Klart idag: Pensionsåldern höjs, premiepensionen styrs upp

Postat

Idag presenterar Riksdagens pensionsgrupp sin överenskommelse om hur man långsiktigt vill höja och trygga pensionerna. Bakgrunden är att den snabbt ökande medellivslängden gjort att pensionerna sjunkit, och att det upptäckts fiffel och fusk i premiepensionssystemet.

Inte poppis – men bra

Jag tycker att pensionsgruppen sammantaget gjort ett bra jobb. Vissa av förslagen lär inte bli populära, men är nödvändiga. Som jag tidigare skrivit ökar medellivslängden just nu med 3,5 timme per dygn. Och när våra liv snart beräknas bli 90 år i genomsnitt håller det inte att jobba i bara 35 år. Att fortsätta som hittills skulle innebära antingen:

  • Riktigt låga pensioner,
  • kraftigt höjda pensionskostnader vilket skulle leda till ökad arbetslöshet och kraftig dämpning av löneutvecklingen, eller
  • tung belastning på statsbudgeten (genom högre utgifter för garanti­pension och äldreförsörjningsstöd) vilket skulle leda till höjda skatter och/eller neddragningar inom välfärden.

Det är också bra att de visar på att ett hållbart pensionssystem består av flera delar; bra pension kommer från seriösa, stabila pensionsförvaltare som investerar hållbart och har ett tydligt konsumentfokus.

Överenskommelsen i korthet:

Lägsta åldern för uttag av för allmän pension höjs år 2020 från 61 till 62 år, 2023 till 63 år och 2026 till 64 år.

Kommentar: För många som har tänkt gå i pension tidigt kommer det här säkert som en kalldusch. Men det är som sagt nödvändigt eftersom medellivslängden ökat kraftigt. Det som förvånar mig är att man går längre än pensions­ålders­utredningen. Den föreslog härom året en höjning till 63 år. Jag antar att man vill ta höjd även för en framtida ökning av medellivslängden när man ändå drar av plåstret.

Utmaningen blir att alla ska orka jobba till 64, även de som har fysiskt och psykiskt krävande jobb. Det blir viktigare än någonsin att jobba med arbetsmiljö, attityder till äldre och möjlighet till mer flexibel arbetssituation om människor ska orka. Redan idag är den faktiska pensions­åldern starkt knuten till socioekonomiska aspekter. Högutbildade och välavlönade jobbar redan i hög grad längre än till 65 (av Alectas kunder skjuter ca 25 procent upp sitt uttag av tjänstepensionen till efter 65 år) medan lågutbildade och lågavlönade slutar tidigt.

Tyvärr tror jag att många som är utslitna inte kommer att orka hela vägen. Trycket på sjukförsäkringen och A-kassan kommer att öka.

Gränsen för att få ut garantipension höjs från 65 till 66 år 2023 och knyts från 2026 till ”riktåldern”, vilket gör att åldersgränsen automatiskt kommer att följa medellivslängden. Ett undantag görs för de som haft ett arbetsliv på mer än 44 år.

Kommentar: En grundbult i pensions­systemet är att vi medborgare i grunden ska finansiera våra egna pensioner genom arbete. Det är en klok grundsyn. Samtidigt måste det finnas ett skyddsnät för de som inte kunnat arbeta ihop en skälig nivå. Om det skyddsnätet ska fungera och ge en dräglig pension måste även åldersgränsen för garantipensionen följa med de övriga. Att man gör ett undantag för de som börjar jobba väldigt tidigt och har många år i yrkeslivet bakom sig vid 65 är bra. Men att det blev just 44 år luktar typisk förhandlingskompromiss.

Grundskyddet förstärks genom att garantipensionen kompletteras med ett tilläggsbelopp och att taket för bostadstillägg höjs.

Kommentar: Ett av överenskommelsens bästa förslag. Detaljerna återstår, men det här kommer att betyda mycket för de med allra lägst pensioner, varav många är kvinnor. För många är tex höga boendekostnader och höjda kostnader för att ha bil i glesbygd riktigt tufft att klara på en låg pension.

Premiepensionen reformeras i grunden.  Det 30-punktsprogram Pensionsmyndigheten föreslog i våras genomförs i sin helhet, hållbarhetskrav införs och en tydlig huvudman får i uppdrag att professionellt upphandla fonder. En konsekvens är att antalet fonder kommer att ”minska avsevärt”.

Kommentar: Att premiepensionen är en riktigt bra och viktig del av pensions­systemet har jag skrivit om tidigare. Men systemet behöver renoveras rejält. Dels för att anpassa det till hur vi människor fungerar och dels för att bli av med det snusk, fiffel och procenteri som förekommit.

Pensionsgruppen skriver: ”Staten bör i större utsträckning ta ansvar  för att att premiepensionssystemet är konstruerat utifrån hur människor faktiskt agerar och inte utifrån hur man anser att de borde agera. Staten bör ta ansvar för att utfallet är rimligt och säkert, särskilt för den som inte väljer.”

Här är det uppenbart att staten inspirerats av hur avtalsparterna utformat tjänste­pensionerna. ”Aktiva val” kan inte vara ett självändamål utan fokus måste ligga på att åstadkomma bra pensioner. Den förändrade synen på vad premie­pensions­systemet ska leverera är en nykter omsvängning anpassad till hur vi människor faktiskt funkar. Systemet har hittills varit utformat för de 5 procent av befolkningen som är intresserade av kapitalplaceringar. De övriga 95 procenten har mest upplevt ångest inför detta enorma utbud och många har utlämnats åt oseriösa ”rådgivare” och telefonförsäljare. En professionell upphandling av vilka fonder som ska få erbjudas minskar dessutom risken för bedrägeri, fiffel och brottslighet och ökar tilltron till systemet.

Att stor vikt måste läggas vid ickevalet är också en lärdom som tycks ha dragits från tjänstepensionsområdet. De flesta har inte tid och ork att sätta sig in i alla de placeringsalternativ som står till buds utan vill ha hjälp att välja ett klokt förvalsalternativ, självklart med möjlighet att välja något annat om man vill.

LAS-åldern höjs år 2020 från 67 till 68 år och år 2023 till 69 år.

Annika Strandhäll och Per Bolund beskriver överenskommelsen

Kommentar: Det är rimligt att de som vill, orkar och kan arbeta längre också får möjlighet att gör det. Risken med förslaget är att arbetsgivare som är rädda för att inte kunna bli av med improduktiva äldre medarbetare blir (ännu) mindre benägna att anställa äldre arbetskraft. Det har Svenskt Näringsliv påpekat. För att i viss mån tillmötesgå dem blir möjligheten för arbetsgivare att säga upp arbetstagare utan saklig grund över LAS-åldern permanent. Attityder till äldre i yrkeslivet och möjlighet att anpassa arbetstider och innehåll i arbetet blir avgörande.

Ett partsråd skapas som knyts till Pensionsgruppen

Kommentar: Dialog mellan staten och arbetsmarknadens parter där lärdomar och erfarenheter kan utbytas är nödvändigt för att helheten ska bli bra. Samtidigt är det viktigt att det även fortsatt är parterna som ansvarar för tjänstepensionerna, inte staten. Tjänstepensionerna kan inte vara medicinen som ska bota sjukan i det allmänna pensionssystemet.

En forskningsnära delegation bildas för att främja en arbetsmarknad där äldre kommer till sin rätt och deras kompetens tas tillvara.

Kommentar: Klokt, om det leder till faktiska resultat.

Avdragsreglerna för tjänstepension ska ses över.

Kommentar: En bedrägligt luddig skrivning. Vill staten genom ändringar i avdragsrättsreglerna indirekt tvinga arbetsmarknadens parter att ändra tjänstepensionsvillkoren på statens villkor? Systemen måste hänga ihop, men staten ska inte lägga sig i de pensioner som förhandlats fram genom den fria förhandlingsrätten. Arbetsgivare och arbetstagare i samverkan har i 100 år tagit ansvar för tjänstepensionerna, och det har varit väldigt framgångsrikt. If it ain’t broke, don’t fix it.

Att man i översynen genom ändringar i Inkomstskattelagen vill möjliggöra paus i utbetalningar av tjänstepension och möjlighet att förlänga utbetalningstiden är däremot bra. Lagstiftaren ska möjliggöra ett längre arbetsliv, och här har de en möjlighet att göra det på en spelplan de äger.

Vad kostar kalaset?

Att åldersgränserna för A-kassa och sjukförsäkring följer med uppåt är helt nödvändigt, och det är bra att det klargörs att det blir så. Men mot bakgrund av det tvivlar jag på att reformen blir ”statsfinansiellt neutral” vilket man hoppas på i överenskommelsen. Vad ska människor göra som inte klarar av att arbeta längre? Genom att många kommer att arbeta längre minskar förvisso statens utgifter på vissa områden och skatte­intäkterna kan komma att öka. Men vad kommer det att stå på sista raden? Den som lever får se.

Det här saknar jag

I överenskommelsen skriver man att avgiften (egentligen inbetalningarna) till den allmänna pensionen ska ses över. Jag tycker att man borde ha gått längre. Om medborgarna ställer upp genom att arbeta ett par år längre borde staten matcha det genom att se till att inbetalningarna till systemet återställs till de 18,5 % som pensionssystemets egentligen bygger på istället för de ologiska 17,21 % som i praktiken gäller idag.

Jag undrar också varför man inte kommit till skott med att ändra lagstiftningen så att det blir möjligt att pausa uttag av tjänstepension för att tex återgå i arbete efter en tid som pensionär. Jag ser inga hinder för det. När jag tagit upp det med politikerna i pensionsgruppen har inte heller de haft några invändningar. Så varför vänta? En ändring skulle vara fördelaktig både för staten, för individen och för utbudet av erfaren arbetskraft.

För att uppnå ett längre arbetsliv och hållbara pensioner behöver fokus också sättas på inträdet på arbetsmarknaden. Ett långt arbetsliv börjar tidigt. Det finns mycket att göra för att förmå svenska ungdomar att börja arbeta tidigare. Reformer inom studieväsendet, en ”plugga klart-bonus”, och bättre information om att ett sent inträde på arbetsmarknaden betyder ett sent utträde skulle till exempel betyda mycket. Här kan pensionsgruppen göra mer.

Sammanfattningsvis en väl godkänd om än inte perfekt reform. För att få helheten att fungera blir det intressant att se hur kollektivavtalsparterna kommer att reagera. Anpassningar kommer att behöva göras, och det finns förbättringar att införa även i tjänstepensionerna. Det återkommer jag till i ett kommande inlägg.

Vad tycker du om överenskommelsen?

Ilskan på Pensionsmyndigheten: Bodström olämplig som landshövding

Postat

I våras avslöjades Allraskandalen – en härva av avancerat ekonomiskt fiffleri där mer än 100 000 pensionssparare tros ha blivit blåsta på tiotals, kanske rent av hundratals miljoner kronor. Ska en styrelseledamot i ett sådant bolag mitt under pågående polisutredning och hot om stämning få ett av Sveriges finaste jobb av regeringen? Det är inte bara olämpligt utan helt omdömeslöst tycker jag.

Det tycker uppenbarligen också en stor del av de anställda vid Pensions­myndigheten, den myndighet som har regeringens uppdrag att förvalta och skapa förtroende för det svenska pensionssystemet. I ett brev som skickats till civilminister Ardalan Shekarabi protesterar ett femtiotal undertecknande medarbetare mot att regeringen nyligen beslutat att utse Thomas Bodström till ny landshövding i Stockholms län.

Som styrelseledamot i ett bolag som förvaltar andra människors pengar har man ett stort ansvar för att ha koll på vad som försiggår i bolaget, både juridiskt och moraliskt. Vad kände Bodström egentligen till, och om han visste: hur agerade han i så fall för att slå larm om det misstänkta svindleriet? Det vet vi ännu inte.

Det började illa och värre skulle det bli

Det vi med säkerhet vet är att Allra genom aggressiva och i vissa fall otillåtna försäljningsmetoder fick mer än 130 000 kunder att anförtro 19 miljarder kronor av sina pensionsbesparingar till Allra. Det visade sig ganska tidigt vara en riktigt dålig affär. Allras skyhöga avgifter och komplexa investeringsupplägg gav pensionsspararna usel avkastning på sina pengar. Därtill verkar enorma summor alltså ha förts över från pensionsspararna till ägarna via ljusskygga, komplicerade finansiella transaktioner. Det stinker kring Allra, helt klart.

Vad som i detalj har hänt och vem som haft kännedom om vad är än så länge föremål för polisutredning. Kanske är Thomas Bodström förd bakom ljuset av sin egen företagsledning, och saknar skuld i det som hänt? Det är mycket möjligt. Ingen ska betraktas som skyldig innan dom har fallit. Men blotta misstanken om inblandning i vad som kan visa sig vara ett av Sveriges största ekonomiska brott genom tiderna borde vara skäl nog för att avstå utnämningen tills dimmorna skingrats.

Så här lyder brevet till regeringen:
———-

Statsrådet och civilminister Ardalan Shekarabi
Finansdepartementet
103 33 Stockholm

För kännedom: Statsrådet och finansmarknads- och konsumentminister, biträdande finansminister Per Bolund

19 september 2017

Regeringens utnämning av Thomas Bodström till landshövding

Regeringens utnämning av Thomas Bodström till landshövding i Stockholms län är mot bakgrund av att han var ledamot av fondbolaget Allras styrelse bland annat skadlig för förtroendet för det allmänna pensionssystemet och miljoner svenska pensionssparare och blivande pensionärer. Vi vill att regeringen drar tillbaka utnämningen.

Vi som undertecknat detta brev arbetar samtliga på Pensionsmyndigheten. Pensionsmyndigheten har bl.a. regeringens uppdrag att förvalta och skapa förtroende för det svenska pensionssystemet. En del av det allmänna pensionssystemet utgörs av sparande i privata fonder. Stora delar av de samhällsviktiga tjänstepensions­ordningarna är inrättade på ett likartat sätt.

Under 2016 och 2017 har framkommit att vissa fondbolag verksamma huvudsakligen inom premiepensionen inte agerat för sina sparares bästa, utan tvärtom för att berika sina ägare genom metoder bland andra Pensionsmyndigheten anser vara olagliga. Pensionsmyndigheten har reagerat på det och stängt av dessa bolag från fondtorget. De mest omtalade sådana fondbolagen är Falcon och Allra.

Thomas Bodström har genom sitt styrelseuppdrag i Allra ansvar för en verksamhet där pensionssparares tillgångar i den statliga, obligatoriska premiepensionen genom aggressiva och otillåtna försäljningsmetoder hamnat i fonder i vilka de, enligt Pensionsmyndigheten, har blivit bedragna. Pensionsmyndigheten överväger att stämma styrelseledamöter i Allra för förluster som pensionsspararna i Allra gjort.

När Pensionsmyndigheten stängde av Allra från fondtorget och krävde inlösen av fondandelarna avgick Allras revisorer från bolaget, liksom styrelseordföranden och flera styrelseledamöter. Såväl Pensionsmyndigheten som bolagets revisorer har polisanmält ledande personer i Allra. Ekobrottsmyndigheten har delgivit personer verksamma i Allra misstanke om brott. I somras beslöt Allra att dela ut 70 miljoner kronor till sina ägare. Åklagaren i Allra-ärendet upplyste då banker och andra berörda att reglerna om penningtvätt kan bli tillämpliga för dessa medel.

Regeringen har således till landshövding utnämnt en person som tills nyligen var styrelseledamot i ett bolag som är föremål för en utredning om brott mot det allmänna pensionssystemet. Det väcker stor besvikelse och oro hos oss som arbetar med att förvalta och söka skapa förtroende för pensionssystemet och med att återvinna så mycket som möjligt av spararnas pensionspengar. Utnämningen lär minska de drabbade pensionsspararnas och övriga svenskars förtroende för regeringen, för pensionssystemet och Pensionsmyndigheten och för rättsvårdande myndigheter. Betydelsen av styrelseansvaret – ett viktigt instrument för lagstiftarens och övriga samhällets vilja och behov av ett sunt näringsliv – devalveras också av regeringens utnämning. Utnämningen kan vidare skada tilltron till en av statsförvaltningens viktigaste principer, den om likabehandling.

Mot bakgrund av ovanstående vill vi att regeringen drar tillbaka utnämningen av Thomas Bodström till landshövding i Stockholms län.

Med vänlig hälsing

Ida Alvarsson, Pia Axelsson, Birgitta Bergman, Åsa Bergstrand, Rasmus Bjälkeson, Paul Brix, Spakur Dagson, Erland Ekheden, Mikael Elenius, Maria Eliasson, Ann-Britt Engström, Carin Eriksson, Sanna Erlandsson, Louise Fontin, Andreas Glöckner, Erik Granseth, Lillemor Hallman, Anders Hansen, Lisa Hieta, Lina Hjelm, Jesper Hoffstedt, Ronnie Johansson, Jenny Johansson, Maria Karlsson, Rikard Kinderås, Karin Kolmodin, Paul Larsson, Lena Larsson, Anna M. Larsson, Anna O. Larsson, Andreas Ljung, Hiamal Llanos, Tommy Lowén, Jakob Lublin, Johannes Luthman, Danne Mikula, Lotta-Karin Nyström, Berit Persdotter, Tina Pettersson, Gabriel Quinones, Christer Rudenmo, Michaela Saarivirta, Ole Settergren, Elisabeth Siggeson, Janet Sjölin, Barbro Svensson, Eva Thurefjell, Pia Wahl, Catharina Wallander, Thomas Wallin, Per Wikman, Linda Zachrisson, Estrella Zarate och Mats Öberg.
———-

Det är modigt och rakryggat av medarbetarna på Pensionsmyndigheten att skriva det här brevet tycker jag. I synnerhet som det är ställt till myndighetens egen uppdragsgivare. Gott civilkurage!

 

 

 

Svenska Dagbladet, som avslöjade Allraskandalen, har gjort en bra sammanfattning av turerna kring skandalbolaget här.

Låt inte fifflarna slå ihjäl premiepensionen

Postat

Igår skrev jag om det snusk med våra premiepensionspengar som upptäckts under våren. Men varför finns premiepensionen om det nu är så lätt att fiffla med den, och är det inte dags att helt enkelt slopa den? Verkligen inte! Det vore ett stort misstag.

Premiepensionen behöver verkligen styras upp och renoveras. Rejält. Inte minst mot bakgrund av det jag skrev om igår. Men att slopa den vore rent galet. Låt oss titta på de tre huvudsakliga anledningarna till att premiepensionen finns:

1.

Att ge oss medborgare en möjlighet att själva välja risknivå och placeringsinriktning för en del av våra pensionspengar. Om vi vill. Det är också helt ok att låta bli att välja. Då får vi en premiepensionsfond som staten utformat och som är riktigt bra.

2.

Att sprida riskerna. Den klart största delen av den allmänna pensionen – inkomstpensionen – är helt beroende av hur det går för svensk ekonomi. Premiepensionen däremot kan växa i takt med många marknader runt om i världen. På så sätt ligger inte alla pensionsägg i samma korg.

3.

Att möjliggöra mer risk i sparandet. Det låter helt galet för den som inte är van vid ekonomernas fikonspråk. Man vill väl inte riskera sina pensionspengar?! Jo, det vill man faktiskt. Lite grann. Och det är inte så farligt som det låter. Om du inte tar någon risk alls i dina placeringar har du nämligen heller ingen chans till bra värdeutveckling. Genom att ta lite mera risk – och vara ok med att värdet svänger lite upp och ner på vägen fram – får du en betydligt bättre chans till bra värdeutveckling och därmed en bättre pension. Mer om det lite längre ner.

Därför vore det galet att slopa premiepensionen

1.

Vad alltför få känner till är att merparten av de pensionspengar vi idag sliter ihop inte samlas ihop någonstans. De går istället direkt ut till dagens pensionärer. Vad vi yrkesverksamma får är en ”pensionsrätt”, en fordran på framtida generationer. Vi försörjer dagens pensionärer med vårt arbete, och våra barn och barnbarn ska en dag försörja oss. Så har pensioner visserligen alltid fungerat, men det finns klara risker med att uteslutande lita på det. Vad vi en dag ska leva på blir nämligen helt beroende av framtida politiska beslut och framtida generationers betalningsvilja och -förmåga. I premiepensionen har vi börjat spara ihop ”riktiga pengar” och minskar på så sätt risken för framtida politisk klåfingrighet. Dessutom avlastar vi våra barns framtida betalningsansvar en smula.

2.

För 20 år sedan gav den allmänna pensionen omkring 55 % av den tidigare lönen för en normalinkomsttagare. Den siffran har sjunkit och ligger numera kring 45 %. Det beror till största delen på att vi lever längre och att pengarna därför ska räcka under fler år. Om livslängden fortsätter att öka kommer siffran att sjunka ytterligare (om vi envisas med att gå i pension vid just 65 år). Och långsiktigt tillkommer tyvärr ytterligare ett bekymmer: De som har rätt till pensionsutbetalningar blir fler och fler i förhållande till de yrkesverksamma som ska betala in till systemet. Genom att börja sätta av ”riktiga pengar” minskar vi alltså både politiska och demografiska risker.

3.

Om premiepensionen helt skulle slopas och pengarna istället skulle föras över till inkomstpensionen skulle robustheten öka och den så kallade bromsen inte behöva slå till lika ofta, menar till exempel LO. Det stämmer. Men det skulle i praktiken innebära att vi beslagtar de ungas pensioner för att kortsiktigt hålla dagens pensioner på en ”konstgjort” hög nivå. Jag förstår att det kan låta provocerande för den som sliter med att få pensionspengarna att räcka hela månaden. Men vi kan inte med berått mod slå sönder våra barns spargrisar för att leva på deras pengar. Situationen för de pensionärer som idag har det allra tuffast ekonomiskt behöver absolut stärkas. Men det ska göras genom väl underbyggda politiska beslut och prioriteringar – inte genom att konfiskera de ungas pensioner. De kommer att behöva premiepensionspengarna i sina spargrisar en dag – tro mig!

4.

Premiepensionen är smart eftersom den drar nytta av det Albert Einstein kallade världens åttonde underverk: Ränta på ränta-effekten. Genom att sätta av pengar idag som kan förränta sig i flera decennier framöver kommer dagens unga att få turboeffekt på sina pensioner. Och det behövs. Många av dem att leva gott och väl över sin 100-årsdag, och för det krävs rejält med kapital. Genom att låta ränta på ränta-effekten göra sitt på vägen dit avlastas statens åtaganden på sikt. Det är en bra affär för staten och därmed för framtidens skattebetalare. Inklusive pensionärerna.

5.

Sist men verkligen inte minst – premiepensionen har givit oss högre pensioner. Trots inslag av höga avgifter och fulsälj! 99 % av de pengar som varit investerade i någon av premiepensionsfonderna sedan start har vuxit mer än inkomstpensionen. Premiepensionens genomsnittliga årsavkastning sedan start är 6,7 procent. Samma siffra för inkomstpensionen är 3,0 procent. Utan premiepensionen hade vi alltså haft lägre pensioner. Och ändå vill LO slopa den? Obegripligt.

För Sverige – i tiden

Premiepensionen behövs alltså. Men den måste regleras stenhårt så att det inte går att fiffla med våra pensionspengar. Och den måste utformas på ett sätt som gör att nyttan för oss medborgare alltid kommer i första rummet.

Därför har Pensionsmyndigheten under våren arbetat fram ett trettiotal förslag till åtgärder som ska stärka konsumentskyddet. I början av juni lämnades förslagen över till regeringen för vidare hantering inom riksdagens pensionsgrupp. Några av de viktigaste förslagen är:

      • Krav på minst tre års historik för fondbolag och fonder
      • Krav på ett visst förvaltat kapital (500 miljoner kronor) innan fonden får erbjudas på Pensionsmyndighetens fondtorg
      • Krav på att max hälften av pengarna i en fond får komma från premiepensionen.
      • Krav på egenhändig underskrift vid fondbyte
      • Förbud mot telefonförsäljning av premiepensionsfonder
      • Utvecklad strategisk samverkan mellan Pensionsmyndigheten, Konsumentverket, Finansinspektionen och Ekobrottsmyndigheten

Alla de här förslagen är vettiga menar jag. Man kan (och bör) diskutera detaljer i förslaget. Det viktiga är att staten återtar kontrollen över det system som vi medborgare faktiskt (på goda grunder) är tvingade att använda oss av. Med rätt nivå på konsumentskyddet är premiepensionen en alldeles utmärkt trädgård att odla pensioner i. Om det görs varsamt och av trädgårdsmästare vi kan lita på.

Premiepensionen är död. Länge leve premiepensionen!

 

 

 

(Läs gärna Pensionsmyndighetens förslag till stärkt konsumentskydd)