En låg avgift vässar ditt sparande

Publicerat den

Idag presenterade pensionsbolaget AMF sin årliga genomgång av vilka avgifter som tas ut när du sparar i fonder. De har gått igenom mer 4 200 fonder (!), och visar att avgifterna sakta sjunker, både när det gäller aktiefonder, räntefonder och blandfonder. Men avgifterna är fortfarande på tok för höga menar jag, och det finns en kategori som går åt helt fel håll: Fond-i-fonder. De är ofta svindyra (och dåliga) redan från början och har nu blivit ännu dyrare. Varning – verkligen! – för den kategorin alltså.

Varför är det viktigt med en låg avgift?

Det är lätt att tro att det inte spelar någon roll om en fond kostar 0,4 eller 1,4 procent. Det låter ju så lite. Eller hur? Men grejen är att avgiften tas ut på hela sparkapitalet – inte bara på avkastningen – år efter år efter år. Dessutom hade varenda krona som försvinner i avgift kunnat stå kvar och växa till sig med ränta-på-ränta om inte förvaltaren hade lagt rabarber på dem. Tillsammans gör det att varje tiondels procent i avgift får en enorm betydelse. En procentenhets högre avgift gör att din pension minskar med omkring en fjärdedel om du sparar i 40 år. En låg avgift vässar alltså ditt sparande rejält. Särskilt om du är ung och ska spara länge.

Vad kostar fonder?

AMF har tittat på vad fonder i genomsnitt kostar när man sparar privat. Inom premiepensionen (PPM) och tjänstepensionen finns det ofta stora rabatter på avgifterna, men AMF har alltså tittat på vanligt privat sparande.

Per 2018-12-31. Alternativa investeringar avser tex hedgefonder, trygghets/garantifonder, råvarufonder, optionsfonder och konvertibelfonder. Källa: AMF

Vad är ett bra pris för en fond?

Jag har en enkel tumregel: Upp till 0,5 procent i avgift är ok, sen börjar det bli dyrt. Över 1 procent i avgift är riktigt dyrt. Låter det tufft? Det är det inte. Numera finns det gott om riktigt bra fonder som kostar mindre än 0,5 procent. Och det här börjar allt fler förstå. Det ser man också i AMF:s genomgång. De fonder som folk faktiskt har placerat pengar i har nämligen lägre avgifter än snittet. Bra där Svensson!

Men kvalitet kostar har man ju hört?

I många andra sammanhang får du oftast lite bättre kvalitet genom att gå upp i pris. Ett par byxor för 1 000 kronor är nog bättre sydda än de för 300 kronor, en maträtt för 300 kronor är nog gjord på bättre råvaror än den för 100 kronor osv. Men när du betalar ett högre pris för ditt sparade innebär det ju att själva produkten – sparandet – istället dräneras. Det blir mindre kvar av det du ville köpa helt enkelt. Att betala höga avgifter lönar sig därför bara om du är helt säker på att den du köper fonden av är ruskigt mycket bättre på att utföra sitt jobb än tusentals andra förvaltare som försöker göra samma sak. Det är inte omöjligt men osannolikt. Över tid är det ytterst få i världen som har lyckats med det.

Ta reda på vilka avgifter du betalar

Om du läst ända hit har du koll på att det här med avgifter är viktigt. Därför tycker jag att du ska kolla upp vilka avgifter du betalar för ditt sparande. Nu. Med en gång. Jag tycker att sajten fondkollen.se ger en bra överblick. Den drivs av Fondbolagens förening och vill inte sälja nåt till dig, bara ge överblick. Sök fram den fond eller de fonder just du sparar i och klicka på namnet. Då får du fram vilken årlig avgift du betalar. Du ser också hur bra fonden presterat jämfört med andra fonder i samma kategori. Pris och prestandakoll på ett och samma ställe alltså. Smart.

Inom tjänstepensionen är avgifterna mycket lägre

De fonder man kan välja mellan i sin kollektivavtalade tjänstepension får man ruskigt bra rabatter på. De fonder privattjänstemännen kan välja mellan har t.ex. avgifter som är mindre än en tredjedel jämfört med exakt samma fonder på den öppna marknaden. Sedan 2007 har avgifterna pressats med 78 procent. Det säger en del om hur feta marginaler det finns på fondmarknaden. Om du vill kolla upp dina tjänstepensionsfonder gör du det bäst hos Konsumenternas försäkringsbyrå. Även det är en riktigt bra sajt.

Dina pengar är dina

Ibland får jag mejl från någon som tycker att jag tjatar för mycket om avgifter. Då brukar jag svara att så länge det finns människor som blir av med hundratusentals kronor i avgifter (oftast utan att veta om det) kommer jag att fortsätta tjata. Jag tycker nämligen att dina (pensions-)pengar ska hamna i din plånbok, inte i någon annans. Så enkelt är det.

Bloggförfattaren Staffan Ström

Dagen när hon gick sönder

Publicerat den

Plötsligt en torsdag förändrades allt. Nu fick hon ensam ansvaret för alla de arbetsuppgifter de tidigare hade varit två om. Skulle hon orka?

Hon var 26 år och hade just fått sitt första ”riktiga” jobb. Åren med tentastress och trånga studentrum var över. Nu hade hon fast jobb, månadslön och pendlade. Var hon vuxen nu? Kanske det. Visserligen kunde det ibland kännas lite overkligt att stå bland alla samman­bitna knegare och vänta på bussen istället för att snooza en halvtimme till, men det var väl så här det var att jobba.

De första dagarna hade varit nervösa. Hur skulle hon klä sig? Hälsa på alla eller bara på de närmaste kollegorna? Skulle hon visa framfötterna direkt eller ligga lågt och känna in kulturen? Och varför glömde hon alltid namnet på killen med hals­tatueringen? Miljön här var så annorlunda än på universitetet och hon ville så gärna passa in.

Efter några veckor kändes det riktigt bra. Hon – den nya! – fick ibland hjälpa de äldre kollegorna att lösa sina uppgifter. Hon blev medbjuden på lunch och kände sig mer och mer som en i gänget.

Men så plötsligt en torsdag förändrades allt. Hennes kollega och handledare hade varit med om en olycka och låg på sjukhus. Tydligen skulle det dröja flera månader innan hon kunde komma tillbaka. Nu fick hon ensam ansvaret för alla de arbets­uppgifter de tidigare hade varit två om. Skulle hon orka?

Det gjorde hon inte. En morgon på väg till badrummet tog det tvärstopp. Kroppen, hjärnan, själen; allt sa ifrån. En sån yrsel hade hon aldrig tidigare upplevt.

De följande månaderna minns hon nu bara vagt, som om det inte riktigt var hon som var där.

Hon är inte ensam

Den psykiska ohälsan ökar oroande snabbt. Särskilt bland kvinnor.

Så här ser det ut för alldeles för många unga, ambitiösa människor idag. I synnerhet för tjejer. De går sönder innan livet och karriären ens har hunnit ta fart på riktigt, och i många fall får de skador för livet. I åldern 20-29 år är sjuktalen dubbelt så höga för kvinnor som för män. Och det är psykisk ohälsa som dominerar.

Varför är det så? En teori är att kvinnor tar ett mycket större ansvar för hem och familj och därför har två ”jobb”. I vissa studier har kvinnor rent av haft högre nivåer av stresshormon på väg hem från jobbet än på väg till jobbet. Utan vila går vi förr eller senare sönder, och var ska vi vila om inte i hemmet? Men ändå – det är 2019 nu. Har vi inte kommit längre med att dela lika, ens bland de unga?

Så mycket innovation och kraft har lagts på att förenkla våra liv och ge oss mer fritid. Tvättmaskinen, diskmaskinen, datorn, mobilen och många andra uppfinningar och idéer skulle ge oss mer vila och mindre slit. Ändå tycks det ha blivit tvärt om. Varför? Och vad kan vi göra åt den skenande psykiska ohälsan? Dela gärna med dig av dina tankar i kommentarsfältet.

Alectas pensionsekonom Staffan Ström

 

Avgifter åt upp halva Jennys pension

Publicerat den

Det här är historien om hur Jenny blev av med hälften av sina tjänstepensionspengar. Helt lagligt. Hon märkte det inte ens.

Den morgonen vaknade Jenny med ett leende. Idag skulle hon gå till sin nya arbetsplats för allra första gången. Hon kände lite, lite nervositet men mest av allt glädje.

Hon hade visserligen haft andra jobb förut, men bara enkla sommarjobb och några korta extrajobb medan hon pluggade. Nu var hon 25 år och skulle få sitt allra första riktiga jobb. Med passer­kort, jobbtelefon och en månadslön på tjugofem tusen. ”Och tjänstepension!” hade rekryteraren sagt. Jenny fnissade lite när hon tänkte på det. Tjänste­pension. Snacka om vuxenpoäng alltså! ”Det känns säkert jättekonstigt att tänka på pensionen redan nu, men du kommer faktiskt att hinna tjäna ihop 1,7 miljoner i tjänstepension om du jobbar till 65” hade rekryteraren fortsatt. ”Det blir nästan 10 000 i månaden utöver den allmänna pensionen.” Yeah right, som om jag skulle ha samma jobb hela livet, tänkte Jenny. Men nästan 2 miljoner i extra pension var ju inte fel.

Jenny väljer pensionsförvaltare

Efter några veckor på nya jobbet skulle Jenny bestämma hur hon skulle placera sina pensionspengar. Hon hade läst i tidningen att det där med låga avgifter var bra, så hon valde en fond med 0,5 procent i avgift. Det kändes bra.

Låt oss stanna upp lite här. Jenny valde alltså ett pensionssparande med ganska låg avgift, 0,5 procent. Men avgiften tas ut varje år, oavsett hur bra avkastningen har varit. Och varje krona som försvinner i avgift hade ju kunnat stå kvar och förränta sig i många, många år. Därför försvinner redan vid den här låga avgiftsnivån nästan 180 000 kronor ur Jennys pensionskapital längs vägen. Det gör att hennes pension blir 1 450 kronor lägre. Varje månad livet ut.

Prisbelönta fonder måste väl vara bra?

(Bilden är hämtad från en bildbank och föreställer inte kvinnan jag beskriver i texten.)

En månad senare är Jenny på banken. Efter att ha pratat konton och bolån en stund glider samtalet in på pension. ”Har du koll på dina pensions­placeringar?” frågar rådgivaren. ”Nja”, säger Jenny, ”jag har ju precis börjat jobba men jag valde nåt som verkade billigt och bra.” ”Vi har faktiskt fått pris för vår fondförvaltning. Jag kan ordna så att ditt sparande hamnar här hos oss” säger rådgivaren och ser väldigt trovärdig ut. När Jenny lämnar banken har hon börjat spara i en fond med 1,5 procents avgift istället.

Nu försvinner drygt 470 000 kronor i avgifter och utebliven avkastning. Det sänker hennes pension med 3 750 kronor. Varje månad livet ut.

Tänk att slippa välja fonder själv …

Tre veckor senare ringer det i Jennys telefon. ”Hej Jenny!” säger en pigg röst. ”Jag ringer till dig eftersom det har hänt mycket med världens valutakurser på den senaste tiden. Har du koll på hur det påverkar ditt pensionssparande? ”Nej …” svarar Jenny och letar i minnet om hon har sett nåt om det där. ”Nä, du som är ung och ambitiös har säkert fullt upp med annat. Men det här är viktigt. Du har väl hört om alla fattig­pensionärer? Det gäller att se om sitt hus i tid” säger rösten i telefonen och fortsätter: ”Jag jobbar med att analysera massor av fonder från olika banker och pensions­bolag och flyttar sedan mina kunders pensionspengar till den som är bäst. Låter det intressant?” ”Eeehh … ja … det gör det väl …”svarar Jenny. ”Och det bästa av allt är att det är gratis. Jag får betalt av bankerna och pensions­bolagen för det här” säger telefonrösten. När Jenny lägger på luren känner hon sig som en riktig vinnare. Fond-i-fond. Hur smart är inte det?

Det telefonrösten ”glömde” att berätta är att fond-i-fonden kostar ytterligare en procentenhet i avgift utöver de under­liggande fonderna. Jenny betalar nu alltså 2,5 procent i avgift totalt. Det gör att drygt 700 000 kronor av Jennys pensionspengar kommer att försvinna längs vägen. Det sänker hennes pension med 5 400 kronor. Varje månad livet ut. Hon har alltså förlorat mer än hälften av sina tjänstepensionspengar jämfört med om hon inte hade betalat några avgifter alls. Och det läskiga är att hon inte ens märkt det.

Men kvalitet måste väl få kosta?

I den här rapporten har jag skrivit mer om vad som får pensionen att läcka och vad du kan göra åt det.

Så här lätt är det att alltså att bli av med hälften av sina pensions­pengar. Om inte de dyra förvaltarna lyckas betydligt mycket bättre med avkastningen år efter år efter år förstås. Och det är knappast troligt. För det räcker inte med att de är bättre än alla sina konkurrenter som försöker göra samma sak – de måste dessutom förvalta ikapp avgiftsavståndet. Det är som att springa i uppförsbacke medan konkurrenterna springer på plan mark. I 40 år i sträck.

Nej, ett pensionssparande blir inte bättre bara för att det är dyrt. Det är som med bolånet: Det blir inte heller bättre av att det är dyrt.

Ofta är det värre. Mycket värre.

Historien om Jenny är påhittad men varken osannolik eller ovanlig. Därför brukar jag berätta den när jag är ute och föreläser om pensioner. Och så här långt i berättelsen brukar de som lyssnar vara ganska upprörda över hur lätt det är att bli blåst på sina pengar. Då fortsätter jag:

Hur skulle det se ut om Jenny tjänade lite mer? Låt oss leka med tanken att Jenny hade fått sitt första jobb vid 30 års ålder istället och att hon då hade fått en lön på 45 000 kronor. Då skulle en avgift på 2,5 procent äta upp 2 miljoner kronor av hennes pensionspengar och sänka hennes pension med 16 200 kronor. Varje månad livet ut!  

Att få ner avgiften på ditt pensionssparande kan vara ditt livs bästa affär. Och tumregeln är enkel: Upp till 0,5 procent i avgift är ok. Sen börjar det bli dyrt. Över 1 procent i avgift är riktigt dyrt.

Här kan du testa själv hur stor effekt avgiften. Och läs gärna ett av mina tidigare inlägg om du vill veta mer om höga avgifter. 

Bloggförfattaren Staffan Ström