Kategori: Pension för unga

Hjälp, jag har ingen tjänstepension!

Publicerat den

OBS! Det här blogginlägget innehåller gamla siffror och belopp. Läs istället en uppdaterad version av inlägget här. 

För några dagar sedan fick jag syn på ett blogginlägg. En ung tjej skrev att hon inte har någon tjänstepension via företaget där hon arbetar. Istället får de anställda lite högre lön som de själva får placera. Nu undrade hon hur mycket hon själv skulle sätta av till pension och vad hon i övrigt skulle tänka på. Så här svarade jag:

Hej XXX!

Smart att du tänker på tjänstepensionen! Många som får högre lön istället för tjänstepension brukar förtränga det här med pension alldeles för länge. Sen upptäcker de sent i livet att de måste spara MASSOR med pengar för att komma ikapp vännerna som haft tjänstepension via jobbet.

Så här kan du tänka: De flesta någorlunda unga som jobbar på ett företag med kollektivavtal brukar ha en tjänstepension som innebär att arbetsgivaren betalar in motsvarande 4,5% av lönen, upp till ungefär 38 500 kronor i månaden (7,5 inkomst­basbelopp). På lön över den nivån betalar arbetsgivaren in motsvarande 30 % av lönen. Att skillnaden är så stor beror på att den allmänna pensionen står för en stor del av pensions­inbetalningarna upp till just 38 500 kronor i månaden, sen får du ingenting över den nivån. Därför går tjänstepensionen in och drar hela lasset om man har turen att ha ett jobb där man tjänar mer än så.

Ett litet räkneexempel för fyra olika löner:

Lön 20 000 kr = inbetalning 900 kr / mån
Lön 30 000 kr = inbetalning 1 350 kr / mån
Lön 40 000 kr = inbetalning 2 183 kr / mån
Lön 50 000 kr = inbetalning 5 183 kr/mån

Som du ser går det ganska enkelt att räkna ut hur mycket en arbetsgivare med kollektivavtal skulle ha betalat in.

Inbetalningarna kan man kopiera, men knappast avgifterna

Det som blir svårare är att placera pengarna till lika bra villkor. De som utformar kollektivavtalen förhandlar nämligen inte bara fram hur mycket som ska betalas in, utan de upphandlar fonder och försäkringar också. Och det gör de riktigt bra. De brukar få minst 50 % rabatt jämfört med när du och jag ska köpa fonder! I kollektivavatalen brukar avgifterna därför ligga mellan 0,1 och 0,5 %. Och de låga avgifterna betyder grymt mycket för hur mycket pension det blir i slutänden när man sparar länge! Det kan du räkna på själv i en liten räknesnurra jag har tagit fram.

Idag går det att hitta bra pensionssparande till låga avgifter även utanför kollektivavtalen, men man måste se upp lite. Många bank”rådgivare” och försäkringsförmedlare säljer hellre dyra och dåliga lösningar som gynnar dem själva istället för dig. Och kom ihåg: om du inte lyckas hitta låga avgifter behöver du kompensera det med större inbetalningar för att få lika hög pension!

Vad är en ok avgift?

En tumregel när det gäller avgifter är att upp till 0,5 % i avgift är bra. Sen börjar det bli dyrt. Över 1 % är riktigt dyrt, och hur någon kan vilja betala uppåt 3 % som man får göra i vissa fond-i-fonder och förvaltningstjänster är helt obegripligt!

Vilken avkastning kan man förvänta sig?

Vad avkastningen kommer att bli framöver kan ingen veta, hur mycket expert man än är. De senaste åren har avkastningen varit fantastiskt bra i nästan alla pensionsbolag. (I Alecta tex har man fått drygt 11 % per år i genomsnitt de senaste fem åren) Men de flesta som jobbar med kapitalförvaltning tror att det kommer att se lite tuffare ut de kommande åren.

Till sist: tjänstepension är inte bara pension

Nu är vi nästan klara. En sak till bara: Utöver pensionssparande får man på ett jobb med kollektivavtal också en extra sjukförsäkring och en livförsäkring. Vad sådana försäkringar kostar att köpa själv varierar väldigt mycket beroende på hur gammal du är, om du varit mycket sjuk tidigare etc. Men du ska absolut se till att teckna sådana försäkringar! Annars blir det riktigt tufft om du blir långvarigt sjuk någon gång under livet. Och det blir ganska många av oss, även om man känner sig kärnfrisk och oövervinnerlig när man är ung. Om du vill läsa mer om hur de försäkringarna funkar i kollektivavtalet kan du göra det här:

https://www.collectum.se/sv/Privat/ITP/Sjukpension/
https://www.collectum.se/sv/Privat/Skydd/Tjanstegrupplivforsakring/

Lycka till!

/ Staffan Ström, pensionsekonom på Alecta

Är det här vanligt?

Så långt mitt svar till bloggaren alltså. Så här ser det ut för en hel del anställda idag. Inte minst för unga i låglöne­branscher som verkligen behöver inbetalningar till pensionen tidigt i livet för att hinna få ihop till en bra pension.

Ungefär 90 procent av alla anställda i Sverige omfattas av kollektivavtal. Då ingår tjänstepension och man kan vara helt lugn. Men om man jobbar på ett företag utan kollektivavtal avtal måste man själv ta reda på vad som gäller. Antingen har företaget satt ihop en egen tjänstepension (som kan vara antingen jättebra och helt kass), eller så har man ingen tjänstepension alls, och då är man illa ute.

Vilka saknar tjänstepension?

I vissa branscher är det särskilt ovanligt med en bra tjänstepension. Det gäller tex i hotell- och restaurangbranschen. Men det finns också rätt flashiga branscher som ofta saknar tjänste­pension. Advokatbyråer, reklambyråer och IT-konsulter tex. De har ibland rätt höga löner istället, men jag tror att få av de anställda fattar att de behöver betala in kanske 10 000 i månaden till ett eget pensionssparande och en egen sjukförsäkring för att inte halka efter sina kompisar som jobbar på företag med kollektivavtalad tjänstepension.

Om du är osäker på vad som gäller för dig ska du gå raka vägen till din chef och fråga. I framtiden kommer det definitivt att krävas både allmän pension och tjänstepension för att få en ok total pension så se om ditt hus redan idag. Det kommer ditt framtida jag att tacka dig för!

Öh, klipp dig och skaffa ett jobb!

Publicerat den

Den som är ung idag kommer bara att få 40 % av sin lön i allmän pension. Är det rimligt? Vems ansvar är det egentligen att se till att vi får schyssta pensioner?

Minns du valrörelsen 2014? Då var pensionsfrågan inte vidare het. Istället var det skolan, sjukvården och jobben som intresserade väljarna mest. Mycket talar väl för att de tre frågorna kommer att ligga högt även 2018, men pensionsfrågan stiger på listorna just nu. Jag tror att det beror på tre saker.

För det första: De äldre har blivit en allt större och allt mer inflytelserik väljargrupp. I det senaste riksdagsvalet var drygt 1,9 miljoner eller lite drygt var fjärde väljare 65 år eller äldre. Jämfört med 2002 hade seniorväljarna blivit drygt 600 000 fler, och i valet 2018 kommer de att vara ännu fler. Dessutom är de allt mer välorganiserade. Under årets Almedalsvecka samverkade till exempel Sveriges tre största pensionärs­organisationer (PRO, SPF Seniorerna och SKPF) för första gången. Silverrävarna visar att de är en politisk kraft att räkna med och att de är beredda att sätta tryck på politikerna för att få gehör för sina frågor.

För det andra: Det skrivs och talas allt mer om pensioner. Kvällstidningarna har pensioner på löpsedlarna var och varannan vecka numera, och fackförbund och arbetsgivare vittnar om att de får allt fler frågor om pension. Inte minst från de unga. De vill veta hur pensionssystemet fungerar så att de inte fattar fel karriärbeslut, och de vill ”maxa sin pension”, för att låna en vanlig formulering från kvällstidningarna.

Och för det tredje: Den allmänna pensionen (bottenvåningen i pensionspyramiden som kommer i ett orange kuvert en gång om året du vet) klarar inte av att kompensera för att vi lever allt längre. Livslängdsökningen är snabb just nu. För varje dygn som går lever vi 3,5 timme längre! Det är ju en fantastisk utveckling. Men om vi envisas med att gå i pension just vid 65 års ålder (som våra föräldrar gjorde och deras föräldrar före dem), då blir det knepigare. Det kostar rejält mycket mer att vara pensionär i 30 år än i 20!

Längre liv men mindre stålar

För 20 år sedan brukade man räkna med att den allmänna pensionen skulle bli ungefär 55 procent av den lön man hade haft när man arbetade. Den som hade haft jobb med tjänstepension kunde räkna med ungefär 10 procentenheter till. Totalt omkring 65 procent av lönen alltså.

Den siffran har minskat på senare tid. Till stor del på grund av att vi lever allt längre och att pensionspengarna därför måste delas upp på fler utbetalningsår. Den som fyller 65 år i år kan räkna med ungefär 50 procent av lönen i allmän pension. Och eftersom de unga förväntas leva ännu längre sjunker siffran för varje årskull.

Född år 1960 1970 1980 1990
Allmän pension 46% 45% 43% 42%

Att leva på mindre än 50 % av sin lön är varken kul eller lätt. Det kan väl funka någon enstaka månad efter en tuff semester eller julhelg, men att göra det resten av livet känns … sådär. Testa gärna ett par månader!

Vad kan politikerna göra?

1. Höja pensionsåldern

Att höja pensionsåldern är inte populärt, för att uttrycka det milt. Och det finns faktiskt ingen pensionsålder i den allmänna pensionen längre. Vi bestämmer själva när vi vill börja ta ut pensionen. Men 65-årsdagen sitter djupt rotad i oss, trots att staten med kampanjer och skatterabatter lockar oss att jobba några år till. Det är en riktigt bra affär för den som orkar. En bra tumregel är att ett extra år på jobbet höjer pensionen med 1 000 kronor i månaden. Men för den som är utsliten av sitt jobb eller inte haft något jobb på länge är den dörren förstås stängd. Räkna ändå med fler politiska förslag inom kort för att få oss att jobba längre.

2. Höja inbetalningarna till den allmänna pensionen

Det är såklart ett sätt. Men det tar många år innan en sådan reform ger effekt, och det är dyrt. Jättedyrt. Dessutom ökar det kostnaderna för att anställa vilket redan idag är dyrt i Sverige. Jag tycker att vi ska börja skruva upp inbetalningarna. Men det är ingen quickfix, och ökade inbetalningar bör kombineras med en översyn av skattesystemet.

3. Uppmuntra folk att spara mer privat

Det är också en bra idé. Idag är det historiskt billigt att låna pengar, men inte historiskt lönsamt att spara. Den sänder ganska konstiga signaler. Det behövs helt klart starkare incitament för att spara privat. Men alla kommer inte att ha själv­disciplin att göra det, oavsett hur förmånligt det blir. Risken är att de redan sparsamma sparar ännu mer medan vi slarvpellar inte påverkas alls. Då växer klyftorna och staten får lik förbaskat rädda den som inte får pengarna att räcka under slutet av livet.

4. Hoppas att tjänstepensionerna ska lösa problemet

Den utvägen hör jag allt oftare från politiskt håll. ”Mmm”, säger de, ”den allmänna pensionen kommer inte att bli lika hög i framtiden. Men mer än 90 procent av svenskarna har ju tjänstepension, och de pengarna växer snabbare så på totalen ser det ändå rätt bra ut.” På ett SNS-seminarium jag besökte i våras sa socialförsäkrings­ministerns statssekreterare t.o.m. att man från politiskt håll numera betraktar tjänstepensionerna som en del av socialförsäkringssystemet. Då blev det lite dålig stämning. I rummet satt nämligen en massa fackförenings- och arbetsgivarfolk som i tuffa förhandlingar kommit överens om att avstå pengar ur sina lönekuvert och resultaträkningar för att ge de anställda en särskild pensionsförmån. Och nu kom staten och sa ”Bra gjort hörrni, då kan ju vi i staten tagga ner lite”.

Visst ser det bättre ut om vi adderar tjänstepension till helhetsbilden. Mycket bättre.

Född år 1960 1970 1980 1990
Allmän pension 46% 45% 43% 42%
Tjänste­pension 18% 17% 17% 16%
Totalt 64% 62% 60% 58%

Men ska inte staten se till att alla som lever i Sverige får en värdig ålderdom? Är det ok att staten säger ”Klipp dig och skaffa ett jobb! Med tjänstepension såklart. Annars blir det tufft sörru.” Jag tycker inte det. Det är inte schysst mot alla de kulturarbetare, egenföretagare, säsongsarbetare, arbetslösa och andra som inget hellre vill än att ha en stadig inkomst. Och tjänstepension kan de bara drömma om.

Tjänstepension är en guldklimp för den som omfattas av den, men staten kan inte börja förutsätta att alla omfattas. För så ser verkligheten inte ut.

 


(Siffrorna i tabellerna är hämtade från Pensionsmyndighetens typfallsmodell. Exempelpersonen är en privattjänsteman som börjar arbeta vid 23 års ålder, har en månadslön på 35 000 kronor och har tjänstepensionen ITP1. Den årliga inflationen antas vara 2 %.)

Låt inte fifflarna slå ihjäl premiepensionen

Publicerat den

Igår skrev jag om det snusk med våra premiepensionspengar som upptäckts under våren. Men varför finns premiepensionen om det nu är så lätt att fiffla med den, och är det inte dags att helt enkelt slopa den? Verkligen inte! Det vore ett stort misstag.

Premiepensionen behöver verkligen styras upp och renoveras. Rejält. Inte minst mot bakgrund av det jag skrev om igår. Men att slopa den vore rent galet. Låt oss titta på de tre huvudsakliga anledningarna till att premiepensionen finns:

1.

Att ge oss medborgare en möjlighet att själva välja risknivå och placeringsinriktning för en del av våra pensionspengar. Om vi vill. Det är också helt ok att låta bli att välja. Då får vi en premiepensionsfond som staten utformat och som är riktigt bra.

2.

Att sprida riskerna. Den klart största delen av den allmänna pensionen – inkomstpensionen – är helt beroende av hur det går för svensk ekonomi. Premiepensionen däremot kan växa i takt med många marknader runt om i världen. På så sätt ligger inte alla pensionsägg i samma korg.

3.

Att möjliggöra mer risk i sparandet. Det låter helt galet för den som inte är van vid ekonomernas fikonspråk. Man vill väl inte riskera sina pensionspengar?! Jo, det vill man faktiskt. Lite grann. Och det är inte så farligt som det låter. Om du inte tar någon risk alls i dina placeringar har du nämligen heller ingen chans till bra värdeutveckling. Genom att ta lite mera risk – och vara ok med att värdet svänger lite upp och ner på vägen fram – får du en betydligt bättre chans till bra värdeutveckling och därmed en bättre pension. Mer om det lite längre ner.

Därför vore det galet att slopa premiepensionen

1.

Vad alltför få känner till är att merparten av de pensionspengar vi idag sliter ihop inte samlas ihop någonstans. De går istället direkt ut till dagens pensionärer. Vad vi yrkesverksamma får är en ”pensionsrätt”, en fordran på framtida generationer. Vi försörjer dagens pensionärer med vårt arbete, och våra barn och barnbarn ska en dag försörja oss. Så har pensioner visserligen alltid fungerat, men det finns klara risker med att uteslutande lita på det. Vad vi en dag ska leva på blir nämligen helt beroende av framtida politiska beslut och framtida generationers betalningsvilja och -förmåga. I premiepensionen har vi börjat spara ihop ”riktiga pengar” och minskar på så sätt risken för framtida politisk klåfingrighet. Dessutom avlastar vi våra barns framtida betalningsansvar en smula.

2.

För 20 år sedan gav den allmänna pensionen omkring 55 % av den tidigare lönen för en normalinkomsttagare. Den siffran har sjunkit och ligger numera kring 45 %. Det beror till största delen på att vi lever längre och att pengarna därför ska räcka under fler år. Om livslängden fortsätter att öka kommer siffran att sjunka ytterligare (om vi envisas med att gå i pension vid just 65 år). Och långsiktigt tillkommer tyvärr ytterligare ett bekymmer: De som har rätt till pensionsutbetalningar blir fler och fler i förhållande till de yrkesverksamma som ska betala in till systemet. Genom att börja sätta av ”riktiga pengar” minskar vi alltså både politiska och demografiska risker.

3.

Om premiepensionen helt skulle slopas och pengarna istället skulle föras över till inkomstpensionen skulle robustheten öka och den så kallade bromsen inte behöva slå till lika ofta, menar till exempel LO. Det stämmer. Men det skulle i praktiken innebära att vi beslagtar de ungas pensioner för att kortsiktigt hålla dagens pensioner på en ”konstgjort” hög nivå. Jag förstår att det kan låta provocerande för den som sliter med att få pensionspengarna att räcka hela månaden. Men vi kan inte med berått mod slå sönder våra barns spargrisar för att leva på deras pengar. Situationen för de pensionärer som idag har det allra tuffast ekonomiskt behöver absolut stärkas. Men det ska göras genom väl underbyggda politiska beslut och prioriteringar – inte genom att konfiskera de ungas pensioner. De kommer att behöva premiepensionspengarna i sina spargrisar en dag – tro mig!

4.

Premiepensionen är smart eftersom den drar nytta av det Albert Einstein kallade världens åttonde underverk: Ränta på ränta-effekten. Genom att sätta av pengar idag som kan förränta sig i flera decennier framöver kommer dagens unga att få turboeffekt på sina pensioner. Och det behövs. Många av dem att leva gott och väl över sin 100-årsdag, och för det krävs rejält med kapital. Genom att låta ränta på ränta-effekten göra sitt på vägen dit avlastas statens åtaganden på sikt. Det är en bra affär för staten och därmed för framtidens skattebetalare. Inklusive pensionärerna.

5.

Sist men verkligen inte minst – premiepensionen har givit oss högre pensioner. Trots inslag av höga avgifter och fulsälj! 99 % av de pengar som varit investerade i någon av premiepensionsfonderna sedan start har vuxit mer än inkomstpensionen. Premiepensionens genomsnittliga årsavkastning sedan start är 6,7 procent. Samma siffra för inkomstpensionen är 3,0 procent. Utan premiepensionen hade vi alltså haft lägre pensioner. Och ändå vill LO slopa den? Obegripligt.

För Sverige – i tiden

Premiepensionen behövs alltså. Men den måste regleras stenhårt så att det inte går att fiffla med våra pensionspengar. Och den måste utformas på ett sätt som gör att nyttan för oss medborgare alltid kommer i första rummet.

Därför har Pensionsmyndigheten under våren arbetat fram ett trettiotal förslag till åtgärder som ska stärka konsumentskyddet. I början av juni lämnades förslagen över till regeringen för vidare hantering inom riksdagens pensionsgrupp. Några av de viktigaste förslagen är:

      • Krav på minst tre års historik för fondbolag och fonder
      • Krav på ett visst förvaltat kapital (500 miljoner kronor) innan fonden får erbjudas på Pensionsmyndighetens fondtorg
      • Krav på att max hälften av pengarna i en fond får komma från premiepensionen.
      • Krav på egenhändig underskrift vid fondbyte
      • Förbud mot telefonförsäljning av premiepensionsfonder
      • Utvecklad strategisk samverkan mellan Pensionsmyndigheten, Konsumentverket, Finansinspektionen och Ekobrottsmyndigheten

Alla de här förslagen är vettiga menar jag. Man kan (och bör) diskutera detaljer i förslaget. Det viktiga är att staten återtar kontrollen över det system som vi medborgare faktiskt (på goda grunder) är tvingade att använda oss av. Med rätt nivå på konsumentskyddet är premiepensionen en alldeles utmärkt trädgård att odla pensioner i. Om det görs varsamt och av trädgårdsmästare vi kan lita på.

Premiepensionen är död. Länge leve premiepensionen!

 

(Läs gärna Pensionsmyndighetens förslag till stärkt konsumentskydd)