Dags att stoppa snusket i premiepensionen

Postat

Hur kunde våra premiepensionspengar få bli ett lättillgängligt riskkapital för ljusskygga fondfräsare? Och varför behövdes det en rejäl skandal för att upptäcka det vi varnat för i många år?

Det pratas och skrivs mycket om premiepensionen nu. Det är bra. Under alltför många år var det nästan ingen som pratade om den. Den var istället bara ett dåligt samvete som svävade över många svenskars köksbord. ”Det där, ja. Suck. Jag ska ta tag i min pension snart, jag lovar. Men inte just idag”. Känner du igen dig? Så har många tänkt och – menar jag  – därmed gått runt med en massa pensionsångest helt i onödan. För hur kan det komma sig att hundra tusen på bankontot skulle göra de flesta alldeles spralliga av glädje medan hundra tusen på pensionskontot bara väcker ångest? Jag har en teori om det, men det återkommer jag till i ett kommande blogginlägg.

Idag vill jag istället fokusera på det snusk som förekommer i premiepensionssystemet och varför ingen gjort något åt det. Förrän nu.

Det är viktigt att minnas att merparten av alla pensionsfonder är seriösa och gör ett bra jobb. Men få har nog missat skriverierna om Falcon Funds och Allra. Även om det återstår en del arbete med att reda ut vad som hänt i de här bolagen luktar det rejält illa. Väloljade säljare har via aggressiv telefonförsäljning fått in enorma pengar i fonder som haft en minst sagt oklar konstruktion och styrning. Människors pensionspengar har åkt fram och tillbaka över världen, och när byxorna till slut drogs ner på de ansvariga visste de inte riktigt vart pengarna hade tagit vägen och vem som hade tjänat pengar på vem och vad. De stackare som hamnade i klorna på Falcon Funds verkar ha blivit blåsta på 700 miljoner kronor. Det spektakulära helikopterrånet som resulterade i ett byte på 39 miljoner framstår plötsligt som rena pojkstrecket.

Hög tid för lite ordning på torpet

Jag blir rent ut sagt förbannad på att vanliga människors pensionspengar tycks ha försvunnit till rena bedragare. Men det är också rätt upprörande hur enkelt det har varit att kunna starta fondverksamhet och på så sätt komma åt de hundratals miljarder kronor som finns i premiepensionssystemet. Det har nämligen inte krävts någon egentlig erfarenhet av kapitalförvaltning. Inte heller någon historik av goda resultat eller vana vid rapportering till tillsynsmyndigheter. Inte heller har det funnits tuffa regler för hur de här fonderna får marknadsföras. Det har varit för dålig ordning på torpet helt enkelt. Och alldeles för lätt för figurer med risig moral och/eller för dålig ordning på sin verksamhet att komma åt våra premiepensionspengar.

Det är faktiskt inte rimligt att rena rookies har tillåtits att använda svenska pensionssparares surt förvärvade pengar som startkapital. En av de viktigaste åtgärder som Pensionsmyndigheten nu föreslår är därför att den som vill erbjuda fonder inom premiepensionen först måste bevisa sin duglighet i andra sammanhang. Då finns det en historik att titta på, och man kan förvänta sig någon form av rutin av den man anförtror sina pengar. Det är sannerligen inte för mycket begärt.

Är det synd om finansbranschen?

Med de åtgärder som Pensionsmyndigheten föreslår kan antalet valbara fonder minska från dagens 839 fonder till någonstans mellan 400 och 600, bedömer de. ”Men blir det inte synd om finansbranschen då?”, undrar någon. (Det finns faktiskt de som resonerar så.) Jo, några nystartade fonder tvingas kanske lägga ner trots att de gör ett bra jobb. Och några arbetstillfällen kanske försvinner. Men för vem är pensionssystemet till egentligen? På vissa seminarier jag har besökt har det låtit som att finansbranschens behov av att starta ytterligare en femtioelfte fond är viktigare än pensionsspararnas trygghet. Så kan vi inte ha det. Det finns några näringar där samhället ska ställa stenhårda krav på den som vill leverera till oss medborgare, även om det inskränker utbudet och intjäningsmöjligheterna en smula. Våra livsmedel och läkemedel hanteras så. Våra pensioner är värda samma höga skyddsnivå.

Om staten bjuder in till ett smörgåsbord som det ligger 860 miljarder kronor på kommer det nämligen ofelbart att attrahera en och annan figur med ohederliga avsikter. Det borde man ha anat för länge sedan. Tecken i skyn har knappast saknats. Många av oss som emellanåt har sett pensionsbranschens fula baksidor har under lång tid försökt uppmärksamma politiker och myndigheter på vad höga avgifter, provisioner och fula säljmetoder kan leda till. Uppenbarligen har vi inte gjort det tillräckligt bra. Istället krävdes det en rejäl smäll i form av Falcon Funds och Allra för att myndigheterna skulle dra i nödbromsen. Men nu är det gjort, och bättre sent är aldrig.

Kasta inte ut barnet med badvattnet!

Mot bakgrund av det som hänt finns det vissa som på fullt allvar vill slopa hela premiepensionen och istället föra över pengarna till den allmänna pensionens andra del, inkomstpensionen. Det vore en riktigt dålig affär, och dessutom en stöld från de unga av närmast historiska mått. I morgon ska jag förklara hur jag menar.