Är tjänstepensionen för krånglig?

Postat

Tänk dig för ett ögonblick in i hur världen såg ut för 50 år sedan. Föreställ dig kläderna, bilarna, musiken som spelades och hur det såg ut i ett vanligt svenskt hem år 1968. Vare sig du var med på den tiden eller föddes långt senare tror jag att du ser det framför dig. Det har hänt en del sedan dess. Eller hur?

Tänk dig nu istället in i hur världen omkring dig kommer att se ut 50 år in i framtiden, år 2068. Hisnande och inte helt enkelt, eller hur?

Pensionssparande handlar om något riktigt knepigt – att på bästa sätt förbereda sig för en framtida värld vi vet väldigt lite om. Det vi kan vara hyfsat säkra på är att vi kommer att behöva pengar för att kunna leva ett bra liv även då. Men måste det vara så krångligt?

Den frågan ställde två forskare i national­ekonomi – Johannes Hagen och Mikael Elinder – vid ett seminarium på SNS idag. Deras forskningsrapport ”Den komplexa tjänstepensionen” går i korta drag ut på att:

  • Ansvaret för att få en bra pension har förskjutits från staten till individen och valmöjligheterna har ökat.
  • Det är rimligt att själv få bestämma mer över sin pension när man tvingas bära en större risk, men det ökar också komplexiteten i systemet.
  • Tjänstepensionen betyder allt mer för den totala pensionen, men den är inte enkel att förstå enligt intervjuer som forskarna gjort.
  • Låg kunskap kan leda till olyckliga beslut, till exempel att tjänstepensionen tas ut under för kort tid.
Rapportförfattarna Johannes Hagen och Mikael Elinder på SNS idag.

I slutet av rapporten föreslår forskarna sju konkreta åtgärder för att göra det enklare för vanligt folk att få koll på vilken pension man kan förvänta sig. Låt mig kommentera vart och ett av dem:

1. Harmonisera nya avtal.

Idag ser tjänstepensionsvillkoren lite olika ut på olika delar av arbetsmarknaden. Till exempel börjar man tjäna in pension vid olika åldrar, och reglerna för utbetalningstid och efterlevande­skydd kan se olika ut.

Kommentar: Ja, här finns det en hel del att göra. Många avtal är numera snarlika men inte helt lika, och det förvirrar. Det vore betydligt bättre om det fanns enhetliga åldrar och rutiner åtminstone inom de fyra stora tjänstepensionsavtalen. Särskilt värdefullt skulle det vara för de som byter jobb ofta, och det gör allt fler. Samtidigt är det naturligt att olika grupper på arbets­marknaden har olika hjärtefrågor. För vissa är det centrala att få upp löneläget och förbättra arbetsmiljön. Andra har mer fokus på att höja pensionsavsättningarna. En harmonisering måste få växa fram naturligt, annars kommer vissa att känna sig överkörda. Men fler samtal över avtals­gränserna hoppas jag på framöver.

2. Utöka flytträtten

Det ligger i spararnas intresse att kunna flytta ”gamla” intjänade pengar till det avtal de nu omfattas av. Ett hinder för det är att flytträtt i allmänhet bara omfattar försäkringar tecknade efter 2007.

Kommentar: Här förstår jag inte riktigt vad rapportförfattarna vill åstadkomma. De skriver nämligen att retroaktiv lagstiftning bör undvikas. Istället uppmanar de avtalsparterna att ytterligare öka flytträtten. Men i den absoluta lejonparten av de kollektivavtalade tjänstepensionerna finns redan flytträtt. Till riktigt bra villkor dessutom! Problemet med fastlåsta pengar finns istället nästan uteslutande utanför kollektivavtalen, till exempel inom tiotaggslösningar. Flytträtt mellan avtalsområden skulle jag gärna se, men det förutsätter just lagändringar om man dessutom ska kunna slå samman försäkringar. Och utan den möjligheten faller mycket av vitsen med förslaget.

3. Inför ett gemensamt fondtorg för alla valbara delar i pensionen

Rapportförfattarna vill se ett enda fondtorg där man kan välja både premiepensions- och tjänstepensionsfonder. Det skulle öka konkurrensen och öka överskådligheten, menar de.

Kommentar: Gammal visdom säger att man inte ska laga det som inte är trasigt. Och är det något som funkat riktigt bra på senare år så är det de upphandlingar som gjorts av fonder inom kollektivavtalad tjänstepension. Valcentralen Collectum har exempelvis pressat priset på fonder med mer än 70 procent! Dessutom granskar man regelbundet seriositeten och kvalitén hos de bolag som vill förvalta tjänstepensionspengar och väljer ut de allra bästa. Inom premiepensionssystemet har ett antal skandaler pressat fram en mycket noggrannare urvalsprocess, men den finns inte på plats ännu.

Jag tror istället på att ha en enda gemensam webbplats där valen görs. Där klickar man i vad man arbetar med och då öppnas de val man kan göra. Digitalt och smidigt med e-legitimation såklart. Alla val och all tjänste­pensions­information finns samlad på ett enda ställe. Valcentralen kan ägas gemensamt av avtalsparterna.

4. Avveckla obligatoriska traditionella försäkringar

Förslaget grundas i att man inte kan slå samman allt tjänstepensionskapital i en enda fond och spararen ”hindras från att välja en lägre risk än den som finns i de obligatoriska traditionella försäkringarna”.

Kommentar: Kanske rapportens märkligaste förslag. Eftersom många upplever sig ha alltför låg kunskap om långsiktigt sparande och pensioner ser jag en uppenbar risk att man övertalas att spara till antingen alldeles för låg eller för hög risk om det inte fanns några som helst begränsningar. En klar nackdel med premiebestämda pensioner (där storleken på inbetalningarna står i relation till lönen) är att skillnaderna i utfall mellan olika individer kommer att bli enorma. Vissa kommer att få mycket högre pension än den lön de haft, andra kommer att få en pension motsvarande mindre än halva lönen. Ett visst inslag av traditionell försäkring är avtalsparternas sätt att möta den risken. Traditionell försäkring är dessutom en sparform som passar många. Alternativet är att själv tvingas byta fonder när konjunkturer kommer och går, valutakurser förändras och branscher och regioner tappar i konkurrenskraft etc. Skulle det vara enklare?

 

5. Vidareutveckla Minpension.se

Minpension.se är ett utmärkt sätt för sparare att få överblick över sin pension: Sajten bör kompletteras med fler prognosmöjligheter, möjlighet att presentera riskprofiler, personas och funktionalitet för att kunna beställa uttag av pensionen.

Kommentar: Minpension.se är Sveriges överlägset bästa och viktigaste kanal för pensionsinformation tycker jag. Och i den nya version som presenterades helt nyligen finns massor av förbättringar. Fortfarande återstår en del jobb för att få siffrorna ännu mer korrekta och lättbegripliga, men de är på helt rätt väg.

6. Starta en gemensam organisation för tjänstepensionen

Medan Pensionsmyndigheten ansvarar för information om den allmänna pensionen saknas en central aktör som kan informera om tjänstepensioner. Författarna föreslår att pensionsbolagen och arbetsmarknadens parter skapar en ny organisation för att stärka tjänstepensionens ställning.

Kommentar: Nej, jag tror inte på att starta ännu en organisation. Istället tror jag på en samlad ingång för pensionsspararna. Se punkt 3.

7. Utöka undervisningen om pensionssystemet vid gymnasie- och högskolor.

Undervisning om pensionssystemet ingår inte i något kursplan för gymnasiet. Och bara några få lärosäten i Sverige erbjuder pensionskunskap på högskolenivå.

Kommentar: Hear, hear! Visst är det väl obegripligt att pensionssystemet som faktiskt berör varenda svensk inte lärs ut i skolan? Grundläggande koll på vilka försäkringar man omfattas av via lag och kollektivavtal är närmast en medborgerlig rättighet tycker jag. Varför ska barn till välutbildade och ekonomiskt intresserade föräldrar få den kollen medan andra barn förvägras samma kunskap? Pensionskunskap i skolan är en angelägen jämlikhetsreform som jag härmed erbjuder tillträdande regering att ta åt sig äran för.

Mina slutsatser

Att ”enkelhet är ett mål i sig” håller jag helt och hållet med forskarduon om. Pensionssystemet berör varenda svensk redan från första dagen i livet, och då måste alla få en chans att förstå hur det fungerar. Vi behöver skala bort detaljskillnader mellan avtal som förvirrar snarare än tillför verklig nytta. Vi behöver skapa en gemensam webbplats där man anpassar sin tjänstepension. Vi behöver skriva in pensionskunskap i kursplanerna för skolan. Och vi behöver ta oss en rejäl funderare på hur många valmöjligheter pensionssystemet ska erbjuda. Någonstans går gränsen för när valfrihet övergår i frustration och uppgivenhet. Kanske har den gränsen redan passerats?

”Mycket tyder på att individernas benägenhet att försöka förstå sin pension och fatta informerade beslut minskar ju fler val som blir möjliga”

Ur rapporten, sidan 40.

Men framför allt ska vi vara stolta över de svenska tjänstepensionerna. De levererar bra pensionsnivåer (för bra tycker vissa), de är smart utformade för att täcka in fler behov än bara pengar när vi blir gamla, och genom noga utvalda förval får även den som inte kan ett dugg om tjänstepensionssystemet en bra pension. Tjänstepensionerna kan och ska utvecklas vidare men ska ha rejält med cred för hur de funkar redan idag. Det tycker jag att rapportförfattarna gott kunde ha lyft fram tydligare.

(Hela rapportseminariet inklusive en efterföljande paneldebatt kan ses här)

Bloggbyline

(S) pensionsutspel: En bra ambition, men vem ska betala?

Postat

Igår presenterade socialdemokraterna ett förslag till förstärkning av den allmänna pensionen genom att höja inbetalningarna till systemet. Bra! Det är verkligen dags att lyfta den allmänna pensionen. På senare år har arbetsmarknadens parter tagit ett stort ansvar för att förstärka de kollektivavtalade tjänstepensionerna. Både de förmånsbestämda och premiebestämda. På så sätt har man kunnat hålla tjänstepensionerna uppe trots snabbt ökande livslängd och ett extremt ränteläge. Den allmänna pensionen däremot har inte tillförts några nya resurser alls. Det har lett till att den år för år har krympt, främst på grund av att vi lever längre. Det har i första hand drabbat låginkomsttagare som ju får den största delen av sin totala pension från den allmänna pensionen.

Laga det som är trasigt

Jag har just kommit hem från Almedalen. Där pratade jag med många pensionspolitiker och fick då intrycket att politikerna har börjat inse det här problemet. För något år sedan beskrev politiker och myndighetsföreträdare ganska ofta tjänstepensionerna som ett problem. Så låter det inte längre. De har börjat inse att tjänstepensionerna i själva verket funkar ganska bra och att det istället är den allmänna pensionen som behöver stärkas och rättas till.

70 procent – av vad?

I de beskrivningar av (s)-förslaget som jag hittills har sett är målet att ”den samlade pensionen” för ”vanliga löntagare” ska bli 70 procent ”på sikt”. I de här begreppen ryms många oklarheter. Jag var till exempel tvungen att få bekräftat av en medlem i riksdagens pensionsgrupp att man med ”den samlade pensionen” menar allmän pension och tjänstepension tillsammans (men exklusive eventuellt privat pensionssparande). Vad som menas med ”vanliga löntagare” och ”på sikt” har jag däremot inte fått svar på ännu.

Att helt fokusera på kompensationsgraden (det vill säga pensionens storlek i relation till den sista lönen), är inte oproblematiskt. Det vet vi på Alecta som förvaltar den förmånsbestämda ITP2-pensionen. Stora löneförändringar sent i livet – uppåt eller nedåt – kan få stor effekt på kompensationsgraden om man inte har finurliga sätt att hantera det (vilket finns i ITP2-planen). Även staten behöver fundera över hur man ska förhålla sig till moderna sätt att lämna arbetsmarknaden. Det är till exempel allt vanligare att anställda går ner i tid vid 65 års ålder och har en lägre lön de sista åren.

Tilliten till våra gemensamma trygghetssystem

Med det sagt tycker jag att det är en sund målsättning att sikta mot 70 procents total pension i förhållande till slutlönen. Det ligger en god bit över hur prognosen ser ut för 50-talisterna och samtidigt en bit under de 80 % som många skulle vilja ha men nog inte är beredda att betala för i form av uteblivna löneökningar för att nå dit. Vi kommer aldrig att nå pensionsnivåer som alla är nöjda med, men det är viktigt för samhällskontraktet och vår tilltro till de gemensamma trygghets­systemen att nivån inte sjunker alltför långt ner. Då är 70 procent en klok målnivå tycker jag. Frågan är förstås hur mycket av de 70 procenten som ska bäras av den allmänna pensionen och hur mycket som ska komma från tjänstepensionerna.

Att bära halva bördan var

Att höja avsättningarna till den allmänna pensionen tycker jag är helt rätt, det har jag argumenterat för i debattartiklar och paneler under våren. Den allra viktigaste förändringen för att få ett hållbart pensionssystem är att vi accepterar tanken på att arbeta några år längre än vad våra föräldrar gjorde. Därför var vinterns pensionsuppgörelse med höjda pensions­relaterade åldrar på det hela taget bra tycker jag. Men om vi medborgare ställer upp på att jobba några år extra är det inte mer än rätt att staten matchar det genom att åtminstone höja nivån på inbetalningarna från dagens (mycket ologiska) 17,21 procent till de 18,5 procent som det nuvarande pensionssystemet egentligen bygger på. Problemet är att vi inte kommer att se full effekt på pensionerna förrän om 30-40 år medan kostnaderna måste tas omedelbart.

Vi måste få veta mer

För att kunna bedöma effektiviteten och rimligheten i förslaget skulle vi behöva veta mer än vad som hittills presenterats. Några av mina spontana funderingar är:

  • Vid vilken ålder bör den samlade pensionen uppgå till 70 procent?
  • I målsättningen om 70 procent intecknar staten alltså de nivåer som tjänstepensionerna levererar. Det är klart problematiskt. Hur ska man tex förhålla sig till de ca 600 000 människor som saknar tjänstepension? Är det här början på en diskussion om obligatorisk tjänstepension?
  • Genom att lägga samman de båda våningarna i pensionspyramiden försvinner incitamenten för att göra förbättringar inom respektive område. Båda sidor tjänar på att vänta ut den andre.
  • Hur blir det med arbetsgivarnas avdragsrätt för tjänstepension? Hittills har det antytts att den skulle kunna inskränkas. Med höjda ambitioner behöver den snarare utökas.
  • Hur ska de utökade inbetalningarna fördelas mellan inkomst- och premiepensionen?
  • Tänker man sig att slopa avdraget för den allmänna pensionsavgiften så att hela lönen blir pensionsgrundande, eller vill man höja bruttoavsättningarna så att nettot blir 18,5%?

Vem ska betala kalaset?

Sist men inte minst: finansieringen. Det förvånar mig verkligen att man inte tycks ha haft en dialog med arbetsmarknadens parter om en så här pass omfattande reform. En kostnadsökning för arbetsgivarna på 15 miljarder kronor om året får såklart inverkan på företagens benägenhet att anställa och/eller det framtida löneutrymmet. På så sätt blir det här en fråga både för arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna.

Jag utgår ifrån att vi snart kommer att få se motförslag som bygger på att staten idag gör mångmiljardvinster genom att ta ut fulla pensionsavgifter på hela lönen men bara ge pensionsrätter på löner upp till 7,5 inkomstbasbelopp (ca 39 000 kr/mån). Här finns en möjlighet för staten att gå in som hel- eller delfinansiär av reformen. Räkna med att många hellre vill se en sådan lösning.

Bloggbyline

Gärna Allemanspension – men först ska staten göra sitt

Postat

Idag skriver jag på Svenska Dagbladets debatt­sida om hur vi kan få bättre förutsättningar för en bra pension. Utgångspunkten är ett förslag från Skandia om en ny sparform: Allemans­pension. Jag tycker att förslaget i huvudsak är bra. Vi behöver verkligen uppmuntra lång­siktigt sparande mer än idag och sluta att subventionera belåning. Men om pensions­pyramiden ska stå på stabil grund måste den statliga bottenvåningen – den allmänna pensionen – stärkas. Först därefter kan tjänste­pensionerna och det privata pensions­sparandet bli de komplement de är tänkta att vara.

Läs min debattartikel på SvD.se

Läs Skandias förslag

Bloggbyline

Om du vill kan du prenumerera på mina kommande blogginlägg.