En låg avgift vässar ditt sparande

Postat

Idag presenterade pensionsbolaget AMF sin årliga genomgång av vilka avgifter som tas ut när du sparar i fonder. De har gått igenom mer 4 200 fonder (!), och visar att avgifterna sakta sjunker, både när det gäller aktiefonder, räntefonder och blandfonder. Men avgifterna är fortfarande på tok för höga menar jag, och det finns en kategori som går åt helt fel håll: Fond-i-fonder. De är ofta svindyra (och dåliga) redan från början och har nu blivit ännu dyrare. Varning – verkligen! – för den kategorin alltså.

Varför är det viktigt med en låg avgift?

Det är lätt att tro att det inte spelar någon roll om en fond kostar 0,4 eller 1,4 procent. Det låter ju så lite. Eller hur? Men grejen är att avgiften tas ut på hela sparkapitalet – inte bara på avkastningen – år efter år efter år. Dessutom hade varenda krona som försvinner i avgift kunnat stå kvar och växa till sig med ränta-på-ränta om inte förvaltaren hade lagt rabarber på dem. Tillsammans gör det att varje tiondels procent i avgift får en enorm betydelse. En procentenhets högre avgift gör att din pension minskar med omkring en fjärdedel om du sparar i 40 år. En låg avgift vässar alltså ditt sparande rejält. Särskilt om du är ung och ska spara länge.

Vad kostar fonder?

AMF har tittat på vad fonder i genomsnitt kostar när man sparar privat. Inom premiepensionen (PPM) och tjänstepensionen finns det ofta stora rabatter på avgifterna, men AMF har alltså tittat på vanligt privat sparande.

Per 2018-12-31. Alternativa investeringar avser tex hedgefonder, trygghets/garantifonder, råvarufonder, optionsfonder och konvertibelfonder. Källa: AMF

 

Vad är ett bra pris för en fond?

Jag har en enkel tumregel: Upp till 0,5 procent i avgift är ok, sen börjar det bli dyrt. Över 1 procent i avgift är riktigt dyrt. Låter det tufft? Det är det inte. Numera finns det gott om riktigt bra fonder som kostar mindre än 0,5 procent. Och det här börjar allt fler förstå. Det ser man också i AMF:s genomgång. De fonder som folk faktiskt har placerat pengar i har nämligen lägre avgifter än snittet. Bra där Svensson!

Men kvalitet kostar har man ju hört?

I många andra sammanhang får du oftast lite bättre kvalitet genom att gå upp i pris. Ett par byxor för 1 000 kronor är nog bättre sydda än de för 300 kronor, en maträtt för 300 kronor är nog gjord på bättre råvaror än den för 100 kronor osv. Men när du betalar ett högre pris för ditt sparade innebär det ju att själva produkten – sparandet – istället dräneras. Det blir mindre kvar av det du ville köpa helt enkelt. Att betala höga avgifter lönar sig därför bara om du är helt säker på att den du köper fonden av är ruskigt mycket bättre på att utföra sitt jobb än tusentals andra förvaltare som försöker göra samma sak. Det är inte omöjligt men osannolikt. Över tid är det ytterst få i världen som har lyckats med det.

Ta reda på vilka avgifter du betalar

Om du läst ända hit har du koll på att det här med avgifter är viktigt. Därför tycker jag att du ska kolla upp vilka avgifter du betalar för ditt sparande. Nu. Med en gång. Jag tycker att sajten fondkollen.se ger en bra överblick. Den drivs av Fondbolagens förening och vill inte sälja nåt till dig, bara ge överblick. Sök fram den fond eller de fonder just du sparar i och klicka på namnet. Då får du fram vilken årlig avgift du betalar. Du ser också hur bra fonden presterat jämfört med andra fonder i samma kategori. Pris och prestandakoll på ett och samma ställe alltså. Smart.

Inom tjänstepensionen är avgifterna mycket lägre

De fonder man kan välja mellan i sin kollektivavtalade tjänstepension får man ruskigt bra rabatter på. De fonder privattjänstemännen kan välja mellan har t.ex. avgifter som är mindre än en tredjedel jämfört med exakt samma fonder på den öppna marknaden. Sedan 2007 har avgifterna pressats med 78 procent. Det säger en del om hur feta marginaler det finns på fondmarknaden. Om du vill kolla upp dina tjänstepensionsfonder gör du det bäst hos Konsumenternas försäkringsbyrå. Även det är en riktigt bra sajt.

Dina pengar är dina

Ibland får jag mejl från någon som tycker att jag tjatar för mycket om avgifter. Då brukar jag svara att så länge det finns människor som blir av med hundratusentals kronor i avgifter (oftast utan att veta om det) kommer jag att fortsätta tjata. Jag tycker nämligen att dina (pensions-)pengar ska hamna i din plånbok, inte i någon annans. Så enkelt är det.

 

Pensionstips för dig som är chef

Postat

Idag ska vi tvätta bort bekymmers­­rynkan. Pension är ju att få pengar trots att man inte jobbar. Hur kan nån tycka att det är trist? Jag menar – om det nu är kul att få pengar när man jobbar, hur kan det då vara trist att få pengar när man inte jobbar?

Egentligen vill jag inte nämna P-ordet eftersom det får nytt liv varje gång det används. Men idag måste vi prata om det här med Pensions­­ångest. Hur kommer det sig att så många får något bekymrat i blicken när det pratas pension? Hur är det med dig: Får du dåligt samvete eller tycker du att det doftar frihet när det pratas pension?

Den otäcka månadslönen

Tänk om vi resonerade likadant om vår lön som vi gör kring pensionen. Hur skulle det låta?

”Nä, det där med lön, det har jag ingen koll på.”

”Det där med pengar den 25:e, det har jag aldrig orkat sätta mig in i.”

”Man blir bara lurad. Ingen kan ju visa hur den där lönen räknas fram egentligen.”

”Det är bara naiva idioter som litar på att vi ska få pengar den 25:e. Det där måste man ordna själv.”

”Nä, jag får bara ångest av det där löne­­kuvertet så jag har slutat öppna det”

Jag har aldrig hört någon säga så. Har du? De flesta tycker väl att lönen borde vara högre, men ”löneångest” hör man sällan någon säga. Googlar du på ”löne­ångest” får du 156 träffar. ”Pensions­­­ångest” ger mer än 10 000 träffar. Det säger en del.

Vems är felet?

Jag tror att det är Henke Larssons fel. Den gamle hjälten från fotbolls-vm -94 du vet. Han är en av alla kändisar som var med i den massiva kampanjen för PPM-valet som drog igång kring sekel­skiftet. Budskapet var tydligt: Nu måste du bli aktiv och påläst! Välj exakt rätt bland 800 fonder! Nu vilar ansvaret på dig och ingen annan! Inte undra på att många tappade sugen. Hur ska man orka det där mitt i vardagen som tar all ens tid och energi? Går det ens? (Nej, det går inte. Läs gärna mitt inlägg Viktigt och oviktigt för en bra pension)

Nä, jag ska inte bråka på Henke. En värre bov i dramat är nog jag själv. I snart 20 år har jag jobbat med att berätta om pensioner och jag har uppenbarligen misslyckats rejält. När människor kommer fram till mig är den absolut vanligaste inlednings­­repliken ”När det är dags för mig att gå i pension finns det väl inga pengar kvar…”. Vilken sorglig bild av framtiden många bär runt på, helt i onödan! Jag har inte ens lyckats berätta att det finns mer pensions­­pengar än någonsin.

Du är rikare än du tror

Vet du hur mycket pengar svenska arbets­­givare betalar in till tjänste­­pensioner varje år? Ungefär 220 miljarder kronor. 220 miljarder! Det är lika mycket som statens kostnader för polisen, rätts­väsendet, försvaret, biståndet och sjukvården tillsammans. Enorma pengar alltså.  Tänk om arbets­givarna var lite bättre på att berätta för dig och mig att det är våra pengar. Enligt en rapport från ISF omfattas nämligen omkring 95 procent av de som jobbar i Sverige av tjänste­pension och får del av miljard­­regnet.

Varför är arbetsgivarna så tysta?

Så varför har din arbets­givare inte visat dig dina pengar? Det undrar jag också. När jag frågar brukar de svara: Trots att jag jobbar med löner och pensioner kan jag själv för lite. Jag är rädd att få en massa frågor om jag börjar prata tjänste­­pension med våra anställda. Till dig som känner så säger jag: Ta. Det. Lugnt. Du kommer inte att dränkas i frågor. Och du behöver inte kunna allt. Det viktiga är att våga. För hur galet är det inte att betala feta pengar för något och sen gömma undan det? En personal­chef jag träffade för några år sedan uttryckte det bra: ”Det är som om vi hade köpt in tjänste­­bilar till alla våra anställda men glömt att dela ut nycklarna”.

Gör INTE så här

Du som är chef: Beställ INTE högar av pensions­­broschyrer som du delar ut till nyanställda medarbetare första dan på jobbet. Om du gör så idag – sluta. Om inte för de anställdas skull så åtminstone för miljöns.

För man läser inte pensions­­broschyrer när man just börjat på ett nytt jobb. Då försöker man lära sig vad alla heter, vad klädkoden är (trots att det inte finns någon) och har fullt upp att komma in i jobbet. Om någon i det läget djupdyker i pensions­­broschyrer skulle ni aldrig ha anställt den medarbetaren. För då är man inte riktigt klok.

Om du nödvändigtvis ska dela ut papper så gör det efter några månader. Då börjar tunnel­­seendet avta, och din nya medarbetare är tillgänglig för lite ny information igen. LITE. Då kan du berätta att man hos er inte bara har månadslön, utan mer än så. Ett pensions­­sparande. En sjuk­försäkring. Och att den närmaste familjen får pengar om er medarbetare skulle dö. Er omsorg om era anställda sträcker sig längre än bara till lön den 25:e.

Hitta fönstret

Jag tror inte på att dela ut broschyrer. Jag tror mycket mer på det mänskliga mötet. Därför tycker jag att du ska lära dig det allra mest grund­­läggande och berätta om det när ni har era medarbetares uppmärksamhet. Ett självklart sådant tillfälle är vid löne­­samtalet. Då pratar man ju ersättnings­­frågor och du har ett kanon­­tillfälle att prata mer än bara månads­lön.

Det ingår alltid en sjukförsäkring i tjänstepensionen. Hur många vet det?

Ett annat knep är att passa på när pensions­­fönstret ändå står öppet. I samband med att det orangea kuvertet skickas ut kanske, eller på Tjänste­­pensionens dag den 27 september. Det finns massor med inspiration och hjälp att få. Till exempel har Alecta, Collectum och Finfa färdiga filmklipp, intranäts- och mejlmallar som du kan använda dig av. Och var inte rädd för följd­frågorna. Du ska ta hand om credden, de svåra frågorna ska du skicka vidare till pensions­­bolagen. Det är därför de finns.

Allra bäst är ändå att vända på steken tror jag. Att göra de anställda nyfikna istället för att proppa deras mejlboxar fulla med information. Vad tror ni om att göra något så gammaldags som att sätta upp en skylt i fikarummet?

”Det är dyrt att bli långvarigt sjuk. Därför har vi tecknat en extra sjukförsäkring åt dig.”

”Det kommer en dag då du inte jobbar här längre. Därför pensionssparar vi åt dig. Varje månad.”

”För oss handlar omtanke även om familjen. Därför får de pengar om det skulle hända dig något. ”

Sänk axlarna

Släpp prestations­­ångesten. Våga prova er fram. Släng högarna med försäkrings­­broschyrer. Berätta att tjänste­­pension handlar om att livet ska funka även om man blir sjuk. Och när man bli gammal. Och att familjen också får del av tryggheten.

Ni har 220 miljarder skäl att berätta för era anställda vad ni gör för dem. Våga!

Fixa till det här nu, regeringen

Postat

Så fick vi då en regering till sist. Statsrådslistan är inte helt olik den som gällt under övergångs­regeringen och den regering som satt innan dess, men nu ska de föra en i stora delar helt annan politik. Det ska bli spännande att se hur de klarar av det konststycket.

Nya regeringen 190121
Den pinfärska regeringen. Bilden hämtad från DN.se Foto Paul Hansen

Att politiken behöver förnyas behöver man inte ha parti­politiska skäl att tycka. Vår omvärld förändras så snabbt att vi bara av det skälet måste ifrågasätta gamla vägval och tänka nytt. Vem trodde för bara några år sedan att vi till exempel skulle klara av en stor del av julhandeln hemma i soffan framför datorn? Och vem trodde att den kult­stämplade gamla broschyren ”Om kriget kommer” skulle göra comeback på hallmattan?

Vilka politiska förändringar Sverige behöver genomföra för att förbli ett fritt, framgångs­rikt välfärds­land överlåter jag åt dig att tycka till om. Men på pensions­området har jag såklart synpunkter.

Den allmänna pensionen

Entréplanet i pensionspyramiden renoveras just nu. Det är framför allt premie­pensionen (den del vi själva kan placera om vi vill) som får sig en rejäl översyn. Det bottnar i skandalerna kring Allra och Falcon Funds där vanliga, hederliga pensions­sparare fördes bakom ljuset av finanshajar som berikade sig själva på spararnas bekostnad. Det är bra att staten äntligen röjer upp i premie­pensionen. Antalet fonder vi kan välja mellan kommer att minska med ungefär 270 stycken, men det återstår drygt 550 fonder och det tror jag räcker för de flesta. Konkurrens är såklart viktigt. Men om man vill få fart på konkurrensen på pensionsområdet är det inte ännu fler säljare utan starkare och mer kunniga köpare som är viktigast. Det kan staten stötta genom att fortsätta utveckla Minpension.se och Konsumenternas.se som båda är riktigt bra webbplatser för pensionssparare.

Jenny blev av med halva pensionenHuvud­delen av den allmänna pensionen är inkomstpensionen som vi inte kan påverka själva. Den krymper en aning för varje år som går, och det beror framför allt på att vi lever allt längre. När samma peng  ska räcka längre får vi ut mindre per månad. För att möta det har våra pensionspolitiker föreslagit ett gäng nya regler för att få oss att jobba några år till. De är inte klubbade i riksdagen ännu men lär gå igenom eftersom det finns en bred enighet i riksdagen om förslagen.

Det jag menar saknas är en höjning av inbetalningarna till den allmänna pensionen. Det är rimligt att vi medborgare jobbar några år längre än våra föräldrar eftersom vi också lever längre. Men om vi ställer upp på det borde staten åtminstone ge oss inbetalningar på den nivå vi blev lovade när det (inte längre så) nya pensions­systemet infördes vid sekelskiftet. För att det ska gå ihop behövs inbetalningar på (minst) 18,5 procent av lönen och nu får vi av olika skäl bara 17,21 procent. Den skillnaden kan låta liten men betyder ungefär 1500 kronor mindre i pension varje månad. Det är dags att fixa till det.

Tjänstepensionen

De svenska tjänstepensionerna funkar i allmänhet väldigt bra. De krymper inte som den allmänna pensionen gör utan står istället för en allt större del av vår framtida pension. Det beror dels på bättre avkastning än vad den allmänna inkomst­pensionen har möjlighet att ge, men också på att de som förhandlat fram villkoren för tjänste­pensionerna – arbets­marknadens parter – höjt nivån på inbetalningarna rejält.

Livslång kärlek

Att tjänste­pensionerna drar ifrån den allmänna pensionen är inte problemfritt. För vad händer med alla dem som saknar tjänstepension? Visserligen har mer än 90 procent av alla anställda i Sverige en tjänstepension, men flera hundra tusen människor står ändå utan. Många av dem är egenföretagare, småföretagare och/eller relativt nya i Sverige. Det finns också ”finbranscher” där det är ovanligt med tjänste­pension. Juridik, reklam och PR är sådana branscher. Och av de trendiga tech­bolagen är det få som erbjuder kollektiv­avtalad tjänste­pension.

Vad händer när det bildas ett A- och ett B-lag där vissa tack vare sin tjänste­pension får en helt ok pension medan andra blir fattig­pensionärer för att de inte hade rätt arbetsgivare tidigare i livet? Ilskan lär i första hand riktas mot politiken som låter såna orättvisor finnas.

Så vad göra? Staten behöver stärka den allmänna pensionen så att tjänste­pensionen återgår till att vara ett guldkants­komplement, inte en absolut nödvändighet för ett värdigt liv på äldre dar. Det är dags att fixa till det.

Det egna sparandet

När avdragsrätten togs bort för några år sedan tvärdog det privata pensions­sparandet. Nu sägs Sverige ha näst sämst villkor i världen för privat pensions­sparande. Samtidigt har vi avdragsrätt för till exempel sms-lån. Hur smart är det? Signalen blir att vi ska låna mer och spara mindre, tvärt emot all rimlighet.

Föräldraförsäkring

Den nya regerings­överens­kommelsen har lagt grunden för en rejäl och alldeles nödvändig skatte­reform. I den vill jag se rejäla incitament för att uppmuntra det privata sparandet. Inte genom det skatte­avdrag vi hade förr, det gynnade i första hand höginkomsttagare. Men om avdraget riktas mot låg- och medel­inkomsttagare eller rent av direkt mot dem med små pensions­tillgångar skulle vi få en fördelnings­politiskt vettig profil på det hela.

Man kan också istället för skatteavdrag tänka sig matchning, alltså att staten matchar inbetalningar vi själva gör. Det har testats i andra länder länder med gott resultat. För varje tusen­lapp vi själva sätter in i ett pensions­­sparande (upp till en viss nivå) skjuter staten till några hundra­­lappar. Det är en modell som är enkel att förstå, som kan riktas särskilt mot låg- och medel­­inkomst­tagare och vars kostnader inte kan skena iväg hur som helst.

Det viktigaste är att vi får igång en sparkultur i Sverige igen. Det är dags att fixa till det.

Bloggbyline