Kategori: Pension

Hjälp, jag har ingen tjänstepension!

Publicerat den

OBS! Det här blogginlägget innehåller gamla siffror och belopp. Läs istället en uppdaterad version av inlägget här. 

För några dagar sedan fick jag syn på ett blogginlägg. En ung tjej skrev att hon inte har någon tjänstepension via företaget där hon arbetar. Istället får de anställda lite högre lön som de själva får placera. Nu undrade hon hur mycket hon själv skulle sätta av till pension och vad hon i övrigt skulle tänka på. Så här svarade jag:

Hej XXX!

Smart att du tänker på tjänstepensionen! Många som får högre lön istället för tjänstepension brukar förtränga det här med pension alldeles för länge. Sen upptäcker de sent i livet att de måste spara MASSOR med pengar för att komma ikapp vännerna som haft tjänstepension via jobbet.

Så här kan du tänka: De flesta någorlunda unga som jobbar på ett företag med kollektivavtal brukar ha en tjänstepension som innebär att arbetsgivaren betalar in motsvarande 4,5% av lönen, upp till ungefär 38 500 kronor i månaden (7,5 inkomst­basbelopp). På lön över den nivån betalar arbetsgivaren in motsvarande 30 % av lönen. Att skillnaden är så stor beror på att den allmänna pensionen står för en stor del av pensions­inbetalningarna upp till just 38 500 kronor i månaden, sen får du ingenting över den nivån. Därför går tjänstepensionen in och drar hela lasset om man har turen att ha ett jobb där man tjänar mer än så.

Ett litet räkneexempel för fyra olika löner:

Lön 20 000 kr = inbetalning 900 kr / mån
Lön 30 000 kr = inbetalning 1 350 kr / mån
Lön 40 000 kr = inbetalning 2 183 kr / mån
Lön 50 000 kr = inbetalning 5 183 kr/mån

Som du ser går det ganska enkelt att räkna ut hur mycket en arbetsgivare med kollektivavtal skulle ha betalat in.

Inbetalningarna kan man kopiera, men knappast avgifterna

Det som blir svårare är att placera pengarna till lika bra villkor. De som utformar kollektivavtalen förhandlar nämligen inte bara fram hur mycket som ska betalas in, utan de upphandlar fonder och försäkringar också. Och det gör de riktigt bra. De brukar få minst 50 % rabatt jämfört med när du och jag ska köpa fonder! I kollektivavatalen brukar avgifterna därför ligga mellan 0,1 och 0,5 %. Och de låga avgifterna betyder grymt mycket för hur mycket pension det blir i slutänden när man sparar länge! Det kan du räkna på själv i en liten räknesnurra jag har tagit fram.

Idag går det att hitta bra pensionssparande till låga avgifter även utanför kollektivavtalen, men man måste se upp lite. Många bank”rådgivare” och försäkringsförmedlare säljer hellre dyra och dåliga lösningar som gynnar dem själva istället för dig. Och kom ihåg: om du inte lyckas hitta låga avgifter behöver du kompensera det med större inbetalningar för att få lika hög pension!

Vad är en ok avgift?

En tumregel när det gäller avgifter är att upp till 0,5 % i avgift är bra. Sen börjar det bli dyrt. Över 1 % är riktigt dyrt, och hur någon kan vilja betala uppåt 3 % som man får göra i vissa fond-i-fonder och förvaltningstjänster är helt obegripligt!

Vilken avkastning kan man förvänta sig?

Vad avkastningen kommer att bli framöver kan ingen veta, hur mycket expert man än är. De senaste åren har avkastningen varit fantastiskt bra i nästan alla pensionsbolag. (I Alecta tex har man fått drygt 11 % per år i genomsnitt de senaste fem åren) Men de flesta som jobbar med kapitalförvaltning tror att det kommer att se lite tuffare ut de kommande åren.

Till sist: tjänstepension är inte bara pension

Nu är vi nästan klara. En sak till bara: Utöver pensionssparande får man på ett jobb med kollektivavtal också en extra sjukförsäkring och en livförsäkring. Vad sådana försäkringar kostar att köpa själv varierar väldigt mycket beroende på hur gammal du är, om du varit mycket sjuk tidigare etc. Men du ska absolut se till att teckna sådana försäkringar! Annars blir det riktigt tufft om du blir långvarigt sjuk någon gång under livet. Och det blir ganska många av oss, även om man känner sig kärnfrisk och oövervinnerlig när man är ung. Om du vill läsa mer om hur de försäkringarna funkar i kollektivavtalet kan du göra det här:

https://www.collectum.se/sv/Privat/ITP/Sjukpension/
https://www.collectum.se/sv/Privat/Skydd/Tjanstegrupplivforsakring/

Lycka till!

/ Staffan Ström, pensionsekonom på Alecta

Är det här vanligt?

Så långt mitt svar till bloggaren alltså. Så här ser det ut för en hel del anställda idag. Inte minst för unga i låglöne­branscher som verkligen behöver inbetalningar till pensionen tidigt i livet för att hinna få ihop till en bra pension.

Ungefär 90 procent av alla anställda i Sverige omfattas av kollektivavtal. Då ingår tjänstepension och man kan vara helt lugn. Men om man jobbar på ett företag utan kollektivavtal avtal måste man själv ta reda på vad som gäller. Antingen har företaget satt ihop en egen tjänstepension (som kan vara antingen jättebra och helt kass), eller så har man ingen tjänstepension alls, och då är man illa ute.

Vilka saknar tjänstepension?

I vissa branscher är det särskilt ovanligt med en bra tjänstepension. Det gäller tex i hotell- och restaurangbranschen. Men det finns också rätt flashiga branscher som ofta saknar tjänste­pension. Advokatbyråer, reklambyråer och IT-konsulter tex. De har ibland rätt höga löner istället, men jag tror att få av de anställda fattar att de behöver betala in kanske 10 000 i månaden till ett eget pensionssparande och en egen sjukförsäkring för att inte halka efter sina kompisar som jobbar på företag med kollektivavtalad tjänstepension.

Om du är osäker på vad som gäller för dig ska du gå raka vägen till din chef och fråga. I framtiden kommer det definitivt att krävas både allmän pension och tjänstepension för att få en ok total pension så se om ditt hus redan idag. Det kommer ditt framtida jag att tacka dig för!

Ilskan på Pensionsmyndigheten: Bodström olämplig som landshövding

Publicerat den

I våras avslöjades Allraskandalen – en härva av avancerat ekonomiskt fiffleri där mer än 100 000 pensionssparare tros ha blivit blåsta på tiotals, kanske rent av hundratals miljoner kronor. Ska en styrelseledamot i ett sådant bolag mitt under pågående polisutredning och hot om stämning få ett av Sveriges finaste jobb av regeringen? Det är inte bara olämpligt utan helt omdömeslöst tycker jag.

Det tycker uppenbarligen också en stor del av de anställda vid Pensions­myndigheten, den myndighet som har regeringens uppdrag att förvalta och skapa förtroende för det svenska pensionssystemet. I ett brev som skickats till civilminister Ardalan Shekarabi protesterar ett femtiotal undertecknande medarbetare mot att regeringen nyligen beslutat att utse Thomas Bodström till ny landshövding i Stockholms län.

Som styrelseledamot i ett bolag som förvaltar andra människors pengar har man ett stort ansvar för att ha koll på vad som försiggår i bolaget, både juridiskt och moraliskt. Vad kände Bodström egentligen till, och om han visste: hur agerade han i så fall för att slå larm om det misstänkta svindleriet? Det vet vi ännu inte.

Det började illa och värre skulle det bli

Det vi med säkerhet vet är att Allra genom aggressiva och i vissa fall otillåtna försäljningsmetoder fick mer än 130 000 kunder att anförtro 19 miljarder kronor av sina pensionsbesparingar till Allra. Det visade sig ganska tidigt vara en riktigt dålig affär. Allras skyhöga avgifter och komplexa investeringsupplägg gav pensionsspararna usel avkastning på sina pengar. Därtill verkar enorma summor alltså ha förts över från pensionsspararna till ägarna via ljusskygga, komplicerade finansiella transaktioner. Det stinker kring Allra, helt klart.

Vad som i detalj har hänt och vem som haft kännedom om vad är än så länge föremål för polisutredning. Kanske är Thomas Bodström förd bakom ljuset av sin egen företagsledning, och saknar skuld i det som hänt? Det är mycket möjligt. Ingen ska betraktas som skyldig innan dom har fallit. Men blotta misstanken om inblandning i vad som kan visa sig vara ett av Sveriges största ekonomiska brott genom tiderna borde vara skäl nog för att avstå utnämningen tills dimmorna skingrats.

Så här lyder brevet till regeringen:
———-

Statsrådet och civilminister Ardalan Shekarabi
Finansdepartementet
103 33 Stockholm

För kännedom: Statsrådet och finansmarknads- och konsumentminister, biträdande finansminister Per Bolund

19 september 2017

Regeringens utnämning av Thomas Bodström till landshövding

Regeringens utnämning av Thomas Bodström till landshövding i Stockholms län är mot bakgrund av att han var ledamot av fondbolaget Allras styrelse bland annat skadlig för förtroendet för det allmänna pensionssystemet och miljoner svenska pensionssparare och blivande pensionärer. Vi vill att regeringen drar tillbaka utnämningen.

Vi som undertecknat detta brev arbetar samtliga på Pensionsmyndigheten. Pensionsmyndigheten har bl.a. regeringens uppdrag att förvalta och skapa förtroende för det svenska pensionssystemet. En del av det allmänna pensionssystemet utgörs av sparande i privata fonder. Stora delar av de samhällsviktiga tjänstepensions­ordningarna är inrättade på ett likartat sätt.

Under 2016 och 2017 har framkommit att vissa fondbolag verksamma huvudsakligen inom premiepensionen inte agerat för sina sparares bästa, utan tvärtom för att berika sina ägare genom metoder bland andra Pensionsmyndigheten anser vara olagliga. Pensionsmyndigheten har reagerat på det och stängt av dessa bolag från fondtorget. De mest omtalade sådana fondbolagen är Falcon och Allra.

Thomas Bodström har genom sitt styrelseuppdrag i Allra ansvar för en verksamhet där pensionssparares tillgångar i den statliga, obligatoriska premiepensionen genom aggressiva och otillåtna försäljningsmetoder hamnat i fonder i vilka de, enligt Pensionsmyndigheten, har blivit bedragna. Pensionsmyndigheten överväger att stämma styrelseledamöter i Allra för förluster som pensionsspararna i Allra gjort.

När Pensionsmyndigheten stängde av Allra från fondtorget och krävde inlösen av fondandelarna avgick Allras revisorer från bolaget, liksom styrelseordföranden och flera styrelseledamöter. Såväl Pensionsmyndigheten som bolagets revisorer har polisanmält ledande personer i Allra. Ekobrottsmyndigheten har delgivit personer verksamma i Allra misstanke om brott. I somras beslöt Allra att dela ut 70 miljoner kronor till sina ägare. Åklagaren i Allra-ärendet upplyste då banker och andra berörda att reglerna om penningtvätt kan bli tillämpliga för dessa medel.

Regeringen har således till landshövding utnämnt en person som tills nyligen var styrelseledamot i ett bolag som är föremål för en utredning om brott mot det allmänna pensionssystemet. Det väcker stor besvikelse och oro hos oss som arbetar med att förvalta och söka skapa förtroende för pensionssystemet och med att återvinna så mycket som möjligt av spararnas pensionspengar. Utnämningen lär minska de drabbade pensionsspararnas och övriga svenskars förtroende för regeringen, för pensionssystemet och Pensionsmyndigheten och för rättsvårdande myndigheter. Betydelsen av styrelseansvaret – ett viktigt instrument för lagstiftarens och övriga samhällets vilja och behov av ett sunt näringsliv – devalveras också av regeringens utnämning. Utnämningen kan vidare skada tilltron till en av statsförvaltningens viktigaste principer, den om likabehandling.

Mot bakgrund av ovanstående vill vi att regeringen drar tillbaka utnämningen av Thomas Bodström till landshövding i Stockholms län.

Med vänlig hälsing

Ida Alvarsson, Pia Axelsson, Birgitta Bergman, Åsa Bergstrand, Rasmus Bjälkeson, Paul Brix, Spakur Dagson, Erland Ekheden, Mikael Elenius, Maria Eliasson, Ann-Britt Engström, Carin Eriksson, Sanna Erlandsson, Louise Fontin, Andreas Glöckner, Erik Granseth, Lillemor Hallman, Anders Hansen, Lisa Hieta, Lina Hjelm, Jesper Hoffstedt, Ronnie Johansson, Jenny Johansson, Maria Karlsson, Rikard Kinderås, Karin Kolmodin, Paul Larsson, Lena Larsson, Anna M. Larsson, Anna O. Larsson, Andreas Ljung, Hiamal Llanos, Tommy Lowén, Jakob Lublin, Johannes Luthman, Danne Mikula, Lotta-Karin Nyström, Berit Persdotter, Tina Pettersson, Gabriel Quinones, Christer Rudenmo, Michaela Saarivirta, Ole Settergren, Elisabeth Siggeson, Janet Sjölin, Barbro Svensson, Eva Thurefjell, Pia Wahl, Catharina Wallander, Thomas Wallin, Per Wikman, Linda Zachrisson, Estrella Zarate och Mats Öberg.
———-

Det är modigt och rakryggat av medarbetarna på Pensionsmyndigheten att skriva det här brevet tycker jag. I synnerhet som det är ställt till myndighetens egen uppdragsgivare. Gott civilkurage!

 

Svenska Dagbladet, som med tillsammans med Småspararguiden avslöjade Allraskandalen, har gjort en bra sammanfattning av turerna kring skandalbolaget här.

Öh, klipp dig och skaffa ett jobb!

Publicerat den

Den som är ung idag kommer bara att få 40 % av sin lön i allmän pension. Är det rimligt? Vems ansvar är det egentligen att se till att vi får schyssta pensioner?

Minns du valrörelsen 2014? Då var pensionsfrågan inte vidare het. Istället var det skolan, sjukvården och jobben som intresserade väljarna mest. Mycket talar väl för att de tre frågorna kommer att ligga högt även 2018, men pensionsfrågan stiger på listorna just nu. Jag tror att det beror på tre saker.

För det första: De äldre har blivit en allt större och allt mer inflytelserik väljargrupp. I det senaste riksdagsvalet var drygt 1,9 miljoner eller lite drygt var fjärde väljare 65 år eller äldre. Jämfört med 2002 hade seniorväljarna blivit drygt 600 000 fler, och i valet 2018 kommer de att vara ännu fler. Dessutom är de allt mer välorganiserade. Under årets Almedalsvecka samverkade till exempel Sveriges tre största pensionärs­organisationer (PRO, SPF Seniorerna och SKPF) för första gången. Silverrävarna visar att de är en politisk kraft att räkna med och att de är beredda att sätta tryck på politikerna för att få gehör för sina frågor.

För det andra: Det skrivs och talas allt mer om pensioner. Kvällstidningarna har pensioner på löpsedlarna var och varannan vecka numera, och fackförbund och arbetsgivare vittnar om att de får allt fler frågor om pension. Inte minst från de unga. De vill veta hur pensionssystemet fungerar så att de inte fattar fel karriärbeslut, och de vill ”maxa sin pension”, för att låna en vanlig formulering från kvällstidningarna.

Och för det tredje: Den allmänna pensionen (bottenvåningen i pensionspyramiden som kommer i ett orange kuvert en gång om året du vet) klarar inte av att kompensera för att vi lever allt längre. Livslängdsökningen är snabb just nu. För varje dygn som går lever vi 3,5 timme längre! Det är ju en fantastisk utveckling. Men om vi envisas med att gå i pension just vid 65 års ålder (som våra föräldrar gjorde och deras föräldrar före dem), då blir det knepigare. Det kostar rejält mycket mer att vara pensionär i 30 år än i 20!

Längre liv men mindre stålar

För 20 år sedan brukade man räkna med att den allmänna pensionen skulle bli ungefär 55 procent av den lön man hade haft när man arbetade. Den som hade haft jobb med tjänstepension kunde räkna med ungefär 10 procentenheter till. Totalt omkring 65 procent av lönen alltså.

Den siffran har minskat på senare tid. Till stor del på grund av att vi lever allt längre och att pensionspengarna därför måste delas upp på fler utbetalningsår. Den som fyller 65 år i år kan räkna med ungefär 50 procent av lönen i allmän pension. Och eftersom de unga förväntas leva ännu längre sjunker siffran för varje årskull.

Född år 1960 1970 1980 1990
Allmän pension 46% 45% 43% 42%

Att leva på mindre än 50 % av sin lön är varken kul eller lätt. Det kan väl funka någon enstaka månad efter en tuff semester eller julhelg, men att göra det resten av livet känns … sådär. Testa gärna ett par månader!

Vad kan politikerna göra?

1. Höja pensionsåldern

Att höja pensionsåldern är inte populärt, för att uttrycka det milt. Och det finns faktiskt ingen pensionsålder i den allmänna pensionen längre. Vi bestämmer själva när vi vill börja ta ut pensionen. Men 65-årsdagen sitter djupt rotad i oss, trots att staten med kampanjer och skatterabatter lockar oss att jobba några år till. Det är en riktigt bra affär för den som orkar. En bra tumregel är att ett extra år på jobbet höjer pensionen med 1 000 kronor i månaden. Men för den som är utsliten av sitt jobb eller inte haft något jobb på länge är den dörren förstås stängd. Räkna ändå med fler politiska förslag inom kort för att få oss att jobba längre.

2. Höja inbetalningarna till den allmänna pensionen

Det är såklart ett sätt. Men det tar många år innan en sådan reform ger effekt, och det är dyrt. Jättedyrt. Dessutom ökar det kostnaderna för att anställa vilket redan idag är dyrt i Sverige. Jag tycker att vi ska börja skruva upp inbetalningarna. Men det är ingen quickfix, och ökade inbetalningar bör kombineras med en översyn av skattesystemet.

3. Uppmuntra folk att spara mer privat

Det är också en bra idé. Idag är det historiskt billigt att låna pengar, men inte historiskt lönsamt att spara. Den sänder ganska konstiga signaler. Det behövs helt klart starkare incitament för att spara privat. Men alla kommer inte att ha själv­disciplin att göra det, oavsett hur förmånligt det blir. Risken är att de redan sparsamma sparar ännu mer medan vi slarvpellar inte påverkas alls. Då växer klyftorna och staten får lik förbaskat rädda den som inte får pengarna att räcka under slutet av livet.

4. Hoppas att tjänstepensionerna ska lösa problemet

Den utvägen hör jag allt oftare från politiskt håll. ”Mmm”, säger de, ”den allmänna pensionen kommer inte att bli lika hög i framtiden. Men mer än 90 procent av svenskarna har ju tjänstepension, och de pengarna växer snabbare så på totalen ser det ändå rätt bra ut.” På ett SNS-seminarium jag besökte i våras sa socialförsäkrings­ministerns statssekreterare t.o.m. att man från politiskt håll numera betraktar tjänstepensionerna som en del av socialförsäkringssystemet. Då blev det lite dålig stämning. I rummet satt nämligen en massa fackförenings- och arbetsgivarfolk som i tuffa förhandlingar kommit överens om att avstå pengar ur sina lönekuvert och resultaträkningar för att ge de anställda en särskild pensionsförmån. Och nu kom staten och sa ”Bra gjort hörrni, då kan ju vi i staten tagga ner lite”.

Visst ser det bättre ut om vi adderar tjänstepension till helhetsbilden. Mycket bättre.

Född år 1960 1970 1980 1990
Allmän pension 46% 45% 43% 42%
Tjänste­pension 18% 17% 17% 16%
Totalt 64% 62% 60% 58%

Men ska inte staten se till att alla som lever i Sverige får en värdig ålderdom? Är det ok att staten säger ”Klipp dig och skaffa ett jobb! Med tjänstepension såklart. Annars blir det tufft sörru.” Jag tycker inte det. Det är inte schysst mot alla de kulturarbetare, egenföretagare, säsongsarbetare, arbetslösa och andra som inget hellre vill än att ha en stadig inkomst. Och tjänstepension kan de bara drömma om.

Tjänstepension är en guldklimp för den som omfattas av den, men staten kan inte börja förutsätta att alla omfattas. För så ser verkligheten inte ut.

 


(Siffrorna i tabellerna är hämtade från Pensionsmyndighetens typfallsmodell. Exempelpersonen är en privattjänsteman som börjar arbeta vid 23 års ålder, har en månadslön på 35 000 kronor och har tjänstepensionen ITP1. Den årliga inflationen antas vara 2 %.)