Har du för mycket månad kvar i slutet av pengarna?

Postat

Sex procent av de svenska hushållen får inte pengarna att räcka hela månaden och 13 procent klarar inte en oförutsedd utgift på 20 000 kr. Att sakna pengar är att sakna frihet att förändra sitt liv.

Har du ofta eller alltid slut på pengar i slutet av månaden och måste leva på luft och makaroner tills lönen kommer? Aj då. Då tillhör du de 6 procent av de svenska hushållen som har det tuffast ekonomiskt. Förmodligen är du ensamstående med barn, student eller ung och arbetslös.

Det visar en undersökning som Finans­inspektionen presenterade häromdagen. 1001 svenskar mellan 18-79 år har fått svara på frågor om sin ekonomi. Det finns både glädjeämnen och sånt som oroar.

Källa: Finansinspektionen

Totalt sett säger 79 procent av hushållen att de aldrig har slut på pengar i slutet av månaden. Det är en klar förbättring jämfört med 2009 då andelen var 64 procent. En klar förbättring alltså! (Även om man ska vara lite försiktig med att jämföra med tidigare mättillfällen. Man har till exempel bytt intervjumetod från papper till telefon vilket kan påverka resultatet.)

De unga har tomt i plånkan

De som har det allra tuffast att få pengarna att räcka till är de unga. Många i ålders­gruppen 18-29 har små inkomster samtidigt som levnads­kostnaderna är vad de är. Ofta tar boendet en stor del av det ekonomiska utrymmet och man har inga vidare besparingar att ta av.

De äldre har bättre marginaler

I andra änden av skalan hittar vi – kanske lite förvånande – de som är över 65 år. Trots att även de har ganska små inkomster jämfört med dem som är medelålders säger bara 3 procent av de som är mellan 65-79 års ålder att de ofta får slut på pengar. Och lite senare i rapporten överraskar seniorerna igen: mer än 60 procent av dem säger att de har ett långsiktigt sparande. Det är visserligen en mindre andel än hushållen totalt (74 procent), men ändå intressant eftersom de ju är i en fas av livet då man skulle kunna leva av sina besparingar snarare än att fylla på dem.

Källa: Finansinspektionen

När det oväntade händer

En sak är att klara sig på sin inkomst tills månaden är slut. En annan sak är att ha en tillräcklig buffert för att klara den där oförutsedda utgiften som vi ändå vet kommer förr eller senare. I under­sökningen ställdes därför frågan hur många som kunde få fram 20 000 kronor utan att behöva ta lån, sälja egendom eller göra annan ”större ekonomisk uppoffring”.

Källa: Finansinspektionen

79 procent sa sig alltså kunna fixa det. 7 procent var osäkra och 13 procent trodde inte att de skulle klara det. Det är rätt oroande siffror tycker jag. Vi närmar oss slutet av en lång högkonjunktur, räntorna är extremt låga och arbets­lösheten är hyfsat låg. Om man inte klarar en sån utgift nu, hur ska det då gå när tiderna blir sämre?

De som är ensamstående med barn har det allra tuffast. Av dem säger 22 procent att de inte skulle klara utgiften. Många av dem är kvinnor. Höjningen av barnbidraget som syns för första gången på kontot nu i slutet av mars kommer att betyda mycket för de familjerna.

Källa: Finansinspektionen

Även här överraskar de äldre med att ha en ganska robust ekonomi.

Man kan tjäna bra men ändå ha ont om pengar

Det intressanta med den här studien tycker jag är att den fokuserar på upplevelsen av den egna ekonomin. Förmågan att känna ekonomisk trygghet i slutet av månaden kan nämligen ha ganska lite med den faktiska inkomsten att göra. Det har jag märkt genom åren. Det är inte ovanligt att människor med ganska höga inkomster drar på sig så stora utgifter att de också får laga makaroner dagarna innan lön. Andra med kanske bara en tredjedel av deras inkomst har råd med både ett långsiktigt sparande och en kväll på stan kort innan lön. Allt handlar om att anpassa sina utgifter till inkomsten och att ha kontroll över sin ekonomi.

Att vara fri att dra

Jag träffade nyligen en god vän över en pizza på stan. Hon har alltid varit sparsam och har – trots en helt normal inkomst – lyckats spara ihop ett rätt så bra kapital berättade hon. Vad ska du göra med pengarna då?, undrade jag. ”Jag vet inte”, sa hon. ”Men det är rätt tufft på jobbet just nu och då är de där pengarna min trygghet.” Wow, sa jag. Skulle du säga att du är ekonomiskt oberoende? ”Nej”, sa hon, ”men ekonomiskt fri. Jag kan dra från ett dåligt jobb eller en dålig karl om och när jag vill.”

En sån buffert borde vi alla ha. För även om pengar i sig inte ger lycka i livet kan en sparad slant pengar få oss att våga ta nästa steg i livet. Framåt. Vidare.

 

 

 

Här kan du läsa hela rapporten.

Vill du få nästa inlägg direkt i din mejlbox?

Den livslånga kärleken

Postat

Det är något visst med livslång kärlek. Att få gå genom hela livet tillsammans med någon vi älskar drömmer de flesta av oss om. Och den drömmen blir sann för allt fler.

En förebild för mig som jag tidigare har berättat om här på bloggen är min morfar Stickan. Han träffade min mormor Karin under en båtutflykt till Blomskär i Stora Värtan sommaren 1936 och gifte sig med henne midsommar­aftonen 1937. De levde i mer än 60 år tillsammans innan han en gnistrande januaridag drog sitt allra sista andetag. Då satt jag och Karin vid hans sida.

Såna riktigt långa äktenskap är faktiskt vanligare än man kan tro. I mitten av 1970-talet firade ungefär 8 000 par i Sverige varje år att de hade varit gifta i 50 år. År 2016 kunde 22 000 par fira samma högtids­dag. Att de riktigt långa äkten­skapen blir allt fler beror inte bara på kärlekens kraft (och viss slitstyrka hos de inblandade …) utan också på att vi lever allt längre. Vi får för varje dag lite mer tid för att älska!

Idag har ungefär 180 000 par varit gifta i 50 år eller mer. 33 000 av dem har till och med varit gifta i mer än 60 år. Häftigt, eller hur?

Blommor, bus och efterlevandeskydd

Jag är verkligen ingen expert på hur man bäst uppvaktar sin partner och underhåller ett äktenskap (även om jag framåt vårkanten faktiskt firar porslins­bröllopsdag), men några handfasta tips tänker jag bjuda på.

  1. Köp blommor. (En superklassiker. Men det funkar – tro mig.)
  2. Våga vara löjlig. (Kärleken lever på lek, skratt och fåniga över­rask­ningar.)
  3. Teckna ett efterlevandeskydd. (Se till att din älskade har det bra även den dag du själv är borta. Det är romantik på riktigt.)
  4. Kolla upp vad som händer med ekonomin om någon av er blir sjuk eller råkar ut för en olycka. (Räcker det skydd ni har, eller behöver ni komplettera?)
  5. Dela lika på deltid och vabbande. (Bli hjälten som räddar din partner från deltidsfällan.)
  6. Kompensera din partner om ni är eller har varit ekonomiskt ojämställda.
  7. För över premiepension till din make/maka. (Och berätta om det över en hummer och några levande ljus. En given succé.)

Fira, lev och älska! Din partner, dina barn eller kanske din allra bästa vän. Och lev tryggt i förvissningen om att din tjänstepension kommer att gå tyst vid sin sida genom hela livet. Den kärleksrelationen är livslång.

 

 

Litet firandelexikon

1 år: Bomullsbröllop

2 år: Pappersbröllop

3 år: Läderbröllop

4 år: Frukt/Blomsterbröllop

5 år: Träbröllop

6 år: Sockerbröllop

7 år: Yllebröllop

8 år: Gummibröllop

9 år: Linnebröllop

10 år: Tennbröllop

11 år: Stålbröllop

12 år: Sidenbröllop

13 år: Spetsbröllop

14 år: Elfenbensbröllop

15 år: Kristallbröllop

16 år: Fjäderbröllop

17 år: Silkesbröllop

18 år: Satinbröllop

19 år: Galonbröllop

20 år: Porslinsbröllop

21 år: Nylonbröllop

22 år: Jutebröllop

23 år: Hampabröllop

24 år: Sammetsbröllop

25 år: Silverbröllop

26 år: Korkbröllop

27 år: Balsabröllop

28 år: Masonitbröllop

29 år: Plywoodbröllop

30 år: Pärlbröllop

31 år: Mahognybröllop

32 år: Granitbröllop

33 år: Gnejsbröllop

34 år: Skifferbröllop

35 år: Korallbröllop

36 år: Marmorbröllop

37 år: Tegelbröllop

38 år: Cementbröllop

39 år: Grafitbröllop

40 år: Rubinbröllop

41 år: Keramikbröllop

42 år: Mässingbröllop

43 år: Plåtbröllop

44 år: Nickelbröllop

45 år: Safirbröllop

46 år: Blybröllop

47 år: Kvicksilversbröllop

48 år: Zinkbröllop

49 år: Aluminiumbröllop

50 år: Guldbröllop

51 år: Krombröllop

52 år: Bronsbröllop

53 år: Kopparbröllop

54 år: Platinabröllop

55 år: Smaragdbröllop

56 år: Volframbröllop

57 år: Manganbröllop

58 år: Bärnstensbröllop

59 år: Akvamarinbröllop

60 år: Diamantbröllop

61 år: Glasbröllop

62 år: Topasbröllop

63 år: Jadebröllop

64 år: Emaljbröllop

65 år: Krondiamantbröllop

66 år: Uranbröllop

67 år: Opalbröllop

68 år: Granatbröllop

69 år: Briljantbröllop

70 år: Järnbröllop

Därför jobbar vi deltid

Postat

Idag släpper den fackliga samverkansorganisationen PTK en ny rapport om hur pensionen påverkas av deltidsarbete. Rapporten heter ”Deltid och framtid” och vill tona ner riskerna med att deltidsarbete påverkar pensionen. Istället är det ofta ren diskriminering som leder till lägre pension för den som deltidsarbetar, menar PTK.

”I debatten beskrivs ofta deltid som en kvinnofälla, med stora konsekvenser för den framtida pensionen. […] Det har rotat sig en bild hos människor av deltidsarbete som helt förödande för pensionen. […] Det har blivit för mycket skrämsel och varningar i debatten.”

Jag är en av dem som flera gånger har varnat för att deltidsjobb kan leda till en kalldusch senare i livet. Både här på bloggen och i tidningsintervjuer, bland annat i Dagens Industri. Jag och PTK gör alltså delvis olika tolkningar. Trots det (eller kanske just därför!) bjöds jag in att kommentera rapporten när den släpptes vid ett seminarium på Tändstickspalatset i morse. Tack för det, PTK!

Viktigt att inte skuldbelägga

Ett bra budskap vid seminariet och i rapporten är att vi inte ska skuldbelägga den som valt att jobba deltid. De vanligaste orsakerna till deltidsjobb är enligt PTK:

  1. Att vara hemma med små barn (25 %)
  2. Studier (24 %)
  3. En önskan om bättre balans i livet (14 %)
  4. Föräldraledighet (14 %)
  5. Att arbetsgivaren inte erbjuder heltid (9 %)

Alla anledningar utom den sista är bra anledningar. När jag skriver om ”deltidsfällan” menar jag därför inte att alla ska jobba heltid till varje pris. Det finns ju faktiskt andra värden i livet än att dra in maximalt med stålar innan man dör. Att ha en extrainkomst medan man pluggar, att vara med sina barn när de är små eller att ta ansvar för sin egen hållbarhet som människa genom att gå ner i tid under en period i livet är väldigt sunt tycker jag.

Ett citat i PTK-rapporten.

Vi människor har ju fått två huvudsakliga resurser i livet: Tid och pengar. Något av det viktigaste och samtidigt svåraste som finns är att väga de båda resurserna mot varandra. Jag har vänner som jobbar så lite de bara kan eftersom de värderar sin tid och sina möjligheter att utöva konstnärskap på sin fritid över materiell standard. Och jag har andra vänner som nästan aldrig har tid att träffa mig eftersom de jobbar jämt. De gör olika prioriteringar i livet helt enkelt, och jag tror faktiskt att de båda trivs bra med det.

Lönen avgör …

Så, varför kommer då PTK och jag fram till så olika slutsatser om deltidsjobb? Till stor del handlar det om vilken lön vi talar om. PTK använder i sin rapport systemvetaren Sara som exempel. Hon har en ingångslön på 28 000 kronor och kommer därmed att få det mesta av sin framtida pension från den allmänna pensionen. Den skyddar småbarnsföräldrar mot pensionsförlust under barnets fyra första levnadsår och om man som Sara jobbar deltid i fem år blir effekten såklart ganska liten. Om man däremot räknar på en lite högre lön (som jag gör i mitt exempel) blir pensionseffekten betydligt större. Det beror på att Anahita i mitt exempel kommer att få det mesta av sin pension från tjänstepensionen, och den skyddar bara mot pensionsförlust under ett års föräldraledighet.

… och du själv

Den andra anledningen till våra skilda slutsatser är att vi ser olika på hur mycket lägre pension vi är beredda att acceptera. I PTK-rapporten beskrivs en 10 procent lägre pension som en ”förhållandevis liten inverkan på pensionen”. Jag håller inte med om det. 10 procent motsvarar ungefär 2 000 kronor i månaden. Det kommer att märkas väldigt tydligt när räkningarna ska betalas tror jag. Och räknar vi över tid blir effekten nästan svindlande: En halv miljon mindre i pension!

Klok slutsats i PTK-rapporten.

Alltså: Pensionen påverkas mer av deltidsarbete om du har en lön över genomsnittet, men även den som tjänar mindre kommer att märka deltidens effekter som pensionär. Därmed inte sagt att deltid är av ondo. När jag pratar och skriver om deltid som en fälla handlar det om att synliggöra effekterna så att man inte blir ett offer för omständigheterna utan kan råda över dem. Exempelvis genom att dela lika på föräldraledighet (viktigt!), kompensera den i ett förhållande som är hemma mer än den andre eller spara själv så att inte den första pensionsutbetalningen kommer som en obehaglig överraskning.

Varför så dåligt förberedda?

Therese Svanström Andersson (Statssekreterare i socialdepartementet), Malin Påhls Hansson (Ordförande i Saco studentråd), Martin Linder (Ordförande i PTK) och jag i panelen.

Ett intressant parti av vårt panelsamtal handlade om att våra arbetsplatser måste bli mycket bättre på att hantera deltidsarbete. Att många av oss någon gång under livet behöver mer tid för att ta hand om våra barn eller kanske våra gamla föräldrar är ju faktiskt ingen extraordinär händelse. Det är en helt normal del av livet. Ändå brukar det bli ganska bökigt när det är dags. Ska kollegorna ta på sig mer jobb när någon går ner i tid, eller ska man ta in en vikarie? Kan chefen verkligen jobba deltid? Och hur hänger man med i kompetensutvecklingen om man inte är på jobbet under en tid? Man kan tycka att det här är saker som det borde finnas rutiner för och enkla svar på, men så är det sällan. Det kan lätt leda till skuldkänslor och en känsla av otillräcklighet hos den som går ner i tid. Hur kan det vara så, när hela det moderna arbetslivet bygger på flexibilitet och snabba omställningar till nya förutsättningar?

Att lära av livet

Det är hög tid att vi både i politiken och ute på arbetsplatserna börjar tala om att deltid under perioder i livet inte är ett bökigt undantag utan något helt normalt. Fråga dina väljare, dina medlemmar eller dina anställda hur de upplevt tiden med deltidsarbete så kommer du att lära dig mycket. Och glöm inte att fråga också dem som inte jobbat deltid varför de inte gjort det. Var de rädda för att bli sedda som andra klassens medarbetare? Missade de att dela lika på föräldraansvaret? Eller fanns helt enkelt aldrig behovet? Mångfald handlar inte bara om etnicitet och kön. Det kan faktiskt handla om något så jordnära som hur vi vill leva våra liv också.

(Hela seminariet filmades och kan ses här. Rapporten hittar du här.)