Den som är arbetare eller jobbar i kommun och landsting måste själv se till att få rätt ersättning vid sjukdom. För privattjänstemännen ordnar arbetsgivaren allt det där. Ska vi verkligen göra skillnad på folk och folk på det sättet?
Idag skriver bland andra Svenska Dagbladet att man måste komma ihåg att anmäla sig till AFA Försäkring om man blir långvarigt sjuk. Privatanställda arbetare ska sjukanmäla sig efter 15 dagars sjukskrivning, kommunanställda efter 91 dagar. Det här är det många som missar såklart. Det kan ”i runda slängar handla om 20 procent av de anställda som missar tjänstepensionspengar man har rätt till” står det i artikeln.
Arbetare och anställda i kommuner och landsting måste själva anmäla sig sjuka. Privattjänstemännen slipper tänka på det.
Det är inte så konstigt att många inte har en susning om att man ska kontakta AFA Försäkring. Den som är långvarigt sjuk har ju sitt fulla fokus på att bli frisk igen, och det brukar vara mycket nog att skicka in rätt papper till arbetsgivaren och Försäkringskassan. Men att glömma en anmälan till AFA kan bli dyrbart på lång sikt. Förutom ersättning under sjuktiden ordnar AFA nämligen så att det kommer in pengar på ditt tjänstepensionskonto även under sjuktiden. På försäkringsspråk heter det att din premiebefrielseförsäkring träder in och sköter inbetalningarna istället för arbetsgivaren.
Det som stör mig är att de privatanställda tjänstemännen inte behöver hålla koll på det här själva. I deras fall är det nämligen arbetsgivaren som sköter anmälningarna. Tjänstemännen har alltså en sak mindre att hålla reda på när de blir sjuka. Lyxigt va?
Varför ska det vara svårare för arbetare och kommunanställda att få rätt ersättning och rätt försäkringsskydd? Här behöver de arbetsgivarorganisationer och fackförbund som förhandlat fram den fina förmånen fixa nya rutiner. Försäkringar ska alltid vara så o-krångliga som möjligt. Särskilt de som ska skydda den som är sjuk.
Tänk dig för ett ögonblick in i hur världen såg ut för 50 år sedan. Föreställ dig kläderna, bilarna, musiken som spelades och hur det såg ut i ett vanligt svenskt hem år 1968. Vare sig du var med på den tiden eller föddes långt senare tror jag att du ser det framför dig. Det har hänt en del sedan dess. Eller hur?
Tänk dig nu istället in i hur världen omkring dig kommer att se ut 50 år in i framtiden, år 2068. Hisnande och inte helt enkelt, eller hur?
Pensionssparande handlar om något riktigt knepigt – att på bästa sätt förbereda sig för en framtida värld vi vet väldigt lite om. Det vi kan vara hyfsat säkra på är att vi kommer att behöva pengar för att kunna leva ett bra liv även då. Men måste det vara så krångligt?
Den frågan ställde två forskare i nationalekonomi – Johannes Hagen och Mikael Elinder – vid ett seminarium på SNS idag. Deras forskningsrapport ”Den komplexa tjänstepensionen” går i korta drag ut på att:
Ansvaret för att få en bra pension har förskjutits från staten till individen och valmöjligheterna har ökat.
Det är rimligt att själv få bestämma mer över sin pension när man tvingas bära en större risk, men det ökar också komplexiteten i systemet.
Tjänstepensionen betyder allt mer för den totala pensionen, men den är inte enkel att förstå enligt intervjuer som forskarna gjort.
Låg kunskap kan leda till olyckliga beslut, till exempel att tjänstepensionen tas ut under för kort tid.
Rapportförfattarna Johannes Hagen och Mikael Elinder på SNS idag.
I slutet av rapporten föreslår forskarna sju konkreta åtgärder för att göra det enklare för vanligt folk att få koll på vilken pension man kan förvänta sig. Låt mig kommentera vart och ett av dem:
1. Harmonisera nya avtal.
Idag ser tjänstepensionsvillkoren lite olika ut på olika delar av arbetsmarknaden. Till exempel börjar man tjäna in pension vid olika åldrar, och reglerna för utbetalningstid och efterlevandeskydd kan se olika ut.
Kommentar: Ja, här finns det en hel del att göra. Många avtal är numera snarlika men inte helt lika, och det förvirrar. Det vore betydligt bättre om det fanns enhetliga åldrar och rutiner åtminstone inom de fyra stora tjänstepensionsavtalen. Särskilt värdefullt skulle det vara för de som byter jobb ofta, och det gör allt fler. Samtidigt är det naturligt att olika grupper på arbetsmarknaden har olika hjärtefrågor. För vissa är det centrala att få upp löneläget och förbättra arbetsmiljön. Andra har mer fokus på att höja pensionsavsättningarna. En harmonisering måste få växa fram naturligt, annars kommer vissa att känna sig överkörda. Men fler samtal över avtalsgränserna hoppas jag på framöver.
2. Utöka flytträtten
Det ligger i spararnas intresse att kunna flytta ”gamla” intjänade pengar till det avtal de nu omfattas av. Ett hinder för det är att flytträtt i allmänhet bara omfattar försäkringar tecknade efter 2007.
Kommentar: Här förstår jag inte riktigt vad rapportförfattarna vill åstadkomma. De skriver nämligen att retroaktiv lagstiftning bör undvikas. Istället uppmanar de avtalsparterna att ytterligare öka flytträtten. Men i den absoluta lejonparten av de kollektivavtalade tjänstepensionerna finns redan flytträtt. Till riktigt bra villkor dessutom! Problemet med fastlåsta pengar finns istället nästan uteslutande utanför kollektivavtalen, till exempel inom tiotaggslösningar. Flytträtt mellan avtalsområden skulle jag gärna se, men det förutsätter just lagändringar om man dessutom ska kunna slå samman försäkringar. Och utan den möjligheten faller mycket av vitsen med förslaget.
3. Inför ett gemensamt fondtorg för alla valbara delar i pensionen
Rapportförfattarna vill se ett enda fondtorg där man kan välja både premiepensions- och tjänstepensionsfonder. Det skulle öka konkurrensen och öka överskådligheten, menar de.
Kommentar: Gammal visdom säger att man inte ska laga det som inte är trasigt. Och är det något som funkat riktigt bra på senare år så är det de upphandlingar som gjorts av fonder inom kollektivavtalad tjänstepension. Valcentralen Collectum har exempelvis pressat priset på fonder med mer än 70 procent! Dessutom granskar man regelbundet seriositeten och kvalitén hos de bolag som vill förvalta tjänstepensionspengar och väljer ut de allra bästa. Inom premiepensionssystemet har ett antal skandaler pressat fram en mycket noggrannare urvalsprocess, men den finns inte på plats ännu.
Jag tror istället på att ha en enda gemensam webbplats där valen görs. Där klickar man i vad man arbetar med och då öppnas de val man kan göra. Digitalt och smidigt med e-legitimation såklart. Alla val och all tjänstepensionsinformation finns samlad på ett enda ställe. Valcentralen kan ägas gemensamt av avtalsparterna.
Förslaget grundas i att man inte kan slå samman allt tjänstepensionskapital i en enda fond och spararen ”hindras från att välja en lägre risk än den som finns i de obligatoriska traditionella försäkringarna”.
Kommentar: Kanske rapportens märkligaste förslag. Eftersom många upplever sig ha alltför låg kunskap om långsiktigt sparande och pensioner ser jag en uppenbar risk att man övertalas att spara till antingen alldeles för låg eller för hög risk om det inte fanns några som helst begränsningar. En klar nackdel med premiebestämda pensioner (där storleken på inbetalningarna står i relation till lönen) är att skillnaderna i utfall mellan olika individer kommer att bli enorma. Vissa kommer att få mycket högre pension än den lön de haft, andra kommer att få en pension motsvarande mindre än halva lönen. Ett visst inslag av traditionell försäkring är avtalsparternas sätt att möta den risken. Traditionell försäkring är dessutom en sparform som passar många. Alternativet är att själv tvingas byta fonder när konjunkturer kommer och går, valutakurser förändras och branscher och regioner tappar i konkurrenskraft etc. Skulle det vara enklare?
5. Vidareutveckla Minpension.se
Minpension.se är ett utmärkt sätt för sparare att få överblick över sin pension: Sajten bör kompletteras med fler prognosmöjligheter, möjlighet att presentera riskprofiler, personas och funktionalitet för att kunna beställa uttag av pensionen.
Kommentar: Minpension.se är Sveriges överlägset bästa och viktigaste kanal för pensionsinformation tycker jag. Och i den nya version som presenterades helt nyligen finns massor av förbättringar. Fortfarande återstår en del jobb för att få siffrorna ännu mer korrekta och lättbegripliga, men de är på helt rätt väg.
6. Starta en gemensam organisation för tjänstepensionen
Medan Pensionsmyndigheten ansvarar för information om den allmänna pensionen saknas en central aktör som kan informera om tjänstepensioner. Författarna föreslår att pensionsbolagen och arbetsmarknadens parter skapar en ny organisation för att stärka tjänstepensionens ställning.
Kommentar: Nej, jag tror inte på att starta ännu en organisation. Istället tror jag på en samlad ingång för pensionsspararna. Se punkt 3.
7. Utöka undervisningen om pensionssystemet vid gymnasie- och högskolor.
Undervisning om pensionssystemet ingår inte i något kursplan för gymnasiet. Och bara några få lärosäten i Sverige erbjuder pensionskunskap på högskolenivå.
Kommentar: Hear, hear! Visst är det väl obegripligt att pensionssystemet som faktiskt berör varenda svensk inte lärs ut i skolan? Grundläggande koll på vilka försäkringar man omfattas av via lag och kollektivavtal är närmast en medborgerlig rättighet tycker jag. Varför ska barn till välutbildade och ekonomiskt intresserade föräldrar få den kollen medan andra barn förvägras samma kunskap? Pensionskunskap i skolan är en angelägen jämlikhetsreform som jag härmed erbjuder tillträdande regering att ta åt sig äran för.
Mina slutsatser
Att ”enkelhet är ett mål i sig” håller jag helt och hållet med forskarduon om. Pensionssystemet berör varenda svensk redan från första dagen i livet, och då måste alla få en chans att förstå hur det fungerar. Vi behöver skala bort detaljskillnader mellan avtal som förvirrar snarare än tillför verklig nytta. Vi behöver skapa en gemensam webbplats där man anpassar sin tjänstepension. Vi behöver skriva in pensionskunskap i kursplanerna för skolan. Och vi behöver ta oss en rejäl funderare på hur många valmöjligheter pensionssystemet ska erbjuda. Någonstans går gränsen för när valfrihet övergår i frustration och uppgivenhet. Kanske har den gränsen redan passerats?
”Mycket tyder på att individernas benägenhet att försöka förstå sin pension och fatta informerade beslut minskar ju fler val som blir möjliga”
Ur rapporten, sidan 40.
Men framför allt ska vi vara stolta över de svenska tjänstepensionerna. De levererar bra pensionsnivåer (för bra tycker vissa), de är smart utformade för att täcka in fler behov än bara pengar när vi blir gamla, och genom noga utvalda förval får även den som inte kan ett dugg om tjänstepensionssystemet en bra pension. Tjänstepensionerna kan och ska utvecklas vidare men ska ha rejält med cred för hur de funkar redan idag. Det tycker jag att rapportförfattarna gott kunde ha lyft fram tydligare.
(Hela rapportseminariet inklusive en efterföljande paneldebatt kan ses här)
Förra veckan besökte jag Linköpings Universitet. Försommarsverige visade sig från sin allra bästa sida och överallt på campusområdet låg värmeböljedåsiga studenter i det östgötska gröngräset. För en liten stund var jag tillbaka i känslan från min egen studietid: att vara permanent tokstressad och fullständigt bekymmersfri på en och samma gång. Att vara student är verkligen speciellt.
Mitt i myllret träffade jag två studenter. De pluggar nationalekonomi med inriktning mot finans och ska nu skriva examensuppsats om flashkrascher. Det är en mytomspunnen företeelse som handlar om att värdet på en aktie (eller ibland en hel marknad) under några sekunder eller maximalt några minuters tid av oklar anledning faller handlöst för att sedan återgå till sin ”normala” nivå. Deras grundfrågeställning till mig var om man som pensionssparare behöver oroa sig för flashkrascher. Nej, var mitt tydliga besked. Flashkrascher är visserligen intressanta att studera, men farliga för vanligt folks pensioner är de inte.
Vad är egentligen viktigt?
På vägen därifrån satt jag och tänkte på all oro som vi människor bär runt på i onödan. Jag tror att sorgligt mycket energi går åt till det. Därför: Här är några exempel på saker du inte behöver känna oro för – och några saker som du faktiskt behöver ha lite koll på – för att få en hyfsad pension.
Saker du kan sluta oroa dig för
Kommer pensionspengarna att ta slut? Nej. Svenska pensionsbolag har överlag väldigt bra marginaler för att kunna möta tuffa tider. Och den allmänna pensionen kommer inte heller att ”ta slut”. Om vi envisas med att gå i pension vid 65 trots att vi lever allt längre kommer pensionsnivåerna visserligen att krypa ner med någon procent med några års mellanrum, men pengarna kommer inte att ta slut.
Har jag valt exakt rätt Sverige-/Global-/USA-/Emerging markets-/XXX-fond? Det kan faktiskt ingen svara på – hur mycket expert man än är – eftersom ingen med säkerhet vet något om framtiden. Och hur ska man kunna pricka exakt rätt bland alla tusentals alternativ som finns? Själv tror jag på att hålla sig till välkända, stabila pensions- och fondbolag, att hålla avgifterna nere och att inte placera för ”smalt”. Gör man så behöver man inte noja. Då räcker det med att titta till sina pensionspengar någon gång om året så att inte pensions-/fondbolaget hittat på något tok. Däremellan – ta’t lugnt.
Kommer börsen att gå ner? Ja. Definitivt. Även om det börjar bli ganska länge sedan vi såg ett rejält ras kommer det med all sannolikhet att hända igen. Men det är ingen katastrof för din pension, åtminstone om du har några år kvar till pensionen. Det är helt naturligt att börsen pendlar upp och ner, och att försöka tajma börsens rörelser är extremt svårt. Jag har frågat flera mycket erfarna kapitalplacerare om de kan läsa vart marknaderna är på väg, och de svarade likadant: Nej. De senaste 40 åren har det kanske funnits ett par, tre tillfällen då tecknen varit tydliga, inte fler. Det är grymt svårt att hoppa in och ut vid exakt rätt tillfälle. Det är bättre att följa med i dyningarna och ta det lugnt.
Saker du istället ska fokusera på
Kan du höja din lön? Det låter kanske som en dum fråga. Det vill väl alla? Men här pratar vi om din totala inkomst under hela yrkeslivet. Det är den som har betydelse för pensionen. Och då uppstår kanske möjligheter. Har du möjlighet att gå upp från del- till heltid? Kan du jobba något år längre? Kanske kan du extraknäcka lite som pensionär? Eller jobba lite extra medan du studerar? Allt sånt fyller på säcken med pensionspengar. Dessutom kan det ge livserfarenhet och vänner för livet.
Har du tjänstepension? Drygt nio av tio anställda i Sverige har tjänstepension. Tyvärr är det många som inte vet det, och många arbetsgivare är urusla på att berätta om det. Jag kan faktiskt inte fatta varför. Om jag köpte något till mina anställda varenda månad, år in och år ut, skulle jag vara superangelägen om att berätta det. Om du är osäker – fråga din arbetsgivare! Antingen har du en tjänstepension, och då har du fått något att vara glad åt. Eller så har du det inte, och då är det viktigt att du sparar ordentligt själv istället.
Har du ett eget sparande? Alltför många svenskar har nästan inga marginaler alls i sin ekonomi. Om deras tvättmaskin går sönder eller om de blir sjuka en tid kommer de inte att ha råd med mat och hyra. Det orsakar stress och otrygghet. Därför är det viktigt att komma igång med ett regelbundet sparande redan tidigt i livet. Om du sparar några hundralappar i månaden blir det med tiden en bra buffert för tuffa tider. Om om lyckan står dig bi och du slipper de tuffa tiderna kommer du att ha ett riktigt bra tillskott till din pension en dag.
Alltså: Fokusera på basics. Försök att få ett jobb om du saknar det. När du har ett jobb, försök få upp lönen. Jobba om möjligt för arbetsgivare som erbjuder tjänstepension. Håll avgifterna nere. Och spara en slant för framtiden varje månad. Svårare än så behöver det inte vara.
