Reform eller revolution

Postat

När Frankrike som ett av de sista länderna i Europa försöker reformera sitt ohållbara pensionssystem möts det av masstrejker och gatukravaller. Varför hände det aldrig i Sverige?

Demonstranter kastar sten och eldar bråte på gatorna. Polisen svarar med batonger och tårgas. Tåg och bussar står still, skolorna är stängda och 800 000 strejkande får stora delar av samhället att sluta fungera. Handlar det om Syrien, Venezuela eller kanske eskalerande klimatprotester? Nej, det handlar om reaktioner på Emmanuel Macrons försök att reformera det ohållbara franska pensionssystemet. I det klassiska valet mellan reform och revolution verkar Frankrike nu stå inför båda.

Minns du när Sverige tog det historiska steget från det gamla ATP-systemet till dagens pensionssystem? I så fall är du nog äldre än 40, har ett gott minne och ett stort intresse för samhällsfrågor. Det flesta minns det nämligen inte alls, eller åtminstone väldigt diffust. I de flesta länder som försökt ändra på pensionsvillkoren i takt med att vi lever allt längre har det blivit bråk, regeringskris och gatuprotester. Men i Sverige gick det lugnt och stilla till.

Krisen blev vår möjlighet

Bloggförfattaren i studentmössa. Knappast med ohållbara pensionssystem i tankarna.
Jag själv vid tiden för den svenska pensionsreformen.

Det var i kölvattnet av den ekonomiska krisen i Sverige i början av 90-talet vi tog tjuren vid hornen och fixade det som fransmännen nu brottas med. 1994 började vi fasa ut det ohållbara system som byggde på att man fick pension utifrån de år i karriären då man hade tjänat allra bäst utan att det hade gjorts motsvarande inbetalningar. Det var inte riktigt vettigt ens från början och blev allt mer omöjligt att upprätthålla i takt med att medellivslängden ökade i Sverige under 70- och 80-talen.

Vissa sörjer fortfarande ATP-systemet, men sanningen är att det inte hade gått att fortsätta i den riktningen. Det var helt enkelt nödvändigt att fasa in ett modernare pensionssystem. Det pensionssystem vi fick istället och som ännu gäller är långt ifrån perfekt. Men det är rättvisare, hållbarare och ger – tvärt emot vad många tror – i en hel del fall också högre pensioner.

Den flegmatiske svensken

Hur kommer det sig att Sverige kunde ta ett så avgörande steg utan våld och uppslitande konflikter? Jag tror att det finns två förklaringar till det; Den första är kulturell. Fransmän har en tradition av att strejka av alla möjliga anledningar (ungefär som vi i Sverige gjorde för 100 år sedan). Vi nordbor är mer flegmatiska. Eller kanske pragmatiska, snarare. Den andra förklaringen är att reformen gjordes just då, 1994, när hela Sverige gick igenom ett ekonomiskt stålbad. Det fanns en kollektiv insikt om att vi måste våga fatta även impopulära beslut för att landet ska stå starkt på lång sikt.

Gärna en rejäl pension – men vem ska betala?

Frankrikes president Emmanuel Macron ser bekymrad ut. Foto: Daniel Leal-Olivas/AFP
Emmanuel Macron har fått sina fiskar varma efter det impopulära reformförslaget. Foto: Daniel Leal-Olivas/AFP

Med svenska ögon är det därför ganska svårt att förstå fransmännens enorma upprördhet. Den allmänna pensionsåldern i Frankrike är 62, vissa yrkeskategorier (som tex lokförare) pensioneras redan vid 52 och det finns hela 42 olika uträkningstabeller för att komma fram till rätt pensionsnivå. Om du tycker att det svenska pensionssystemet är krångligt är det bara en västanfläkt mot den franska byråkratins mästerverk. Alltså: Det franska pensionssystemet är superkrångligt, enormt dyrt och blir allt mer ohållbart i takt med att medellivslängden ökar i Frankrike liksom i övriga Europa och världen. Det är klart att det inte är kul att tvingas pruta på gamla förmåner. Men kan någon på allvar få ihop ekvationen att börja jobba vid 25, gå i pension vid 52 och leva uppåt 90?

I tv intervjuas några demonstranter vad de protesterar mot. ”Att våra liv blir sämre” svarar de. Som så ofta när jag ser tv-nyheter saknar jag följdfrågor från journalisten. En rimlig motfråga vore ”Vad tycker du att det är värt att fortsätta med dagens system? Kraftiga skattehöjningar? Sänkta löner? Stora neddragningar på andra välfärdsområden?” Men nej. Nyheten är stenkastningen i sig, inte reformen.

En svensk reform är på gång i det tysta

Även i Sverige skissar politikerna just nu på förändringar i pensionssystemet. Och det handlar inte om det stärkta grundskyddet eller de höjda åldersgränserna som jag och många andra skrivit om tidigare. Det handlar istället om en annan ganska dramatisk förändring. Trots det är det få som har uppmärksammat vad som är på gång. Mitt nästa inlägg kommer att handla om det.

Bloggförfattaren Staffan Ström

Är du en av alla som missar bostadstillägget?

Postat

129 000 pensionärer och 40 000 långtidssjuka har rätt till i snitt 1 300 kronor mer varje månad. Kanske är du en av alla som går miste om pengarna eftersom du missat att skicka in en ansökan? Det handlar om bostads­tillägget som brukar kallas ”det dolda pensionsklippet” på kvällstidningarnas löpsedlar.

Idag får 286 000 pensionärer bostadstillägg som ett komplement till pensionen. Det är ett tillägg som finns till för att täcka hela eller delar av bostadskostnaden för långtidssjuka, funktionsnedsatta och äldre med riktigt låg pension. Bostadstillägget är skattefritt och betalas ut med maximalt 5 560 (från årsskiftet 6 540 ) kronor i månaden.

Tumregeln är att du kan ha rätt till bostadstillägg om summan av din pension och andra inkomster är 15 000 kronor eller lägre efter skatt. (Om du bor tillsammans med någon gäller andra belopp.)

Ett enormt mörkertal

Nu har Riksrevisionen granskat rutinerna kring bostadstillägget och kommit fram till att ytterligare 169 000 personer har rätt att dela på 3 miljarder kronor varje år. Tina Malmberg som varit projektledare för studien säger till SVT Nyheter idag att ”många känner inte till att man är berättigad, eller också har de inte förmåga att få ihop en ansökan.” Det kan också handla om ”ett för komplicerat regelverk och ett för krångligt ansökningsförfarande.”

Jag tycker att det är ovärdigt och fel att bostadstillägget inte betalas ut automatiskt. Barnbidraget, till exempel, betalas ju ut utan att vi behöver ansöka om det. Bostadstillägget däremot – som finns till för några av samhällets svagaste – göms bakom en ansökningsrutin som gör att mängder med människor inte får del av pengar de har rätt till. Här har du något att ta tag i, social­försäkrings­ministern. Gör om, gör rätt – så här kan vi inte ha det!

Kolla om du har rätt till bostadstillägg

Det här gäller för dig som är ålderspensionär:
  • Du kan få bostadstillägg om du bor i Sverige, är över 65 år och tar ut hela din allmänna pension.
  • Det spelar ingen roll om du hyr eller äger din bostad.
  • Du kan ansöka även om du har förmögenhet.
  • Du ansöker hos Pensionsmyndigheten.
  • På Pensionsmyndighetens webbplats finns en bra tjänst där du direkt kan se om du kan ha rätt till bostadstillägg. Du kan också göra beräkningen för att hjälpa någon annan, t.ex. en förälder.
Det här gäller för dig som är sjuk:

Du kan få bostadstillägg om du:

  • bor i Sverige
  • är under 65 år
  • har sjuk- eller aktivitetsersättning
  • har en låg inkomst och kostnader för den egna bostaden
  • Du ansöker om bostadstillägget hos Försäkringskassan.

Alectas pensionsekonom Staffan Ström

 

Ska alla få lika mycket i pension?

Postat

Är pension en del av äldrevården eller en är det inkomstförsäkring? Det behöver vi bestämma oss för. Nu.

I helgen skrev Anna Dahlberg en ledare i Expressen om att januaripartierna  tycks skissa på omvälvande förändringar av det svenska pensionssystemet. Tanken är att pensionerna ska höjas ”för vanliga löntagare år 2021” och att det ska ske ”över statsbudgeten”. Det låter såklart bra. Vem vill inte att våra äldre ska få det lite bättre ekonomiskt på ålderns höst?

Tyvärr finns det flera allvarliga problem med en sån plan:

  1. Sedan 25 år tillbaka står pensions­systemet finansiellt sett på egna ben. Visserligen har den automatiska så kallade bromsen slagit till vid ett par tillfällen och sänkt pensions­uppräkningarna något. Men den automatiska balanseringen av in- och utbetalningar har också säkerställt att pensionssystemet inte blir en Ebberöds bank, dvs att utbetalningarna över tid börjar överstiga tillgångarna. Det är att långsiktigt ta ansvar. Om vi nu skulle börja ta pengar från statsbudgeten öppnar vi Pandoras ask. Då kommer nivån på pensionerna sannolikt att börja pendla upp och ner med konjunkturerna och det stats­finansiella utrymmet. Är det så vi vill ha det?
  2. Pensionärernas andel av befolkningen blir allt större, och deras andel av valmanskåren växer i motsvarande grad. Då ska de rimligen också få ett större politiskt inflytande. Men om vi ger våra politiker möjlighet att kortsiktigt börja ösa pengar ur statskassan över pensionssystemet finns det en uppenbar risk att de på så sätt börjar köpa pensionärsröster. Det är lätt att på kort sikt lova guld och gröna skogar för att bli (åter-)vald, en helt annan sak att kunna leverera det man lovat på 20, 30, 40 års sikt. I många länder har överbudspolitik på pensionsområdet lett till svåra ekonomiska kriser. Även i Sverige faktiskt. Det ohållbara ATP-systemet var en starkt bidragande orsak till den ekonomiska krisen i Sverige på 90-talet.
  3. Idag finns en övre gräns för vilken lön som kan ligga till grund för den allmänna pensionen. I år, 2019, är den gränsen lite drygt 43 000 kr i månaden. Högre lön än så ger inte mer allmän pension (trots att staten tar betalt för pensioner på hela lönen.) När man nu vill förstärka grundskyddet i den allmänna pensionen (genom bl.a. en höjning av Garantipensionen) och dessutom via statsbudgeten höja pensionen ”för vanliga löntagare” närmar vi oss ett läge där alla kommer att få lika stor allmän pension, oavsett vad vi gjort i livet och oavsett hur mycket vi betalat in till systemet.

Är det ett problem? Inte nödvändigtvis. Det finns länder där man ser den allmänna (statliga) pensionen som en del av äldrevården snarare än som en inkomstförsäkring på äldre dar. Äldrevård ges ju åt alla på lika villkor, oavsett hur våra inkomster sett ut genom livet. Så skulle vi kunna se på saken även i Sverige. Vi skulle till exempel kunna ge alla 12 600 kronor i månaden (före skatt) vilket är den genomsnittliga allmänna pensionen i Sverige just nu. Men det skulle vara ett rejält lappkast från den tanke om inkomstgrundad pension som vi haft i Sverige så länge någon kan minnas. Den här problematiken lyfte Pensions­myndighetens generaldirektör Daniel Barr i en mycket bra debattartikel redan första dagen på jobbet. Hans viktiga frågor står ännu obesvarade.

Ska det löna sig att ha jobbat?

Redan idag är det så kallade respektavståndet minimalt. Med det menas hur mycket det skiljer i pension mellan den som arbetat ett långt yrkesliv med låg eller genomsnittlig lön jämfört med den som inte jobbat alls. För den som saknar tjänstepension lönar det sig knappast att arbeta ur pensions­synpunkt. Det skiljer bara någon tusenlapp efter skatt. Om den allmänna pensionen nu ska höjas genom att skattebetalarna skjuter till pengar kommer den skillnaden sannolikt att försvinna helt. Känns det bra i magen? Ska det inte löna sig det allra minsta att ställa väckarklockan på 06.00 fem dagar i veckan i 40 års tid?

Stärk pensionssystemet istället

Istället för att kortsiktigt börja ösa skattepengar över pensionerna behövs en förstärkning av själva pensions­systemet, menar jag. I första hand genom en återställning av nivån på inbetalningarna från 17,21 till 18,5 procent. Det kan låta lite men skulle innebära att dagens pensionärer får sin inkomstpension höjd med ungefär 900 kronor i månaden. Motsvarande siffra för dagens unga skulle bli 1 500 kronor, allt enligt beräkningar av försäkrings­facket Forena.

Det skulle alltså stärka pensionerna för alla och innebära att den allmänna pensionen tar igen lite av den mark den förlorat till tjänstepensionerna. Medan de flesta tjänstepensioner har stärkts rejält på senare år har den allmänna pensionen inte reviderats alls sedan sekelskiftet. Det är dags för det nu.

Pengarna finns (men används till annat)

Kostnaden för en sådan reform behöver inte innebära mera pålagor för arbetsgivarna. Omfördela istället den del av arbetsgivaravgiften som heter allmän löneavgift (hela 11,62 procent på alla arbetsinkomster i landet). Denna avgift går idag direkt in i statskassan istället för användas till försäkringar och pensioner som det ursprungliga syftet var. Pengarna finns, och en bättre allmän pension behövs. Nu krävs det bara lite politiskt mod för att få saker att hända.

Alectas pensionsekonom Staffan Ström