sina barn när de är små eller att ta ansvar för sin egen hållbarhet som människa genom att gå ner i tid under en period i livet är väldigt sunt tycker jag.

Ett citat i PTK-rapporten.

Vi människor har ju fått två huvudsakliga resurser i livet: Tid och pengar. Något av det viktigaste och samtidigt svåraste som finns är att väga de båda resurserna mot varandra. Jag har vänner som jobbar så lite de bara kan eftersom de värderar sin tid och sina möjligheter att utöva konstnärskap på sin fritid över materiell standard. Och jag har andra vänner som nästan aldrig har tid att träffa mig eftersom de jobbar jämt. De gör olika prioriteringar i livet helt enkelt, och jag tror faktiskt att de båda trivs bra med det.

Lönen avgör …

Så, varför kommer då PTK och jag fram till så olika slutsatser om deltidsjobb? Till stor del handlar det om vilken lön vi talar om. PTK använder i sin rapport systemvetaren Sara som exempel. Hon har en ingångslön på 28 000 kronor och kommer därmed att få det mesta av sin framtida pension från den allmänna pensionen. Den skyddar småbarnsföräldrar mot pensionsförlust under barnets fyra första levnadsår och om man som Sara jobbar deltid i fem år blir effekten såklart ganska liten. Om man däremot räknar på en lite högre lön (som jag gör i mitt exempel) blir pensionseffekten betydligt större. Det beror på att Anahita i mitt exempel kommer att få det mesta av sin pension från tjänstepensionen, och den skyddar bara mot pensionsförlust under ett års föräldraledighet.

… och du själv

Den andra anledningen till våra skilda slutsatser är att vi ser olika på hur mycket lägre pension vi är beredda att acceptera. I PTK-rapporten beskrivs en 10 procent lägre pension som en ”förhållandevis liten inverkan på pensionen”. Jag håller inte med om det. 10 procent motsvarar ungefär 2 000 kronor i månaden. Det kommer att märkas väldigt tydligt när räkningarna ska betalas tror jag. Och räknar vi över tid blir effekten nästan svindlande: En halv miljon mindre i pension!

Klok slutsats i PTK-rapporten.

Alltså: Pensionen påverkas mer av deltidsarbete om du har en lön över genomsnittet, men även den som tjänar mindre kommer att märka deltidens effekter som pensionär. Därmed inte sagt att deltid är av ondo. När jag pratar och skriver om deltid som en fälla handlar det om att synliggöra effekterna så att man inte blir ett offer för omständigheterna utan kan råda över dem. Exempelvis genom att dela lika på föräldraledighet (viktigt!), kompensera den i ett förhållande som är hemma mer än den andre eller spara själv så att inte den första pensionsutbetalningen kommer som en obehaglig överraskning.

Varför så dåligt förberedda?

Therese Svanström Andersson (Statssekreterare i socialdepartementet), Malin Påhls Hansson (Ordförande i Saco studentråd), Martin Linder (Ordförande i PTK) och jag i panelen.

Ett intressant parti av vårt panelsamtal handlade om att våra arbetsplatser måste bli mycket bättre på att hantera deltidsarbete. Att många av oss någon gång under livet behöver mer tid för att ta hand om våra barn eller kanske våra gamla föräldrar är ju faktiskt ingen extraordinär händelse. Det är en helt normal del av livet. Ändå brukar det bli ganska bökigt när det är dags. Ska kollegorna ta på sig mer jobb när någon går ner i tid, eller ska man ta in en vikarie? Kan chefen verkligen jobba deltid? Och hur hänger man med i kompetensutvecklingen om man inte är på jobbet under en tid? Man kan tycka att det här är saker som det borde finnas rutiner för och enkla svar på, men så är det sällan. Det kan lätt leda till skuldkänslor och en känsla av otillräcklighet hos den som går ner i tid. Hur kan det vara så, när hela det moderna arbetslivet bygger på flexibilitet och snabba omställningar till nya förutsättningar?

Att lära av livet

Det är hög tid att vi både i politiken och ute på arbetsplatserna börjar tala om att deltid under perioder i livet inte är ett bökigt undantag utan något helt normalt. Fråga dina väljare, dina medlemmar eller dina anställda hur de upplevt tiden med deltidsarbete så kommer du att lära dig mycket. Och glöm inte att fråga också dem som inte jobbat deltid varför de inte gjort det. Var de rädda för att bli sedda som andra klassens medarbetare? Missade de att dela lika på föräldraansvaret? Eller fanns helt enkelt aldrig behovet? Mångfald handlar inte bara om etnicitet och kön. Det kan faktiskt handla om något så jordnära som hur vi vill leva våra liv också.

(Hela seminariet filmades och kan ses här. Rapporten hittar du här.)

Utredning vill förändra föräldraförsäkringen

Publicerat den

Idag presenteras en utredning som föreslår stora förändringar i föräldra­försäkringen. De tre viktigaste förslagen är:

  • Det ska bli möjligt att ta ut föräldra­dagar fram till det att barnet är 10 år. (Idag gäller 8 eller 12 år, beroende på när barnet föddes.) Det maximala antalet dagar med föräldrapenning blir 460 dagar varav 390 dagar ska kunna tas ut till barnets treårsdag, och därefter 10 dagar per år tills barnet fyllt 10 år.
  • En större del av försäkringen måste tas ut jämställt. Av totalt 15 månader viks 5 månader åt vardera föräldern (idag 3 månader) medan föräldrarna kan fördela 5 månader som de vill.
  • Andra familjekonstellationer än den traditionella kärnfamiljen ska få ökade möjligheter till föräldrapenning. Därför föreslår utredningen att även sambo ska kunna ta del av föräldrapenningen och föreslår att 30 dagar per förälder ska gå att överföra till annan försäkrad.

Arbetet har letts av juristen och barnrättsexperten Lars Arrhenius och presenteras i ett slutbetänkande på 770 sidor. Syftet har varit ”att identifiera problem och föreslå åtgärder för att föräldraförsäkringen i högre grad än idag ska bidra till jämställdhet på arbetsmarknaden, ett jämställt föräldraskap och även fortsatt bidra till goda uppväxtvillkor för barn”.

Barnets rättigheter kommer först

Hur föräldraförsäkringen ska vara utformad finns det många uppfattningar och starka känslor kring. Det är inte så konstigt. Att bli förälder är ju något av det största som kan hända i en människas liv och alla som varit med om det kan vittna om att livet aldrig mera blir sig likt.

Att ansvara för ett barns uppväxt tillsammans med sin medförälder är något som tillhör den innersta privata sfären. Samtidigt har vi i Sverige en stark tradition av att se till barnets bästa och att se barnet som en egen individ med egna rättigheter. Det kan verka självklart för oss men sticker ut i ett internationellt perspektiv. Ett sådant synsätt gör att staten i vissa fall kan behöva gripa in för att värna barnets bästa. I nödfall på tvärs med förälderns/föräldrarnas uppfattning om vad som är det rätta för barnet.

Hur mycket ska staten lägga sig i?

Den svenska föräldraförsäkringen är också ett stort ekonomiskt åtagande. De 480 dagar föräldraledighet som hittills har gällt har inneburit att Sverige haft bland de mest generösa föräldraförsäkringarna i världen. Möjligheten att vara hemma så länge med sitt barn har varit en välfärdsfråga, men också ett stort ekonomiskt åtagande. Totalt betalas omkring 30 miljarder kronor ut från föräldraförsäkringen varje år. Det är pengar som svenska skattebetalare står för. Man hör sällan någon protestera mot kostnaden i sig, men däremot finns det väldigt skilda uppfattningar om vilken rätt staten har att lägga sig i hur pengarna tas ut, och av vem.

I ena ringhörnan står de som tycker att staten ska lägga sig i så lite som möjligt. Och kanske vara extra försiktig med att vara inne och peta i något så privat som hur man vill ta sig an sitt föräldraskap.

I den andra ringhörnan står de som tycker att staten har ett ansvar att trycka på för att samhället ska bli mer jämställt. Och då är föräldraförsäkringen ett centralt verktyg för att påverka. Föräldrapenningens utformning styr nämligen i hög grad vem av föräldrarna som väljer att vara hemma, när det sker och även under hur lång tid.

Mamma stannar hemma, pappa går till jobbet

Att vara hemma med sitt barn kan vara både det finaste och det viktigaste man kan göra. Samtidigt kan man inte blunda för att det får konsekvenser på många andra områden i livet. Några av följderna är att inkomsten går ner, att löneutvecklingen avstannar, att karriärchanser på jobbet missas och att pensionen blir lägre. Och tyvärr drabbar allt detta kvinnor i mycket högre utsträckning än män.

Faktum är att kvinnors och mäns karriärer och lönenivåer numera är ganska lika fram till det att det första barnet kommer. Då stannar mammor hemma medan pappor går till jobbet. Männen får ett försprång i karriären som kvinnorna sen aldrig hämtar igen. Här finns alltså en strukturell snedvridning som staten förstärker med föräldrapenningens nuvarande utformning.

Att göra något åt det är inte enkelt. En mer styrande föräldraförsäkring kan till exempel bli ett hinder för småföretagare, vilket Svenskt Näringsliv påpekar i en kommentar. Det finns också en risk att kvinnor börjar ta ut helt obetald ledighet när föräldradagarna är slut, menar vissa.

Vi behöver en ”nudge”

Personligen tycker jag att staten ska vara försiktig med att tala om hur vi ska disponera den tid och de pengar vi har. Vårt liv är vårt eget och ingen annans. Men i det här fallet har jag vägt över mot att staten faktiskt ska styra oss mer. Föräldra­försäkringen är ju en gemensamt finansierad förmån som det är rimligt att vi demokratiskt styr utformningen av. Och jag tror att ett jämnare uttag av föräldraledighet skulle gynna både barnen, kvinnorna och männen.

Jag blev en grottmänniska

Som pappa vet jag hur handfallen jag kände mig när första barnet var på väg. Jag letade efter sätt att underlätta graviditeten men kände ofta att jag var otillräcklig. Jag kunde inte bära bördan (i någon av dess bemärkelser) och kunde inte ta på mig smärtan, hur gärna jag än ville.

Istället kände jag hur grottmannen i mig tog allt mer plats. Jag tog på mig att försörja min lilla familj. Jag renoverade barnrummet och blev storkund på bebisprylar. Jag läste barnstolstester och köpte kombi. Jag barnsäkrade fönster och snickrade en grind till trappan. Jag som var så jämställd och modern blev – en stereotypfarsa.

När de första spädbarnsmånaderna var över var det jag som gick till jobbet medan min fru stannade hemma. Jag tjänade ju lite mer. Snart fick jag mitt första chefsjobb, hon jobbade deltid. Löneskillnaden ökade. När nästa barn kom var incitamenten för mig att vara hemma ännu svagare. Jag blev bortapappa, hon blev hemmamamma.

Att staten genom utformningen av föräldraförsäkringen styr mot ett jämnare uttag av föräldraledighet är ett ingrepp i den personliga friheten. Men det är säkerhetsbälteslagen, skattesystemet, alkohollagstiftningen och mycket annat också. Ibland behöver vi gemensamma spelregler, trots att de inskränker vår absoluta frihet. Alla kommer inte att älska det, men om det innebär stora gemensamma fördelar kan vi indirekt tjäna på det ändå. Jag tycker att det är dags för en modernare föräldraförsäkring.

Vad tycker du?