Traditionell försäkring eller fondförsäkring?

Postat

Det finns en nyare version av det här inlägget som jag rekommenderar att du läser istället.

—–

Jag får ofta frågan vad det egentligen är för skillnad mellan traditionell försäkring och fondförsäkring. Det korta svaret är:

Traditionell försäkring passar den som:

  • vill slippa välja placeringar själv
  • inte vill lägga tid och energi på sparandet
  • vill ha mindre svängningar i värdet
  • vill ha en garanti

Fondförsäkring passar den som:

  • vill välja placeringsinrikning själv
  • vill vara mer engagerad i sitt sparande
  • vill ha en högre aktieandel
  • accepterar att värdet kan svänga mycket

Många känner instinktivt för antingen det ena eller andra. I så fall kan du sluta läsa här.

Du vill alltså veta mer? Kul! Då kikar vi lite närmare på alternativen.

Vad är en fond?

En fond är en fruktkorg, kan man säga. I den korgen läggs sedan de frukter (värdepapper) man egentligen investerar i. Den vanligaste typen av fond är aktiefonden. I den samlas ett antal aktier som valts ut beroende på vilken inriktning fonden har. Ofta ser man redan på namnet vilken typ av aktier som fonden investerar i. En ”Sverigefond” investerar i svenska bolags aktier. En fond som heter ”Tillväxt­marknad” investerar i bolag som finns just på avlägsna tillväxt­marknader osv.

Det finns också räntefonder som inte alls investerar i aktier utan i olika typer räntepapper, och bland­fonder som investerar i både räntor och aktier.  Det totala utbudet av fonder är enormt. Tusentals ”fruktkorgar” ger den som verkligen vill shoppa runt alla möjlighet att hitta en egen profil på sitt sparande.

Vad är en ”trad”?

En traditionell försäkring – eller ”trad” som det förkortas ibland – investerar i flera olika typer av värdepapper. Lite som en blandfond. Många bolag som erbjuder traditionell försäkring investerar både i aktier, fastigheter och olika typer av räntepapper. Allt oftare också i sådant som kallas ”alternativa placeringar”, till exempel infrastruktur. Genom att investera i flera olika tillgångsslag minskar man den totala risken. Om börsen viker nedåt kan värdet på tex fastigheter och räntor ibland hålla emot och minska tappet. Det omvända gäller förstås också. Om ett tillgångsslag sticker iväg rejält bromsas det lite av de övriga. Svängningarna i värdet blir därför ofta mindre än hos rena aktiefonder. Det är en nackdel i tider då börsen går starkt och en fördel när börsen går dåligt.

Förr var det vanligt att traditionella försäkringar hade en garanterad avkastning på några procent om året. Om du har en sådan gammal ”trad” kan det finnas skäl att vara rädd om den, för det löftet gäller i så fall fortfarande. Idag kan pensionsbolagen på grund av det låga ränteläget inte utlova någon årlig avkastning på förhand längre. Därför är det vanligaste i de ”tradar” man kan välja idag att man får en Pengarna tillbaka-garanti. Det kan kännas tryggt för den som bränt sig rejält på börsen nån gång, men man ska inte överdriva värdet av garanti över långa spartider tycker jag.

Färdigförpackat eller gör-det-själv

Den största skillnaden mellan fond och ”trad” numera är att det är pensions­bolaget som sköter placeringarna om du väljer ”trad” medan du själv sköter placerings­inrikningen om du väljer fonder. Vad som är bäst för dig beror helt på hur aktiv du vill vara och hur starkt du tror på din förmåga att hitta egna placeringar.

Mer risk – både bra och dåligt

Genom att välja rena aktiefonder ökar du risken i ditt sparande jämfört med att välja traditionell försäkring. Det kan låta farligt, men det är det inte. Risk borde i det här sammanhanget egentligen heta variation istället, tycker jag. Ökad risk innebär alltså att värdet kan svänga betydligt mera, både uppåt och nedåt. Vissa tycker om de möjligheter det innebär, andra får svårt att sova om natten.

Den som är ung kan gott ha lite mer risk/variation i sitt sparande medan den som är lite äldre kanske vill ta ner svängningarna. Men kom ihåg att målsnöret inte går på pensionerings­dagen. De flesta kommer att ha pengar under förvaltning i minst 20 år till!

Avgifter

Som alltid när det handlar om att investera pengar långsiktigt gäller det att ha koll på de avgifter man betalar. Som vanligt gäller tumregeln: Upp till 0,5 procent i årlig avgift på kapitalet är bra. Sen börjar det bli dyrt. Över 1 procent är riktigt dyrt. Redan vid 1 procent i avgift försvinner omkring en femtedel av dina pensionspengar till någon annan om du sparar i 40 år. Testa gärna själv att laborera med olika avgifter!

Vad är det då man betalar för? Dels är det fond- eller pensionsbolagets administrations­kostnader. Lokaler, löner, IT-system, utskick och allt sånt. Inte så spännande direkt. Vad som däremot känns mer motiverat att betala för är den stora kunskap många fond- och pensionsbolag har om marknads­utsikter, valutor, konjunkturer och allt sånt. De använder det kunnandet och djupstuderar sedan enskilda företags resultat- och balansräkningar för att skapa sig en uppfattning om vilka aktier de tror har bäst utsikter att ge en bra avkastning till rätt risk över tid. Likadant studerar man ränte- och fastighetsmarknaderna.

Det märkliga är att gör-det-själv-varianten (fond alltså) ofta är dyrare än den färdigförpackade traditionella försäkringen. Konstigt.

Aktiv förvaltning eller index?

Det ovanstående gäller för de fond­förvaltare och pensionsbolag som jobbar med så kallad aktiv förvaltning. Med de menas att de handplockar frukter till sina fruktkorgar. Andra förvaltare jobbar med det som kallas indexförvaltning. Då handplockar man inte utan köper istället in all ”frukt” i stora partier. En svensk indexfond t.ex. köper in sig i alla de stora börsbolagen i Sverige. Att göra så blir såklart billigare, vilket ofta (men inte alltid!) avspeglar sig i en lägre avgift. Båda förvaltnings­stilarna har anhängare och kritiker. Vissa menar att en skicklig förvaltare lätt ska kunna slå marknads­genomsnittet. Andra menar att det över tid är nästan omöjligt att slå alla andra som försöker åstadkomma precis samma sak.

Jag tror personligen att aktiv förvaltning kan vara bra i många sammanhang. Men då gäller det att inte ge bort hela mervärdet till någon annan genom höga avgifter. Tumregeln för avgifter här ovanför gäller.

Vad händer om man inte väljer alls?

Inom alla de stora kollektivavtalade tjänstepensionerna får man automatiskt en traditionell försäkring om man inte vill/orkar/kan välja själv. På så sätt får även de som inte är så engagerade i sitt sparande en bra pension.

Börsras – vad händer med pensionen?

Postat

”Blodbad på börsen” vrålar tidnings­rubrikerna idag. Vad innebär det för din pension?

Det finns en nyare version av det här inlägget. Jag rekommenderar dig att läsa det istället.


När det här skrivs har Stockholmsbörsen gått ner med drygt 8 procent sedan toppen för precis två veckor sedan, den 23 januari. Den utlösande faktorn hittar vi i USA. Den amerikanska börsen har rasat med drygt 6 procent på två dygn. Det gör starten på den här veckan till en av de sämsta på hela 2000-talet. När man ser de feta rubrikerna är det lätt att drabbas av panik och tro att hela pensionssparandet håller på att gå åt skogen. Men hur mycket påverkas du som pensionssparare av ett börsras egentligen? Mindre än man kan tro faktiskt. Ta’t lugnt och häng med.

Den allmänna pensionen

För de allra flesta är den allmänna pensionen den största delen av pensionssparandet. Och den påverkas faktiskt väldigt lite av ett börsras. Det beror på att den till stor del inte är placerad på börsen utan kommer direkt från dagens skattebetalare. Den del som påverkas är premie­pensionen. Den är (som du kan se i pensionspyramiden här intill) bara en liten del av den allmänna pensionen. Hur mycket den påverkas beror på om, och i så fall hur, du har valt att placera den. Vissa fonder påverkas mer av börsfallet, andra mindre eller inte alls.

Tjänstepensionen

Det finns två sätt att konstruera en tjänstepension: Förmånsbestämd pension och premiebestämd pension.

En förmånsbestämd tjänstepension påverkas inte alls av ett börsras. Den sortens pension är vanligast bland de som är över 40 år. Om du till exempel är privat­tjänsteman och är född före 1979 har du med stor sannolikhet den förmåns­bestämda tjänstepensionen ITP2. Då är du garanterad en viss andel av din lön i pension och berörs inte av börsens svängningar, varken uppåt eller nedåt. Men precis som i den allmänna pensionen finns det en liten, kompletterande del som påverkas. Den heter ITPK och påverkas, precis som premiepensionen, olika mycket beroende på om, och i så fall hur, du valt att placera den. Totalt sett påverkas din tjänstepension väldigt lite om du har en förmånsbestämd pension.

En premiebestämd pension påverkas mera. Du som har en sådan är nämligen inte lovad en viss pensionsnivå utan istället en viss inbetalning (premie) till din tjänstepension. Vad de inbetalningarna (premierna) sedan ger för pension i slutänden beror på tre saker:

  1. Hur många år utbetalningarna ska fördelas på (alltså hur länge du förväntas leva)
  2. Vilka avgifter du betalar
  3. Vilken avkastning du får

Premiebestämd pension har privat­anställda arbetare och privattjänstemän som är födda 1979 eller senare. Du som jobbar statligt, kommunalt eller inom landstinget kan ha antingen en helt premiebestämd tjänstepension eller en både förmåns- och premiebestämd tjänstepension. Läs mera hos din valcentral.

Om du vill byta fonder eller byta mellan fondförsäkring och traditionell försäkring i din tjänstepension gör du det hos din valcentral.

Sälja eller ta det lugnt vid ett börsras?

Ok. Den största delen av den allmänna pensionen påverkas alltså inte alls av ett börsras, och inte en förmånsbestämd tjänstepension heller. Men man har ju ändå fonder i sin premiepension, och kanske i sin ITPK eller i sin premie­bestämda tjänstepension. Ska man kasta sig in på Pensionsmyndighetens hemsida och sin valcentral och sälja sina fonder nu?

Nej, inte nödvändigtvis. För trots att det är gott om ”börsexperter” på löpsedlarna just nu är det faktiskt ingen som vet vad som kommer att hända på världens börser under våren. Världsekonomin går just nu väldigt bra, och det kan mycket väl vara en tillfällig svacka vi ser. Och även om det här skulle vara början på en tid av större osäkerhet och en bredare nedgång behöver det inte vara rätt att kasta sig på säljknappen. Framför allt inte om du har ett antal år kvar till pensionen. De nedgångar som då och då kommer – och alltid har kommit genom historien – är en naturlig del av ett sparande och kan faktiskt till och med vara bra för din pension.

Va, kan ett börsras vara bra?

Det finns två sätt att få avkastning genom att äga aktier. Det ena är att få utdelning. Med det menas att man som delägare i ett företag får ta del av företagets vinst. Just nu tjänar många företag bra med pengar och ger därför bra med utdelning till sina aktieägare.

Det andra sättet är att köpa aktier billigt och sedan sälja dem dyrt. Då är den pris­sänkning som en börsnedgång faktiskt innebär inte så tokig. För den som tänker långsiktigt och har pengar att handla för kan det faktiskt bli ett riktigt fyndläge. Pensions­bolagen funkar just så. I dåliga tider tankar pensionsbolagen aktier som sedan sätter rejäl fart på avkastningsmotorn när börsen går upp igen. Med den logiken kan de tuffaste perioderna på börsen bli din allra bästa vän.

Eftersom sparande till pension handlar om att spara på lång sikt kan man alltså ta det ganska lugnt just nu trots alla braskande rubriker. Se bara till att hålla avgifterna nere så gör det inget om det guppar till lite då och då.

I morgon kommer jag att förklara skillnaden mellan fondförsäkring och traditionell försäkring när det gungar till.

Klart idag: Pensionsåldern höjs, premiepensionen styrs upp

Postat

Idag presenterar Riksdagens pensionsgrupp sin överenskommelse om hur man långsiktigt vill höja och trygga pensionerna. Bakgrunden är att den snabbt ökande medellivslängden gjort att pensionerna sjunkit, och att det upptäckts fiffel och fusk i premiepensionssystemet.

Inte poppis – men bra

Jag tycker att pensionsgruppen sammantaget gjort ett bra jobb. Vissa av förslagen lär inte bli populära, men är nödvändiga. Som jag tidigare skrivit ökar medellivslängden just nu med 3,5 timme per dygn. Och när våra liv snart beräknas bli 90 år i genomsnitt håller det inte att jobba i bara 35 år. Att fortsätta som hittills skulle innebära antingen:

  • Riktigt låga pensioner,
  • kraftigt höjda pensionskostnader vilket skulle leda till ökad arbetslöshet och kraftig dämpning av löneutvecklingen, eller
  • tung belastning på statsbudgeten (genom högre utgifter för garanti­pension och äldreförsörjningsstöd) vilket skulle leda till höjda skatter och/eller neddragningar inom välfärden.

Det är också bra att de visar på att ett hållbart pensionssystem består av flera delar; bra pension kommer från seriösa, stabila pensionsförvaltare som investerar hållbart och har ett tydligt konsumentfokus.

Överenskommelsen i korthet:

Lägsta åldern för uttag av för allmän pension höjs år 2020 från 61 till 62 år, 2023 till 63 år och 2026 till riktåldern minus tre år, vilket bedöms bli 64 år.

Kommentar: För många som har tänkt gå i pension tidigt kommer det här säkert som en kalldusch. Men det är som sagt nödvändigt eftersom medellivslängden ökat kraftigt. Det som förvånar mig är att man går längre än pensions­ålders­utredningen. Den föreslog härom året en höjning till 63 år. Jag antar att man vill ta höjd även för en framtida ökning av medellivslängden när man ändå drar av plåstret.

Utmaningen blir att alla ska orka jobba till 64, även de som har fysiskt och psykiskt krävande jobb. Det blir viktigare än någonsin att jobba med arbetsmiljö, attityder till äldre och möjlighet till mer flexibel arbetssituation om människor ska orka. Redan idag är den faktiska pensions­åldern starkt knuten till socioekonomiska aspekter. Högutbildade och välavlönade jobbar redan i hög grad längre än till 65 (av Alectas kunder skjuter ca 30 procent upp sitt uttag av tjänstepensionen till efter 65 år) medan lågutbildade och lågavlönade slutar tidigt.

Tyvärr tror jag att många som är utslitna inte kommer att orka hela vägen. Trycket på sjukförsäkringen och A-kassan kommer att öka.

Gränsen för att få ut garantipension höjs från 65 till 66 år 2023 och knyts från 2026 till ”riktåldern”, vilket gör att åldersgränsen automatiskt kommer att följa medellivslängden. Ett undantag görs för de som haft ett arbetsliv på mer än 44 år.

Kommentar: En grundbult i pensions­systemet är att vi medborgare i grunden ska finansiera våra egna pensioner genom arbete. Det är en klok grundsyn. Samtidigt måste det finnas ett skyddsnät för de som inte kunnat arbeta ihop en skälig nivå. Om det skyddsnätet ska fungera och ge en dräglig pension måste även åldersgränsen för garantipensionen följa med de övriga. Att man gör ett undantag för de som börjar jobba väldigt tidigt och har många år i yrkeslivet bakom sig vid 65 är bra. Men att det blev just 44 år luktar typisk förhandlingskompromiss.

Grundskyddet förstärks genom att garantipensionen kompletteras med ett tilläggsbelopp och att taket för bostadstillägg höjs.

Kommentar: Ett av överenskommelsens bästa förslag. Detaljerna återstår, men det här kommer att betyda mycket för de med allra lägst pensioner, varav många är kvinnor. För många är tex höga boendekostnader och höjda kostnader för att ha bil i glesbygd riktigt tufft att klara på en låg pension.

Premiepensionen reformeras i grunden.  Det 30-punktsprogram Pensionsmyndigheten föreslog i våras genomförs i sin helhet, hållbarhetskrav införs och en tydlig huvudman får i uppdrag att professionellt upphandla fonder. En konsekvens är att antalet fonder kommer att ”minska avsevärt”.

Kommentar: Att premiepensionen är en riktigt bra och viktig del av pensions­systemet har jag skrivit om tidigare. Men systemet behöver renoveras rejält. Dels för att anpassa det till hur vi människor fungerar och dels för att bli av med det snusk, fiffel och procenteri som förekommit.

Pensionsgruppen skriver: ”Staten bör i större utsträckning ta ansvar  för att att premiepensionssystemet är konstruerat utifrån hur människor faktiskt agerar och inte utifrån hur man anser att de borde agera. Staten bör ta ansvar för att utfallet är rimligt och säkert, särskilt för den som inte väljer.”

Här är det uppenbart att staten inspirerats av hur avtalsparterna utformat tjänste­pensionerna. ”Aktiva val” kan inte vara ett självändamål utan fokus måste ligga på att åstadkomma bra pensioner. Den förändrade synen på vad premie­pensions­systemet ska leverera är en nykter omsvängning anpassad till hur vi människor faktiskt funkar. Systemet har hittills varit utformat för de 5 procent av befolkningen som är intresserade av kapitalplaceringar. De övriga 95 procenten har mest upplevt ångest inför detta enorma utbud och många har utlämnats åt oseriösa ”rådgivare” och telefonförsäljare. En professionell upphandling av vilka fonder som ska få erbjudas minskar dessutom risken för bedrägeri, fiffel och brottslighet och ökar tilltron till systemet.

Att stor vikt måste läggas vid ickevalet är också en lärdom som tycks ha dragits från tjänstepensionsområdet. De flesta har inte tid och ork att sätta sig in i alla de placeringsalternativ som står till buds utan vill ha hjälp att välja ett klokt förvalsalternativ, självklart med möjlighet att välja något annat om man vill.

LAS-åldern höjs år 2020 från 67 till 68 år och år 2023 till 69 år.

Annika Strandhäll och Per Bolund beskriver överenskommelsen

Kommentar: Det är rimligt att de som vill, orkar och kan arbeta längre också får möjlighet att gör det. Risken med förslaget är att arbetsgivare som är rädda för att inte kunna bli av med improduktiva äldre medarbetare blir (ännu) mindre benägna att anställa äldre arbetskraft. Det har Svenskt Näringsliv påpekat. För att i viss mån tillmötesgå dem blir möjligheten för arbetsgivare att säga upp arbetstagare utan saklig grund över LAS-åldern permanent. Attityder till äldre i yrkeslivet och möjlighet att anpassa arbetstider och innehåll i arbetet blir avgörande.

Ett partsråd skapas som knyts till Pensionsgruppen

Kommentar: Dialog mellan staten och arbetsmarknadens parter där lärdomar och erfarenheter kan utbytas är nödvändigt för att helheten ska bli bra. Samtidigt är det viktigt att det även fortsatt är parterna som ansvarar för tjänstepensionerna, inte staten. Tjänstepensionerna kan inte vara medicinen som ska bota sjukan i det allmänna pensionssystemet.

En forskningsnära delegation bildas för att främja en arbetsmarknad där äldre kommer till sin rätt och deras kompetens tas tillvara.

Kommentar: Klokt, om det leder till faktiska resultat.

Avdragsreglerna för tjänstepension ska ses över.

Kommentar: En bedrägligt luddig skrivning. Vill staten genom ändringar i avdragsrättsreglerna indirekt tvinga arbetsmarknadens parter att ändra tjänstepensionsvillkoren på statens villkor? Systemen måste hänga ihop, men staten ska inte lägga sig i de pensioner som förhandlats fram genom den fria förhandlingsrätten. Arbetsgivare och arbetstagare i samverkan har i 100 år tagit ansvar för tjänstepensionerna, och det har varit väldigt framgångsrikt. If it ain’t broke, don’t fix it.

Att man i översynen genom ändringar i Inkomstskattelagen vill möjliggöra paus i utbetalningar av tjänstepension och möjlighet att förlänga utbetalningstiden är däremot bra. Lagstiftaren ska möjliggöra ett längre arbetsliv, och här har de en möjlighet att göra det på en spelplan de äger.

Vad kostar kalaset?

Att åldersgränserna för A-kassa och sjukförsäkring följer med uppåt är helt nödvändigt, och det är bra att det klargörs att det blir så. Men mot bakgrund av det tvivlar jag på att reformen blir ”statsfinansiellt neutral” vilket man hoppas på i överenskommelsen. Vad ska människor göra som inte klarar av att arbeta längre? Genom att många kommer att arbeta längre minskar förvisso statens utgifter på vissa områden och skatte­intäkterna kan komma att öka. Men vad kommer det att stå på sista raden? Den som lever får se.

Det här saknar jag

I överenskommelsen skriver man att avgiften (egentligen inbetalningarna) till den allmänna pensionen ska ses över. Jag tycker att man borde ha gått längre. Om medborgarna ställer upp genom att arbeta ett par år längre borde staten matcha det genom att se till att inbetalningarna till systemet återställs till de 18,5 % som pensionssystemets egentligen bygger på istället för de ologiska 17,21 % som i praktiken gäller idag.

Jag undrar också varför man inte kommit till skott med att ändra lagstiftningen så att det blir möjligt att pausa uttag av tjänstepension för att tex återgå i arbete efter en tid som pensionär. Jag ser inga hinder för det. När jag tagit upp det med politikerna i pensionsgruppen har inte heller de haft några invändningar. Så varför vänta? En ändring skulle vara fördelaktig både för staten, för individen och för utbudet av erfaren arbetskraft.

För att uppnå ett längre arbetsliv och hållbara pensioner behöver fokus också sättas på inträdet på arbetsmarknaden. Ett långt arbetsliv börjar tidigt. Det finns mycket att göra för att förmå svenska ungdomar att börja arbeta tidigare. Reformer inom studieväsendet, en ”plugga klart-bonus”, och bättre information om att ett sent inträde på arbetsmarknaden betyder ett sent utträde skulle till exempel betyda mycket. Här kan pensionsgruppen göra mer.

Sammanfattningsvis en väl godkänd om än inte perfekt reform. För att få helheten att fungera blir det intressant att se hur kollektivavtalsparterna kommer att reagera. Anpassningar kommer att behöva göras, och det finns förbättringar att införa även i tjänstepensionerna. Det återkommer jag till i ett kommande inlägg.

Vad tycker du om överenskommelsen?