Utredning vill förändra föräldraförsäkringen

Postat

Idag presenteras en utredning som föreslår stora förändringar i föräldra­försäkringen. De tre viktigaste förslagen är:

  • Det ska bli möjligt att ta ut föräldra­dagar fram till det att barnet är 10 år. (Idag gäller 8 eller 12 år, beroende på när barnet föddes.) Det maximala antalet dagar med föräldrapenning blir 460 dagar varav 390 dagar ska kunna tas ut till barnets treårsdag, och därefter 10 dagar per år tills barnet fyllt 10 år.
  • En större del av försäkringen måste tas ut jämställt. Av totalt 15 månader viks 5 månader åt vardera föräldern (idag 3 månader) medan föräldrarna kan fördela 5 månader som de vill.
  • Andra familjekonstellationer än den traditionella kärnfamiljen ska få ökade möjligheter till föräldrapenning. Därför föreslår utredningen att även sambo ska kunna ta del av föräldrapenningen och föreslår att 30 dagar per förälder ska gå att överföra till annan försäkrad.

Arbetet har letts av juristen och barnrättsexperten Lars Arrhenius och presenteras i ett slutbetänkande på 770 sidor. Syftet har varit ”att identifiera problem och föreslå åtgärder för att föräldraförsäkringen i högre grad än idag ska bidra till jämställdhet på arbetsmarknaden, ett jämställt föräldraskap och även fortsatt bidra till goda uppväxtvillkor för barn”.

Barnets rättigheter kommer först

Hur föräldraförsäkringen ska vara utformad finns det många uppfattningar och starka känslor kring. Det är inte så konstigt. Att bli förälder är ju något av det största som kan hända i en människas liv och alla som varit med om det kan vittna om att livet aldrig mera blir sig likt.

Att ansvara för ett barns uppväxt tillsammans med sin medförälder är något som tillhör den innersta privata sfären. Samtidigt har vi i Sverige en stark tradition av att se till barnets bästa och att se barnet som en egen individ med egna rättigheter. Det kan verka självklart för oss men sticker ut i ett internationellt perspektiv. Ett sådant synsätt gör att staten i vissa fall kan behöva gripa in för att värna barnets bästa. I nödfall på tvärs med förälderns/föräldrarnas uppfattning om vad som är det rätta för barnet.

Hur mycket ska staten lägga sig i?

Den svenska föräldraförsäkringen är också ett stort ekonomiskt åtagande. De 480 dagar föräldraledighet som hittills har gällt har inneburit att Sverige haft bland de mest generösa föräldraförsäkringarna i världen. Möjligheten att vara hemma så länge med sitt barn har varit en välfärdsfråga, men också ett stort ekonomiskt åtagande. Totalt betalas omkring 30 miljarder kronor ut från föräldraförsäkringen varje år. Det är pengar som svenska skattebetalare står för. Man hör sällan någon protestera mot kostnaden i sig, men däremot finns det väldigt skilda uppfattningar om vilken rätt staten har att lägga sig i hur pengarna tas ut, och av vem.

I ena ringhörnan står de som tycker att staten ska lägga sig i så lite som möjligt. Och kanske vara extra försiktig med att vara inne och peta i något så privat som hur man vill ta sig an sitt föräldraskap.

I den andra ringhörnan står de som tycker att staten har ett ansvar att trycka på för att samhället ska bli mer jämställt. Och då är föräldraförsäkringen ett centralt verktyg för att påverka. Föräldrapenningens utformning styr nämligen i hög grad vem av föräldrarna som väljer att vara hemma, när det sker och även under hur lång tid.

Mamma stannar hemma, pappa går till jobbet

Att vara hemma med sitt barn kan vara både det finaste och det viktigaste man kan göra. Samtidigt kan man inte blunda för att det får konsekvenser på många andra områden i livet. Några av följderna är att inkomsten går ner, att löneutvecklingen avstannar, att karriärchanser på jobbet missas och att pensionen blir lägre. Och tyvärr drabbar allt detta kvinnor i mycket högre utsträckning än män.

Faktum är att kvinnors och mäns karriärer och lönenivåer numera är ganska lika fram till det att det första barnet kommer. Då stannar mammor hemma medan pappor går till jobbet. Männen får ett försprång i karriären som kvinnorna sen aldrig hämtar igen. Här finns alltså en strukturell snedvridning som staten förstärker med föräldrapenningens nuvarande utformning.

Att göra något åt det är inte enkelt. En mer styrande föräldraförsäkring kan till exempel bli ett hinder för småföretagare, vilket Svenskt Näringsliv påpekar i en kommentar. Det finns också en risk att kvinnor börjar ta ut helt obetald ledighet när föräldradagarna är slut, menar vissa.

Vi behöver en ”nudge”

Personligen tycker jag att staten ska vara försiktig med att tala om hur vi ska disponera den tid och de pengar vi har. Vårt liv är vårt eget och ingen annans. Men i det här fallet har jag vägt över mot att staten faktiskt ska styra oss mer. Föräldra­försäkringen är ju en gemensamt finansierad förmån som det är rimligt att vi demokratiskt styr utformningen av. Och jag tror att ett jämnare uttag av föräldraledighet skulle gynna både barnen, kvinnorna och männen.

Jag blev en grottmänniska

Som pappa vet jag hur handfallen jag kände mig när första barnet var på väg. Jag letade efter sätt att underlätta graviditeten men kände ofta att jag var otillräcklig. Jag kunde inte bära bördan (i någon av dess bemärkelser) och kunde inte ta på mig smärtan, hur gärna jag än ville.

Istället kände jag hur grottmannen i mig tog allt mer plats. Jag tog på mig att försörja min lilla familj. Jag renoverade barnrummet och blev storkund på bebisprylar. Jag läste barnstolstester och köpte kombi. Jag barnsäkrade fönster och snickrade en grind till trappan. Jag som var så jämställd och modern blev – en stereotypfarsa.

När de första spädbarnsmånaderna var över var det jag som gick till jobbet medan min fru stannade hemma. Jag tjänade ju lite mer. Snart fick jag mitt första chefsjobb, hon jobbade deltid. Löneskillnaden ökade. När nästa barn kom var incitamenten för mig att vara hemma ännu svagare. Jag blev bortapappa, hon blev hemmamamma.

Att staten genom utformningen av föräldraförsäkringen styr mot ett jämnare uttag av föräldraledighet är ett ingrepp i den personliga friheten. Men det är säkerhetsbälteslagen, skattesystemet, alkohollagstiftningen och mycket annat också. Ibland behöver vi gemensamma spelregler, trots att de inskränker vår absoluta frihet. Alla kommer inte att älska det, men om det innebär stora gemensamma fördelar kan vi indirekt tjäna på det ändå. Jag tycker att det är dags för en modernare föräldraförsäkring.

Vad tycker du?

Deltid – så räddar du din pension

Postat

Efter mitt förra inlägg om hur pensionen kan urholkas rejält vid deltidsarbete har många undrat hur man kan kompensera den som har jobbat deltid. Det ska jag berätta om idag. Men först en snabb­genomgång av pensionssystemet så du förstår vad du gått miste om under deltidsåren.

Så funkar allmän pension

Varje år betalas ett belopp motsvarande 18,5 procent av din lön in till den allmänna pensionen.

16 procentenheter (av totalt 18,5) går till inkomstpensionen. Den kan du inte själva påverka utan de pengarna växer med Sveriges tillväxt kan man säga. De övriga 2,5 procentenheterna går till premiepensionen. Där kan du själv välja hur pengarna ska placeras om du vill. Du kan också med gott samvete låta bli att göra egna fondval. Då placeras pengarna i det statliga förvals­alternativet som jag tycker är riktigt bra.

I den allmänna pensionen finns det ett inkomsttak på 7,5 inkomstbasbelopp i årslön. Det motsvarar i år, 2017,  en månadslön på ungefär 38.400 kr. (2018 motsvarar det en månadslön på 39.100 kr.) Tjänar man mer än så sätts det ändå bara av 18,5 procent upp till den nivån.

Så funkar tjänstepension

Tjänstepensionen funkar lite olika beroende på vad du jobbar med. Det första du bör kolla upp är om du har en tjänstepension över huvud taget.

Ungefär 5 procent av alla anställda i Sverige saknar tjänstepension helt och hållet. Då har du en hel del att tänka på. Det har jag skrivit om i ett tidigare inlägg.

Ungefär lika många har en arbetsgivare som har utformat en egen tjänste­pension. Då måste du prata med din chef för att få veta vad som gäller.

Det klart vanligaste (gäller 90 procent av alla anställda) är att din arbetsgivare har kollektivavtal. Då kan du vara säker på att du har en tjänstepension och att den har schyssta villkor. Den ser visserligen lite olika ut beroende på din ålder, om du jobbar statligt, kommunalt eller privat och om du är arbetare eller tjänsteman. Men det blir alldeles för komplicerat att räkna på alla varianter idag. Därför utgår jag från en förenklad ”standardtjänstepension” som jag tycker att man kan utgå ifrån oavsett vad man jobbar med.

Tjänstepensionen är tänkt att komplettera den allmänna pensionen. Därför finns det två nivåer på inbetalningarna. Upp till en årslön på 7,5 inkomstbasbelopp (ungefär 38.400 kr/mån) är inbetalningarna 4,5 procent av lönen. Över 7,5 inkomstbasbelopp är inbetalningarna 30 procent av lönen, eftersom man på den delen av lönen inte tjänar in någon allmän pension alls.

Det här har du förlorat på att jobba deltid

En viss procentsats av din lön betalas alltså in till både den allmänna pensionen och till tjänstepensionen. Om lönen minskar (som vid deltidsarbete) minskar inbetalningarna. Dessutom går du miste om all ränta-på-ränta du skulle ha fått på de pengarna. Över tid kan det bli väldigt mycket pengar. Därför är det viktigt att inte vänta med kompensa­tionen utan få in pengar nu så att de kan växa länge. Men för att kunna räkna på hur kan kompenseras för deltids­arbetet behöver vi veta varför du jobbat deltid. Den vanligaste orsaken – att man är hemma med små barn – blir man nämligen automatiskt kompenserad för.

Om du jobbat deltid under småbarnsåren

I den allmänna pensionen är föräldra­penning pensionsgrundande. Dessutom kompenseras den förälder som har lägst inkomst under barnets första fyra år genom pensionsrätt för barnår. Lite förenklat kan man säga att man inte missar någon allmän pension alls under den tiden. Allt sker dessutom helt automatiskt, man behöver inte skicka in någon ansökan eller så. Om ni däremot vill låta pengarna gå till den förälder som har högst inkomst kan ni kontakta Pensionsmyndigheten.

Tjänstepensionen innehåller också automatisk kompensation, men den ser olika ut beroende på vad du jobbar med. Om du jobbar som privattjänsteman eller privatanställd arbetare kan du räkna med att det betalas in på ”heltidsnivå” under ett års föräldraledighet med föräldrapenning. Därefter baseras inbetalningarna på deltidslönen. Om du jobbar inom kommun eller landsting görs fulla inbetalningar ända tills barnet fyller 8 år. Jobbar du inom staten görs det också inbetalningar tills barnet fyller 8 år, men bara om du är född 1988 eller senare. Är du född tidigare upphör inbetalningarna efter 18 månader.

Om du jobbat deltid av annan anledning

Deltid kan också handla om drömmen att starta eget.

Det finns många anledningar att jobba deltid. Vanligast är att det inte finns något heltidsjobb att få. Man kan också jobba deltid för att hinna med ett eget företag vid sidan om, för att studera eller helt enkelt få mer tid för dig själv. Då finns normalt sett inga inbyggda kompensationer utan inbetalningarna minskar från första dagen på deltid.

Så kan du kompenseras

Nu ska vi räkna ut hur du kan kompenseras för deltiden. Antingen vill du själv ta igen det du förlorade under deltidsåren. Eller så är det kanske din parter som ska kompensera dig?

Jag tänker inte ge mig på att göra några vetenskapligt exakta beräkningar. Det skulle blir superkrångligt. Istället skissar jag på några hyfsat enkla tumregler som jag tycker duger bra och jag avrundar alla belopp till närmaste hundralapp.

Exempel 1: Mamma Susanne

Susanne hade en heltidslön på 30.000 kr när hon fick barn och var hemma ett år på heltid. Därefter jobbade hon halvtid i tre år. Hennes man Filip tog ut några få pappamånader men har sedan jobbat heltid och har haft högre lön än Susanne.

Eftersom Susanne fick pensionsrätt för barnår har hon inte gått miste om någon allmän pension. Däremot sjönk inbetalningarna till hennes tjänste­pension efter ett år. Det är alltså tre års lägre tjänstepensionsinbetalningar hon ska kompenseras för.

Eftersom Susannes heltidslön låg under 7,5 inkomstbasbelopp är det ganska lätt att beräkna vad hon gått miste om. Om hon hade jobbat heltid skulle det ha betalats in 30.000 * 4,5 % = 1.400 kr/mån. Nu betalades det in 15.000 * 4,5 % = 700 kr/mån. Hon gick alltså miste om 1.400 – 700 = 700 kr * 36 månader = 25.200 kr.

Exempel 2: Pappa Johan

Johan hade en heltidslön på 45.000 kr när han fick barn och var hemma ett år på heltid. Därefter jobbade han 75 % i  tre år. Hans fru Carina har efter ett års mammaledighet jobbat heltid och har hela tiden haft högre lön än Johan.

Även Johan fick pensionsrätt för barnår och har därför inte gått miste om någon allmän pension. Däremot sjönk inbetalningarna till hans tjänstepension efter ett år. Det är alltså de tre åren med lägre tjänstepensionsinbetalningar han ska kompenseras för.

Johans heltidslön ligger över 7,5 inkomstbasbelopp. Om han hade jobbat heltid skulle det ha betalats in:

  • På lön upp till 7,5 inkomstbasbelopp: 38.400 kr * 4,5 % = 1.700 kr
  • På lön över 7,5 inkomstbasbelopp: (45.000 – 38.400) * 30 % = 2.000 kr
    Totalt 1.700 + 2.000 = 3.700 kr.

Under de år Johan jobbade 75 % deltid tjänade han 45.000 * 75 % = 33.800 kr. Hans lön sjönk alltså ner under 7,5 inkomstbasbelopp, och då blev inbetalningarna istället 33.800 * 4,5 % = 1.500 kr.

Det han gick miste om var alltså 3.700 – 1.500 = 2.200 kr * 36 månader = 79.200 kr.

Exempel 3: Den hjälpsamma systern Maria

Maria hade en heltidslön på 30.000 kr när hon bestämde sig för att gå ner på halvtid för att oavlönat hjälpa till i sin systers nystartade företag under fyra år.

Maria förlorar både allmän pension och tjänstepension under alla de fyra åren.

  • Inbetalningar till allmän pension vid heltid: 30.000 * 18,5 % = 5.600 kr.
  • Vid halvtid: 15.000 * 18,5 % = 2.800 kr.
    Förlust: 5.600 – 2.800 = 2.800 kr/mån.
  • Inbetalningar till tjänstepensionen vid heltid: 30.000 * 4,5 % = 1.400 kr.
  • Vid halvtid: 15.000 * 4,5 % = 700 kr.
    Förlust: 1.400 – 700 = 700 kr/mån.

Om vi slår samman de inbetalningar hon gått miste om till både allmän pension och tjänstepension blir det 2.800 + 700 kr = 3 500 kr * 48 månader = 168.000 kr.

Spara på ISK eller i kapitalförsäkring?

Eftersom sparande i privat pensions­försäkring numera är avskaffat finns det två sätt att spara långsiktigt. Det ena är att spara på investeringssparkonto och det andra i en kapitalförsäkring. Det finns för- och nackdelar med båda sparformerna. Via länkarna här ovanför kan du läsa Konsumenternas försäkringsbyrås utmärkta beskrivning av båda alternativen.

Så placerar du pengarna

Deltid kan ge livskvalitet, men också mindre inbetalningar till pensionen.

Hur pengarna ska placeras beror mycket på hur hur intresserad och insatt du är. Om du har ett stort intresse för ekonomi och placeringar har du förmodligen redan en strategi för ditt långsiktiga sparande. Men om du är som folk är mest och inte vill lägga tid och energi på dina placeringar är mitt råd att placera pengarna i en global indexfond med riktigt låga avgifter. Då kan du med gott samvete ”somna om” och veta att pengarna växer med världsekonomin. Du kommer inte att göra några superklipp, men heller inte göra några riktigt dåliga affärer.

Ett bra komplement kan vara en bred Sverigefond och kanske att ha en liten del av pengarna i en tillväxt­marknads­fond. Självklart med låga avgifter. Pengarna ska ju gå till dig. Inte till mellanhänder, till banken eller pensionsbolaget. Upp till 0,5 procent i avgift är bra, sen börjar det bli dyrt. Över 1 procent i avgift är riktigt dyrt. (Testa gärna själv!) Och kom ihåg att titta på det som kallas ”årlig avgift” istället för ”förvaltnings­avgift” när du jämför fonder.

Se till att dina pengar förblir dina

Till sist: Se till att pengarna verkligen blir dina. Med det menar jag att ni bör skriva ett äktenskapsförord som säkerställer att pengarna blir din enskilda egendom vid en eventuell skilsmässa. De pengar du har i den allmänna pensionen och i tjänste­pensionen är nämligen dina egna och delas inte vid en skilsmässa. Däremot delas pengar man sparat på investerings­sparkonto eller i kapitalförsäkring om man inte kommer överens om annat.

Det här blev ett långt inlägg. Men nu har du fått ett underlag för att skissa på hur du kan kompenseras för deltidsåren. Lycka till!

Höjd skatt på ISK – precis så dumt som det låter

Postat

Just när många oroar sig över hushållens skuldsättning vill regeringen och Vänsterpartiet göra det mindre förmånligt att spara. Det låter galet och det är det också.

Ulla, min Ulla,

säj, får jag dig bjuda

på några tankar

för nu blev det fel

 

(Fritt efter Fredmans epistel n:o 71)

 

I lördags presenterade Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson ett förslag om att skatten på sparande på investeringssparkonto och i kapital­försäkring ska höjas nästa år. Investerings­sparkonto, eller ISK som det ofta förkortas, infördes år 2012. Sedan dess har drygt 1,8 miljoner svenskar öppnat 2,2 miljoner konton, enligt Skatteverket. På kort tid har ISK alltså blivit ett sätt för många att börja spara ihop en slant till tuffare tider eller för att starta ett sparande åt sina barn. 

Men nu vill regeringen och Vänsterpartiet alltså höja skatten på sparande, och skickar därmed en tydlig signal om att sparsamhet ska bli mindre lönsamt. Att låna däremot fortsätter att vara historiskt förmånligt. Spara är dumt, slösa är toppen.

Jag är ledsen Ulla, men det här är en riktigt dålig idé. Det är mer av sparande och ansvar för framtiden vi behöver, inte mindre.

Skatt även när värdet sjunker

Skattehöjningen förväntas dra in 790 miljoner kronor till statskassan. Det ska ske genom att skatten på spar­pengarna blir statslåneräntan plus en procentenhet istället för, som idag, statslåneräntan plus 0,75 procent­enheter. De som försvarar förslaget menar att skattehöjningen är liten och att det fortfarande är fördelaktigt att spara i ISK. Men då ska man minnas att detta är en schablonskatt som tas ut varje år och inte bara de år när värdet på sparpengarna ökat. Också ett år när tillgångarna krymper vill staten ha sitt. Och tror du att staten kommer att sänka skatten när statslåneräntan tickar uppåt mot normalare nivåer igen? Glöm det, säger jag.

Allvarligast är ändå signalen man skickar. Och det just när vanligt folk hittat till en sparform man känner sig trygg med. Det tog inte många timmar efter Ullas uttalande i tidningarna innan den första av mina vänner hörde av sig till mig. ”Jaha, vad ska jag göra nu då? Ska jag avsluta ISK-kontot och börja leta efter nåt nytt nu? Jag orkar inte med alla förändringar hela tiden. Varför ska det vara så svårt och dyrt att spara?”, skrev hon. Jag förstår henne. Det är ju inte länge sedan politikerna satte stopp för sparande i privata pensions­försäkringar och hänvisade till ISK istället. Hur ska de ha det egentligen? 

En jämlikhetsreform?

I pressmeddelandet påstår Ulla också att förslaget har positiva effekter för jämlikheten. ”Det är en träffsäker och bra reform på det sättet att den riktas mot den tiondel av befolkningen som har högst inkomster, varav en majoritet i gruppen är män”, säger Ulla Andersson.

Jag påstår att det är helt fel. Välbeställda män (och kvinnor!) har nämligen alltid erbjudits, och kommer alltid att erbjudas, förmånliga sätt att spara. Har man tillräckligt med pengar bjuds man på cappuccino, skatte­planering och exotiska investerings­förslag av blanka kostymer i bankernas och försäkrings­förmedlarnas finrum. De riktigt rika behöver inga ISK-konton. Det räcker faktiskt med att tjäna mer än 40 000 kronor så kan man kringgå skattehöjningen genom att spara via löneväxling istället.

Nej, ISK-kontot finns till för att vardagshjältarna – förskollärarna, poliserna, barnmorskorna och butiksbiträdena – också ska kunna spara på ett fördelaktigt sätt. Utan tillgång till Private bankers och fiff(l)iga skatteupplägg. Varför vill Vänsterpartiet, av alla partier, försämra för dem? Obegripligt.

Heja ISK!

Protesterna mot förslaget har så här långt varit starka, och jag hoppas att kritiken fortsätter att vara så hård att regeringen inser sitt misstag och drar tillbaka förslaget. ISK och kapitalförsäkring är två populära sparformer som lockat miljontals helt vanliga svenskar, och att lägga krokben för dem är inte vettigt på en enda fläck. Nu mer än någonsin behöver vi uppmuntra sparsamhet och att vilja ta ansvar för sin framtid. Det är Spara, inte Slösa, som är hjältinnan!

 


(Spara
och Slösa är en svensk serie som under åren 1926–1963 tecknades av Birgitta Lilliehöök för tidningen Lyckoslanten, Sparbankens tidning för barn. Serien handlar om två flickor där Slösa är den som kastar bort sina pengar på nöjen och konsumtion medan Spara istället sparar sina pengar. Spara kan därmed i slutänden unna sig något fint som hon vill ha, vilket inte Slösa kan.)